Ja, jag tycker faktiskt att veckan rusat iväg, vet nästan inte var dagarna tagit vägen. I och för sig gör det inte så mycket heller, tiden går till stor åt till att ondgöra sig över det intensiva snöandet, och följderna....... Har varit ute idag och skottat lite men framför allt försökt rädda och befria fruktträden från snömassorna. tyvärr har körsbärsträdet redan förlorat en av sina tre huvudgrenar men om det finns något positivt med det så kan det vara att det är den stora gren som nästan nått fram till häcken vid trottoarkanten och som dessutom senaste sommaren såg väldigt risig ut. Det var synd att trädgårdsgubben inte kom och beskar trädet i höstas som tanken var. Nu återstår att se om det klarar att leva upp igen till våren. Äppelträdet har hittills i alla fall klarat alla sina grenar men kronorna på bägge träden är stora och samlar på sig mycket snö, särskilt den tunga snö som kommit senaste dygnet. Det är riktig snögubbesnö, det skulle gå göra mastodontgubbar av den, och det var jätteroligt att pulsa i den djupa snön, jag tror aldrig att man växer ifrån det, men min bevingade traktorskottare som råkade komma just då tyckte att jag såg ut att ha det svettigt!
Det blev följaktligen ingen promenad i dag men igår knäckte jag fem kilometer, det var tungt det också eftersom snöröjningen igår inte ens hann med gångvägarna annat än de allra största=mest använda, det snöade hela dagen i princip. I tisdags gick jag för första gången i år till kyrkan, Café Benjamin, och åt lunch tillsammans med promenadgänget. Det var roligt att träffa alla och lunchen bestod, som alltid för min del, av sallad. Kommande tisdag ska jag nog ta promenaden också före lunchen, behöver arbeta på min kondition nu. Eftersom jag veckohandlar på tisdagarna så gick jag efter en stunds vila upp till MAXI. Jag försökte tänka mig för vad jag stoppade i varukorgen, jag skulle ju orka bära hem det också. Men ... det blev i tyngsta laget ändå, jag tror att jag vilade femtioelva gånger på hemvägen och till slut vinglade jag (av trötthet) så jag behövde nästan hela gångvägens bredd.
På kvällen var det dags för teater, en monolog "Lyckligare nu" framförd av Monica Lindgren. Den går här nu för fulla hus och extraföreställningar. Underrubriken "Kan man ha roligt utan sprit? " syftar på temat, och skådespelerskans avsikt är att lyfta ämnet till öppna samtal, att kunna prata utan begränsande sk hänsyn, hämningar och moraliserande, jag tänker vilken annan sjukdom bemöts så?. Monologens nakna sanning berör djupt, den är starkt framförd och hon visar stort mod som går ut med historien. Man kan bara hoppas att den så att säga ger de ringar på vattnet som den förtjänar. På kvällen behövde jag koppla av och rensa huvudet lite, och en film som klassades som romantik och med Julia Roberts deltagande tänkte jag mig som en lagom avslappnande historia men i mina ögon handlade den också om missbruk, sexmissbruk, och det var ett stort elände allihop egentligen. Det är synd om människorna enligt salig Strindberg.
En som också visade stort mod på sin tid var Sara Lidman och det inte bara i ett sammanhang, ett mod som också provocerade. Jag läser just nu hennes Bära Mistel där hon resonerar runt homosexualitet. 1960 när boken kom ut var det ett minst sagt tabubelagt ämne. Jag har inte läst något av henne tidigare och är fullkomligt fängslad av hennes språk i boken, det är som musik, men man får se till att läsa alla ord för att inte tappa melodin, ingen snabbläsning alltså. Tänk att jag först nu är mogen för giganterna bland de västerbottniska författarna, både PO Enquist och Sara, lästa sen tidigare är Åke Lundgren, Kurt och Anita Salomonsson, Torgny Lindgren men Stieg Larsson har jag inte läst fastän jag har böckerna, och inte den andre Stig Larsson heller för den delen!. För övrigt så läser Torgny Lindgren just nu sin senaste bok i radions P1, Radioföljetongen. Rötterna till den sk författarsläkten går att spåra till Burträsk, även bröderna Sjöström, Henning och Ernst, ingår och de producerade på sin tid ett antal böcker. En överraskande ättling är Ebbot Lundberg och även Tina Nordström går att pussla in i sammanhanget.
När jag letade efter lite faktauppgifter fann jag bl a den här lilla versen av Helmer Grundström, som jag tyckte passade in på mitt lite melankoliska tema
Och skogarna sjunga
långt ifrån
om livsdagar tunga
av skulder och lån
Nu tror jag att den gryta med kalops som puttrat på spisen sen jag började skriva troligen är färdig att avsmakas så det är på tiden att jag avslutar mina haranger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar