OLE HAR BLÅST FÖRBI

Kryptisk rubrik, men jag syftar på stormen som kom hit i går och i natt, 20 m/s både 23.15 och 01.16 har jag hämtat från Balders vädersidor. Att det varit starka vindar såg jag under morgonens promenad, på ett ställe hade Ole flyttat stora snödrivor.  Annars är det idag bästa tänkbara väder, lite vass nordvästlig vind men när solen skiner så klart gör lite blåst inte stor skada. Det blev 5,5 km idag och glädjande nog kortare tid igen. Nu blir utmaningen att under veckan som kommer, korta tiden lite till, bara höften som på senaste tiden protesterat håller sig i schack. Fast egentligen så tror jag att den blir bättre och bättre ju mer jag håller igång. 

Återigen har dagarna försvunnit i rask takt och jag vet nästan inte hur det gått till. Tisdagen var som vanligt promenad med gågruppen och dagens lunch på Svensk Husmans var mycket bra. Sallad, en underbar svampsoppa och jättegod hjortpaj, visserligen föregående dags varmrätt men jag valde bort dagens köttfärslimpa. Sen på eftermiddagen vandring till Maxi för proviantering och jag tog bussen hem! Tanken att göra det har liksom inte funnits tidigare eftersom det är så nära, men det är ju ännu närmare att bara behöva gå från hållplatsen och dessutom mycket bekvämare. 

Tid för klippning på torsdag eftermiddag och samtidigt en liten repa på  stan bl a för att kolla tyg till nya gardiner. Jag tycker ju att tyger är bland det roligaste som  finns att fantisera runt, nära meditation egentligen. Och om jag än en gång ska skriva om minnen så tänker jag på mina 4-5 första levnadsår i en liten by. Där fanns bl a tant Anna som jag alltid var välkommen till att hälsa på och som  jag tyckte om mycket. Allra roligast var det när jag fick gå in i salen där hon hade en stor spånkorg med tyg, troligen mattrasor som jag fick titta på och leka med. Det andra minnet är tant Brita, som troligen var sömmerska och hon hade en byrå stående vid ett fönster, och en låda var särskilt rolig att få öppna, den med tygbitar i.

Så småningom började jag sy kläder till mig själv, jag tror att det första plagget var en himmelsblå holkärmad blus. Det var sommaren efter jag slutat sjätte klass, och då blev det också en klänning i ett mycket smalrandigt rött-vitt tunt tyg. Sedan fortsatte jag att sy, efter något år blev det alla mina kläder och delvis till andra också,  tills jag var mellan 35-40 år. Då avbröt jag tvärt all sömnad, tyckte att min fritid måste innehålla mer än bara sömnad och jag började köpa mina kläder. Minns mycket väl första inköpet, marinblå långbyxor, äppelgrön blus i indisk bomull och en matchande marinblå kortärmad tröja över. Att jag sen samtidigt låste in nycklarna i bilen och fick anlita hjälp för att öppna är en annan historia. 

På fredagsmorgonen hade jag fått tid på lasarettet för kontroll av öronen-hörseln efter min sjukdom. Allt gick fint, allt hade återgått till normalt tillstånd och hörseln var på gränsen till fullgod. Det kändes väldigt bra och befriande, men läkaren poängterade vikten av motion, och det är något jag dessutom helt övertygad om, men det blev en extra kick för mig att verkligen komma till skott, d v s regelbundet promenerande. Han sa dessutom att det finns studier som visar att i och över 70-årsåldern tappar man kondition väldigt fort men att det också går snabbt att återfå det man förlorat om man tar upp träningen igen. Amen!

Efter lasarettsbesöket gick jag med lätta steg in till stan och.....köpte tyg  till gardiner i kök-, allrum-och vardagsrum. Det blev en välfylld påse som jag kände mig mycket glad över men jag sparade mig till lördagsmorgonen innan jag började vända och vrida på tygbitarna, klippa till och sy.

Symaskinen blev nog glatt överraskad över att få uppmärksamhet igen, den gick fint som aldrig förr. Idag ska jag fortsätta sy ett par längder till med öljetter innan jag börjar hänga upp det nysydda. Det är alltid lika spännande se hur allt tar sig ut och om man blir nöjd! Det tyg som är ämnat till gardiner i vardagsrummet får vänta ett par dagar till, men sen är det dags att förpassa alla julgardiner upp på vinden. De har fått hänga kvar onödigt länge men jag har hittills känt mig lite för vinglig för att kliva på trappstegar, nu är jag betydligt stadigare på fötterna så det ordnar sig nog. 

Nu när jag har varvat ner ordentligt efter promenaden är det dags för lunch, idag blir det löksoppa från igår som jag bara strör lite brödtärningar och ost över innan den gratineras. Det är också en gammal bekant så att säga, det var jättelänge sen jag kokade löksoppa senast, en gång i tiden var det en stående favorit och nog står den sig fortfarande tycker jag.