OSÄKERT SÄKER

Det ser ut som ca en vecka är normalt mellan mina skrivningar men den här senaste tiden tycker jag inte att jag haft något att skriva om, vädret går att älta i evigheter, hur det än blir så går det troligen att klaga. Kan det vara så att ett allmänt missnöje neutraliseras genom vädret eller politikerna eller vården eller skolan eller omsorgen och man kan ju fråga sig om det verkligen inte finns någonting positivt att hellre prata om. Att vända på kuttingen och se hur motsatserna ser ut kanske kunde göra samtalen/klagolåtarna trivsammare. Man kan ju ibland bli ganska uttråkad att höra det vädrade gnället. 

Hur hamnade jag nu på detta kan jag verkligen undra över. Hur som helst så så gick ju "trettondagsblian" över till riktig vinter med både snö och kyla, just nu runt 14 minus och gråmulet, kan nog bli en innedag igen. Jag har gardinbyte som närmaste projekt, det sista som återstår efter julen. Det kändes faktiskt konstigt att städa bort julen i år, en jul som inte i något avseende liknat de tidigare årens då det fanns någon att dela hela proceduren med. När jag växte upp vet jag hur besvärad jag kände mig  av att mamma, när julgran och annat som hörde julen till skulle plockas bort, alltid med ett stänk av ångest sa "undrar hur det kommer att vara nästa jul". Förnekas kan ju inte heller att jag själv med åren drabbats av samma ångestfyllda oro, i år fick den tanken  inte plats hos mig, jag kan inte tänka framtid, den känns fortfarande inte meningsfull.

Flyttar ni nu, vi ses väl igen?

Föresatserna inför det nya året är det lite si och så med, jag har missat två gympapass, den ena gången alldeles utan energi. Ett problem som just nu besvärar mig är den totala trötthet som drabbar mig när jag träffat en lite större grupp människor och det fastän jag trivts med sällskapet. Den andra gången kändes det som ett ryggskott låg och lurade. Kanske berodde det på fallet på Höjdgatan. Jag skulle gå till MAXI, väglaget kändes riktigt bra, ohalkigt så att säga, och jag gick avspänt och raskt utan broddar och pang så låg jag där platt på låret. Det var inte så säkert som jag trodde! Huvudet kändes omtumlat och det ömmar fortfarande men jag klarade mig utan någon annan skada än att ryggen protesterade när jag skulle lyfta kartongerna med allt julkrafs. Jag får se till att det ingen undanflykt dyker upp inför morgondagens gympatid. 

Tidningens horoskop ger ju också sina välformulerade anvisningar som jag ju ibland borde ta till mig eller vad sägs som den senaste tidens pekfingrar:

Jag har faktiskt grottat in mig i TV-soffans hörn med garn och sticknålar, det har roat mig och resulterat i ett antal sockpar. Det som inte är lika trevligt utan riktigt tråkigt är att fästa alla garnändar så nu får jag ta tag i mina UFON (unfinished objects), allt i enlighet med dagens horoskopsuppmaning. 

Sen vet jag med bestämdhet att jag har massor att ta itu med, på något sätt måste jag ladda energidepåerna och skapa målbilder i mitt inre. Giv mig styrka att inte bara hitta undanflykter, utan focusera på en sak i taget. Säker - osäker?