PLUSPOÄNG

Skön morgon, sov åtminstone en timme längre än vanligt och efter frukost, kaffe och tidning kunde jag inte hålla mig från virkningen i TVsoffan. Med en snarkande katt i knäet blev det en idylliskt rofylld start på dagen. Ja, jag har inte heller kunnat hålla mig från att börja virka med det nyinköpta garnet för att se hur resultatet skulle bli, och om jag ska skaffa mera garn. Eftersom det är blandmaterial är jag dessutom osäker på hur värmeisoleringen fungerar, det blir liksom fel om en grytlapp släpper igenom hettan istället för tvärtom. Jag tycker själv att det blev ett spännande resultat, jag kan fantisera om solnedgång över havet en höstdag när frosten nupit marken. 

För övrigt fortsatte jag i torsdags med att lägga tavlorna, som skulle upp på väggen, på golvet och ordningen blev en helt annan än jag först tänkt. Tänkte och mätte, tänkte och spikade, gick runt och funderade och till slut var väggen klar. Men sen var jag helt slut, frossade, tog till Alvedon och skolkade från gympan, så kan det gå när man är mer envis än kraftfull. Fast jag tänkte, när jag såg allt i dagsljus i går, att det är ju inte fråga om några märkvärdiga alster men för mig finns det en historia om var och en, och då har väl konstens budskap ändå gått hem och är värdefull - för mig.

Gårdagen började med besök hos veterinären för Lilas vaccination. Hon markerade tydligt att det inte är något favoritställe vi var på väg till genom att lägga sig på tvären längst in i buren, trycka in nosen i ett hörn och göra sig osynlig. Men vet. Gertrud, som sett att Lila bokats in hos en kollega, blev som hon sa lite "ego" och passade på att ta över bara för att få träffa Lila och det var uppskattat, åtminstone av mig. Hon gullade och pussade på Lila så även hon måste ha känt sig komfortabel. Jag hoppas verkligen att både katt och veterinär håller ut ett bra tag till, och enl. ett inlägg av uppfödaren på Facebook har många av deras uppfödning blivit bortåt 20 år. Det lovar gott eftersom Lila bara för några månader sen blev elva.

Eftermiddagen blev en"stassdag" , åkte ner till centrum efter lunch i ett tillfälligt nedstämt sinnestillstånd. Varför? Ja, det vete gudarna, men det är väl sånt man får ta och då har man dessutom väldigt god tur när det finns sådant som fungerar stämningshöjande. Jag ska ju skaffa nya gardiner till vardgsrummet och passar på att titta mig omkring. Jag vet inte riktigt vad jag är ute efter men jag vet att när jag väl hittar det rätta tyget -  då vet jag. Kanske gjorde jag det igår, kanske inte! Men ...... när jag gick ut från affären kom jag på att jag kände mig nog uppåt igen. Jag går igång på tyger, färger, mönster och kvalitéer i kombination och fantasin flödar, det går nästan inte beskriva känslan annat än som feelgood. Innan jag åkte hem från stan passade jag på att köpa med mig lite färdiglagad middagsmat och dagen var räddad.

Ytterligare en pluspoäng kom när jag tittade på Gokväll. Fredagarnas litteraturtips blev för min del särskilt glädjande. Inga-Lill Rossander rekommenderade en liten diktsamling, Sigridiana,  av Carl-Göran Ekerwald, den första för hans del. Den handlar om hans kärlek till Sigrid Kahle, som han blev häftigt förälskad i när han var 87 och hon 82!!! Boken gavs ut i samband med hans 90-årsdag under fjolåret och han lär då ha sagt att "Jag kan gärna leva till jag blir hundra, bara jag får ha Sigrid vid min sida". Tråkigt nog för honom avled hon på nyårsaftonen. Varför denna min glädje? Jo, det är så här: Under mitt första år i realskolan, 1949-50, hade vi Ekerwald som lärare i svenska och historia, han var mycket ung (26) och mycket omtyckt. Ett litet minne från den tiden var när vi var inne på ett avsnitt om den Finlands-Svenska historien och han nämnde Börneborgarnas marsch. När vi inte visste hur den gick skulle han vissla den för oss, men vi fick tillsägelse att inte titta på honom, vilket vi naturligtvis gjorde. Själv satt han och tittade ut genom klassrummets fönster, högröd i ansiktet och visslade. Jag vet inte hur mycket vi uppfattade av melodin, vi var nog mer roade av hans tilltag. Ekerwald blev sedermera flitigt verksam som författare, föreläsare, medverkande i radio och TV och blev filosofie hedersdoktor. Jag har genom åren skaffat några av hans böcker men inte alltid fastnat för innehållet fast jag ska nog se till att skaffa Sigridiana. 

Lampan som lyser - det är SOLEN