PÅ HEMMAPLAN

Ja, det är ett bra tag sedan jag skrev något inlägg här, och jag har ju varit borta på utflykt en hel vecka, åkte iväg söndagen den 2:a februari och hemma igen söndagen därpå, så nu när jag börjar landa i tankarna också, vill jag försöka summera vad som hänt under resan. Det har varit dagar med varierat innehåll och många intryck och möten.

Men....innan jag åkte hade jag en liten down-period, några dagar då det inte fanns något ljus alls i tunneln och självömkan tog över. Det var inte  alls bra eftersom jag känt mig bättre till mods ett tag och tyckte att mitt chocktillstånd lättat om än att saknaden blivit mer verklig.  Men huden är fortfarande tunn och det behövdes så lite för att jag skulle falla igenom. Då kom tankarna att jag ville bara lägga mig ner och bli omskött av andra, att jag vill inte, jag orkar inte stå upp. Men efter en sömnlös natt och några dagar till med många uppmuntrande ord på FB var jag på banan igen om än något stukad, inte lika säker som innan. Som tur var hade jag redan bokat resan till Stockholm några veckor tidigare, det var bara att packa väskan och ge sig av.

Hämtades på Arlanda av min brorsdotter Marianne,  vi åkte till hennes hem, träffade hennes man och den ende hemmavarande sonen och hade en skön söndagskväll. Vi gjorde också en lätt planering för dagarna jag skulle vara där. 

Heja SAIK!

Måndag åkte vi ut till Gustavsberg och gick runt, stannade på vägen därifrån för lite fika, gick in på en garnaffär och gottade oss bland alla inspirerande garner (och handlade)  och snart var den dagen slut. 


Jag kunde naturligtvis inte hålla mig från att börja stick så fort jag kommit hem på söndagskvällen.




Nästa dag stod ett besök på Valdemarsudde med en utställning om Carl Malmstens imponerande möbelproduktion på tur, gick en sväng runt i slottet och avslutade med fika i caféet. På vägen hem gjorde vi en sväng till Täby centrum  och slötittade lite, ingen shopping alls.


Onsdag som var sista dagen hos Marianne hade hon bokat biljetter till en lunchkonsert på Operan, det serverades sallad och skönsång till utsökt pianospel i Gustav den III:s café.

På väg mot stjärnorna..........

...tittar man gärna upp i taket

   



















Sen bar det iväg till Vallentuna och dottern Ulrika hemma med sin 9 månaders  son Hampus som stolt styltade fram på vingliga ben. På kvällen såg vi en film och så var det bara att packa väskan för dagen efter skulle jag flytta till nästa värdfamilj i Sollentuna. Vi hade så sköna dagar tillsammans och det måste också bli fler, vi har ju en relation att sköta om.

Den dagen gick vi på Klara Soppteater och såg en föreställning med Sara Riedel som sjöng texter av Kristina Lugn till ackompanjemang av piano och kontrabas Hon sjöng/textade bra, musikerna spelade bra och texterna var tänkvärt berörande och hela föreställningen en absolut höjdpunkt. Jag tror att jag måste läsa lite Lugn, har aldrig haft den tanken men blev helt fångad av innehållet. Vi strosade runt ett tag i Gamla stan, avslutade med fika, och gick upp till Östermalmshallen för lite matinköp innan vi åkte hem.

Fredag vandrade vi ett par timmar på Liljevalchs och Vårutställningen, konstarterna varierade stort liksom utställarna, den äldste över 90 år och den yngsta 19. Imponerades bl a av okonventionella broderier. 

Fåglar gjorda av aluminiumburkar

Petit point-broderi

Amigurumi

Om än inte hästen från Troja så åtminstone stor

Tändstickor med olika färger

Mera broderi

Schlagerfestivalslåtar

Kanske  befogat!

Inte heller missade vi fredagskvällens OS-invigning och lördagens spännande sprint med en enastående Kalla. På kvällen till Åkersberga för middag hos en av husets söner med familj och i och med det hade jag fått tillfälle att träffa alla i familjen vilket jag verkligen uppskattade. För att inte tala om hur trevligt och harmoniskt hela besöket var, kände mig så väl omhändertagen på ett fullkomligt naturligt och opretentiöst sätt - och då mår man bra och känner sig väl till rätta. Hoppas det blir fler tillfällen, en inbjudan till fortsatta besök fick jag med mig. En lite svårmodig tanke kommer dock smygande, hur ska jag någonsin kunna inte bara tacka utan också förvalta ett sånt varmt och generöst mottagande, det är stort för mig att känna så. Lycka!

När jag kom hem trodde jag att Lila skulle vänta vid dörren, men hon var lite avvaktande och jag fick fjanta lite extra för hon skulle hoppa ner från sin säng uppe på värmecentralen. Men sen spann hon och buffade och klängde sig fast på mig och talade om att jag var välkommen hem. Under kvällen låg hon på soffan intill mig och steg med jämna mellanrum upp för att klänga på mig = krama mig! Min grannfru, som skött om henne under veckan, berättade att katten inte hade inlåtit sig på några som helst vänskapliga närmanden, hade inte ens tillåtit någon enda klapp på ryggen. 

På Valdemarsudde köpte jag en kylskåpsmagnet där motivet är en något beskuren målning, Molnet av prins Eugén gjord 1896. Jag tycker att den är en värdig signatur för min blogg!!!!