SNÖ

Så kom den då till slut. Den första snön, ganska tunt täcke på marken i morse och som nu närmar sig slask, med plusgrader är inte annat att vänta. Enligt väderprognosen för närmaste dagarna kommer först regn som går över till snöblandat och slutligen snö  - ett helt dygn till och med, men sen får vi hela dygn med plusgrader och sol.  Troligen snöfritt också. Det är lite märkligt med första snöfallet som man går och väntar på , vet ju att det oundvikligen kommer och man både fasar för det och välkomnar att det trots allt ljusar upp tillvaron. Jag upplever ett stilla lugn som infinner sig, känns på något sätt som man slappnar av. Men - väntan på våren blir alldeles för lång.

Först av allt vill jag verkligen tacka er alla som läser min blogg, och då särskilt mitt senaste inlägg, för all respons. Det var till och med besöksrekord på bloggen!  Jag vill bara tala om att all er uppmuntran värmer, jag som aldrig tycker att jag får till det skrivna så innehållsrikt som jag skulle önska och att jag nog borde ägna längre tid åt mina inlägg. Å andra sidan, inte tror jag att det skulle bli mycket  då heller, så det får även fortsättningsvis bli spontana anteckningar helt utan anspråk på märkvärdigheter. Jag är så glad för att ni läser och att jag kan få det skrivna att vara somliga till tröst och att det kanske också finns en igenkänningsfaktor som stärker. 

Veckan som gått har varit fylld av påminnelser, jag har vårdat minnena så att säga. Förutom den sorgliga årsdagen, en födelsedag då jag tände ljus på graven igen. Kattens födelsedag går heller inte bara förbi men hon är nog omedveten om högtidsdagen fast hon får lite godare mat,  som jag tror då. Fast, helt ärligt, tror jag definitivt inte att koständringar uppskattas av vanedjuret katten.

Lila 12

Lila 12

 

















Naturligtvis skulle hon avporträtteras särskilt nu då hon gått in i pensionärsåldern! Hoppas bara att den blir lång!!

Pensionärsföreningen hade en dag under veckan ordnat en eftermiddagssammankomst med jazz och köttsoppa. Det blev riktigt trevligt, soppan smakade bra om än något avsvalnad och det svängde bra om musikanterna och en sångare med bra  jazzfeeling. Eftersom de inte presenterade sig var det troligen en konstellation enbart för dagen men välkända godbitar serverades. 

På vägen till den sammankomsten passade jag på att gå till antikvariatet Nordbok, hade lovat skaffa en bok som skulle finnas där. Det blev verkligen ett intressant besök i en helt annan värld. Det visade sig att den efterfrågade boken fanns i lagret dit jag fick följa med på snirklig väg. Upp och medför trappor och genom många dörrar kom man så till skattkammaren, där det enligt ägaren fanns mer än etthundra tusen böcker, mer än vad som finns i Skellefteå stadsbibliotek. Mitt i allt stod ett piano med uppfällt lock och notblad framme! På frågan hur det gick att hitta någonting där fick jag ett något svävande svar; det kunde bli mycket letande särskilt efter böcker som "hamnat" på fel ställe. Jag fick tag i den sökta boken, ett kort men trevligt samtal med ägaren och lite kel med butikshunden som dock inte var särskilt antik, endast fem år gammal men otroligt lugn och social.

Annars har jag inte så mycket att orda om, fortsätter dyka in i oredan så sakteliga och städa upp, det är inte kul att ta sig an men varje litet steg känns som ett fall framåt och bra. Lagat lite mat, lång- och storkok för frysen som är bekvämt att ta till vid många tillfällen. Kvällarna viker jag oreserverat för TV-soffan och för tillfället sockstickning. En beställning som jag hade klar blev till stor belåtenhet, överbivet garn blir så småningom ännu ett par. 

Varje morgon och kväll smörjer jag dessutom fortfarande mitt onda knä, som ännu inte är helt bra och nu är jag på gränsen till överkänslig, men jag vill inte ha det här besväret tillbaka. Överväger i tankarna ett läkarbesök när jag snart tömt den andra  tuben Voltaren. Jag vill ju börja om med mina morgonpromenader som jag anser vara en bra grund till att på ett enkelt sätt hålla hälsan god.