Tidig morgon idag efter en skön natt och det är som vanligt kan jag väl också tillägga. Fastän jag drog mig tillbaka redan vid halv elva-tiden tyckte nog katten ändå att gränsen redan var nådd och, hon som så intensivt brukar försöka få mig till sängs, hade redan lagt sig och värmt sängen. Några sidors läsning innan John Blunds besök och likadant när jag vaknade - i svinottan!
Nåväl det var belöningen för en dag som i mitt tycke varit innehållsrik resultatmässigt. Jag hann inte med något utomhusarbete alls så det får jag fortsätta med en annan dag. Under hemresan i onsdags funderade jag över vad som ligger framför mig arbetsmässigt och det kändes egentligen ogripbart och tänkte att nog behöver jag skriva en lista och göra någon form av prioriteringsordning. Jag skrev helt ostrukturerat upp allt jag kom på och insåg att den listan kan jag fylla på hela tiden, men jag fick i alla fall till en bra början
Efter en extra lång morgonpromenad igår i skönt, svalt vårväder satte jag igång med lite telefonterror för att beta av min lista, ringde en städfirma och fick dessutom kontakt med en trädgårdsgubbe. Så nu har jag hjälp för både för inom- och utomhusstädning och det känns skönt. På eftermiddagen var det dags för näst sista träffen med sorggruppen, som jag fortfarande inte tycker ger något större utbyte, men samtidigt anser jag att har man gått in i någonting så får man också fullfölja åtagandet. Ibland kan det vara så att märkbara effekter kommer långt senare, den inre bearbetningen lever på något sätt sitt eget liv så att säga.
Efter ytterligare ett par långa telefonsamtal var dagen fullmatad. Sista gympatillfället för säsongen missade jag men hade en liten, liten anledning att avstå också. Förra gången jag var där hände något i mitt ena knä som inte gett med sig än och det vill jag absolut inte ha kvar. På kvällen fick jag sedan tillbaka min bil med sommardäcken påmonterade så dagen kändes verkligen hellyckad. Mina underbara vänner Maggan och Börje (eller förresten hela familjen) gör allt för mig, deras stöd och hjälp är helt enastående med en kravlös öppenhet, allt är så enkelt och känns som från hjärta till hjärta. Det mest fantastiska är att just jag får uppleva detta, det är en ynnest av livet självt, det inte bara gör mig oerhört glad och tacksam, det stärker mig också och är stort bevis på medmänsklighet.
Idag är det återigen promenaddag med gågänget och efterföljande lunch, som vanligt en sallad för min del, sen blir det ett besök på MAXI, kylskåpet är besvärande tomt och katten lever idag på sin sista matburk. Ytterligare telefonsamtal från göra-listan och senare på eftermiddagen kommer den som ska hjälpa mig med trädgården för att se vad som behöver göras för att både snygga upp och underlätta skötseln. Nu känns det som jag har lite framåtanda att handskas med och det besvärar faktiskt inte!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar