Ibland kan tiden kännas lång - jag tänker på att det idag är precis två veckor sen mitt senaste inlägg och det är 14 dagar som verkligen haft varierat innehåll, sett ur min synvinkel. I väntan på att det blir dags ge sig iväg till frissan ska jag försöka tänka efter vad det är som gjort dagarna fyllda av olika aktiviteter.
Naturligtvis var jag ut till stugan lördag-söndag, blev bara lite småstök och vila, vädret var fint sensommar-höstväder, lite kyligt men mycket sol. Det var fortfarande folk i stugorna på "min sida" och på lördagen hade jag som vanligt besök av 5-årige Gustav ett par gånger. Han kom farande med andan i halsen efter klockan sex på kvällen och sa att han skulle bjuda mig på godis, dukade upp på bordet med en flaska dricka och karamellpåse. "Varsegod, ta en godis"! Satte fram en stol så han fick sätta sig, glas för drickan och festen kunde börja!
Men..... ute började det det skymma en aning och plötsligt var festen över, Gustav skulle gå hem och den vanliga frågan kom: "Kan du följa mig hem?" Naturligtvis gör jag alltid det, tror att de stora granarna vid sidan av vägen kan göra den passagen lite för spännande för femåringssinnet. En gång när vårt samtal var alltför intensivt och jag hade följt med lite längre än vanligt, påpekade det, fick jag svaret "Ja det har du"!
Men tanken var god/jättegullig faktiskt, enl mamman hade han hela dagen planerat för lördagsmys med mig!!!! Jag kan väl säga att vår bekantskap präglas av öppenhet och som jag tror total tillgivenhet från hans sida. Det är bl a det som gjort den här sommaren särskilt innehållsrik, spännande se vartåt hans utveckling går.
När jag kom tillbaka hem tog jag itu med höststädning av först och främst garderoberna, de låga temperaturerna kräver snart nog något varmare kläder, shortslivet är avslutat för detta år. En garderop kunde jag ändå inte tömma än, öppnade dörren men stängde den igen. Och när jag väl kommit igång följde fönsterputsning, gardinbyte och annat höstgöra med inte minst att rensa bort sommarblommorna som visserligen fortfarande blommade men med inskränkt vattning vissnar de och gör det lättare att tömma amplar och krukor. Höstljungen pryder istället.
Ett efterlängtat besök var också planerat till månadens sista helg och bl a skulle en släktmiddag anordnas. De som kom och hälsade på är en familj från Oslo, där bara mamman i familjen varit här tidigare en gång för 25 år sedan. Hon, Pamela, är född i USA med rötterna i Önnesmark där fortfarande släktanknytningen finns. Börje och jag var gäster på hennes bröllop i Minneapolis 1995 och sen dess har vi inte träffats. Mannen är norrman. Det blev tre intensiva dagar som jag hoppas ger mersmak till ytterligare besök, hela familjen är mycket trivsam att umgås med.
De anlände sent på fredagkväll och åkte direkt till hotellet och jag hade sagt att jag skulle komma för att träffa dem till frukost och då planera de tre dagarnas besök. Först av allt direkt till Lövånger där kyrkan och familjegraven besöktes plus en liten vandring bland kyrkstugorna, där det tydligen pågick vintring/avstängning av vattnet. Vidare en sväng förbi stugan och så till Önnesmark för lunchfika och besök i släktgården, dvs den gård där kvinnan som kom att bli Pamelas mormors mor vuxit upp och bott innan hon utvandrade till USA. Väl hemma igen skyndade jag att åka iväg för att plantera och göra höstfint på graven, regnet dagen innan hade hindrat mig, sen var det bara att klä om för middagen, då det plötsligt ringde på dörren och jag fick ännu ett besök, denna gång verkligen oväntat och överraskande. Tyvärr var jag tvungen säga att jag inte hade tid med det två herrarna men jag hoppas att det kommer fler tillfällen.
Middagen blev gemytlig med mycket skön stämning och maten var superb, svampsoppa, reninnanlår med rotfruktsgratäng och glass. Sen väntade för min del sängen.
Söndagen började vi med en promenad genom stan bort till bonnstan och tillbaka, kollade snabbt shoppingutbudet och ät lunch innan vi delade på oss. De, gästerna, gab sig iväg till Boda Borg med annat sällskap och jag till ett födelsedagskalas. När jag till slut landade hemma i TV-soffan var jag ganska mör och mitt knä började ge sig till känna, det blev en orolig natt med lite sömn och jag anklagade mig själv för dåligt omdöme.
Måndagen blev det en utflykt till Piteå för gästerna, jag nötte hela förmiddan på soffan, trött med ett ömmande knä. På kvällen avskedsmiddag med gästerna, ett mycket trevligt besök var tillända och jag hoppas att de hade njutit av dagarna här.
Jag slickar fortfarande mina sår, efter besöket hos frissan bara vila idag, måste försöka vara varsam med mitt knä, smörjer med Voltaren och hoppas på lindring, framför allt när jag ska till att vintra i stugan behövs full rörlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar