HEMMADAG

Efter ett par dar ute i stugan har jag idag varit hemmavid, och troligen drabbad av ett förstadium till höststädningen. Tömde, rensade och fejade stora kylen i garaget som är vår tjänstgörande matkällare. Det är hög tid för redan nu finns rätt så många syltburkar att stuva in, några till lär det bli och snart är det också dags för äppelmoset.  Orken eller egentligen tiden räckte inte att på samma sätt gå igenom frysen eftersom datorn som strulat ett tag behövde lite omsorg, fick behövlig hjälp och efter div inköp som förhoppningsvis kan vara till nytta får vi väl se om den här gamla "traktorn" vill fortsätta eller om det blir till att köpa nytt. Jag gillar inte att trixa med datorn, blir bara stirrig och hispig och fattar nada. Då är det enkelt att rensa frysen även om inte det heller är särskilt lustbetonat.

I stugan har jag ingen dator med mig, bara telefonen, men den är ju faktiskt en riktigt god vän som låter mig  facebooka lite, har upptäckt att jag bl a skriver fler inlägg när jag är där. Jag har ännu inte bloggat över Ifånen men det kan väl också bli av. Till stugan åkte jag i måndags med avsikt att i första hand måla fönster och det övriga som återstod att vitmåla. Någon mästare på spröjsmålning lär jag väl aldrig bli, men när jag hade målat sista fönstret hade jag ändå kommit på en del av hemligheten - att snurra penseln t ex. I mitt stilla sinne sökte jag kontakt med min sambos hädangågne far som var en rutinerad och skicklig målare och jag tänker mig  att han ansåg  att det jag behövde var att träna och träna och träna i detta saktmodighetens hantverk. Men eftersom det fortfarande återstår mer att måla så får jag ju ännu mer träning, mitt mål är att detta ska vara avslutat innan stugan lämnas för den här sommaren.

Jag hade i alla fall tur med vädret och kvällarna var sagolikt vackra med månsken som speglade sig på havsytan. Det åsk- och regnväder som drog över stan syntes inte en skymt av. På dagarna soligt och varmt och inte en droppe regn förrän på torsdag em på hemvägen. Den här gången visade sig heller inte några vilda djur men jag undrar hur det går för björnen som lufsar omkring där nu när björnjakten börjat. Dessutom läste jag äntligen ut boken som jag tragglat med ett bra tag, Jonathan Franzen Tillrättalägganden. Det är den egendomligaste bok jag någonsin läst, nästan svårläst också eftersom författaren skriver långa, omständliga och tillkrånglade meningar som man nästan tappar bort sig i och måste börja om  för att fatta vad han skriver. Fast jag tycker att han tappade lite av energin mot slutet av boken, språket blev absolut enklare. Ska försöka mig på Maria Magdalena nu , om jag inte tar något lättsammare som omväxling.

Jag har också tänkt på att den där måndagkvällen när jag blev sittande i väntsalen på järnvägsstationen i Bastuträsk var inte helt bortkastad. Jag tycker om i iaktta människor och fick tillfälle göra det där. Intill väntsalen finns ett lite café som hade ett slags miniloppis och en tidningshylla med veckotidningar från 70-80-talet. Medan jag satt och bläddrade i några så pratade en grabb  i sjuårs-åldern med sin pappa i telefonen, eller egentligen samtalade mycket högt, verbalt och ingående om olika saker för att sen fortsätta teckna fantasikonstruktioner i sitt ritblock som han försökte beskriva för sin mamma. 

Fyra ungdomar spelade kort,  stillsamt och lågmält  i motsats till den lilla baby som tjöt i högan sky inne i skötrummet. Det var så förfärligt hjärtskärande lyssna på och ett tag misstänkte jag nästan att någon form av misshandel var på gång. När mamman kom ut med barnet såg jag att det var så väldigt litet nästan nyfött, fattade inte hur all den där rösten hade kunnat komma från den lilla, tunna kroppen. Det visade sig att hon hade ytterligare två små barn med sig, spädlemmade även de, och den lille såg nu ut att vara lugn och harmonisk och provade t o m på ett tandlöst leende till sin större bror. 

Och alla satt där i väntsalen i väntan på det mycket försenade Stockholmståget, jag hade ju bara ca fem mil hem och fick dessutom åka bil.