DIKT OCH VERKLIGHET

Nog händer det väl då och då att man förundras över otroliga händelser i verkligheten som bara den livligaste fantasin skulle kunnat producera. Själv är jag faktiskt riktigt fascinerad av sådana tillfälligheter och hur man själv genom att dra i de rätta trådarna kan påverka, kanske genom att bara prata med andra kända eller okända människor. Intresset tror jag väcktes för länge sedan av ett TV-program vars titel var I Bakfickan eller nåt ditåt. Där berättades verkliga händelser och skrönor i en salig blandning. Duktiga berättare gjorde det hela spännande och otroligt och det jag minns bäst från serien var den som berättade om en simtur i Indiska Oceanen. Han simmade på rygg och kolliderade huvud mot huvud med en annan ryggsimmande, okänd person. I samtalet som uppstod nämnde berättaren orten Forsa och fick en frågande kommentar "Forsa by the See?" Det visade sig att båda besökt den lilla orten utanför Hudiksvall, sammanhanget runt besöket har jag i stort sett glömt men berättelsen var alldeles otrolig!

Häromdagen gjorde närmaste grannen en större utrensning av grejor som skulle till tippen, bl a en gammal Singer symaskin. Allt hade placerats nära gränsen till tomtgrannen som hade sin skotska mor på besök. När hon fick syn på Singern blev han eld och lågor. Hon berättade att hon bor närmaste granne med den fabrik som en gång i tiden tillverkat Singer och sonen hade som barn ofta lekt där. Följden blev att symaskinen fick ett fortsatt liv i huset intill av nostalgiska skäl!

Jag komdå att tänka på en händelse som för mig också är smått otrolig. Det hände för tjugofem år sen på flygplatsen i Bangkok under hemresa från en närmare två månader lång resa i Australien som backpackers. Jag och mitt ressällskap hade efter ett par dar i Bangkok, åkt ut till flygplatsen igod tid från en smått hysterisk stad i förberedelse för en ljusfest. Att vi lämnade stan då beklagades av taxichauffören som tyckte att en sån höjdpunkt kunde man bara inte missa. Jag tror ändå att det som sen hände nog överträffade den ceremonin. Dessutom hade vi också lite hemlängtan efter den långa och innehållsrika resan. 

Vi var de enda personerna vid gaten och en ensam herre kom fram bara för  fördriva tiden och prata eftersom han hörde att vi var från Sverige. Naturligtvis berättade vi om vårt äventyr och tog också reda på vart hans resa gått. Vi fick veta att hans uppdrag varit att kränga flygplan, SAAB, i Sydostasien. Jag som några månader tidigare tillsammans  med min sambo (då bara vän) varit på en middag i samband med en konfaträff hakade på det där med SAAB. Bland middagsgästerna fanns en person som sas vara flygare och på väg att flytta till USA, men eftersom jag var helt obekant med de flesta gästerna kom jag inte ihåg alla namn och det namn han omedelbart nämnde kände jag inte igen. Under samtalets gång kom vi ändå fram till att det måste vara samma person vi talade om och att de här båda hade delat skrivbord på SAAB. Bara det var väl ganska osannolikt men historien är inte slut än. 

När jag kommit hem och en av de första dagarna såg ett nyhetsprogram på TVn handlade ett inslag om en flygplanskrasch, tror det var (dyr)Gripen. I inslaget visades en gammal journalfilm från en tidigare flygplanskrasch och kommenterades:"och ur det brinnande planet springer piloten Lars Napoleon Bandling". That's it. Det var den person vi talat om och nog gick en liten rysning efter ryggraden, så otroligt kändes det. 

Lika otrolig är inte dagens planering, efter en regnig och mulen morgon ser det ut att klarna upp och så förbli några dagar. Det innebär att fönstermålningen hägrar, skönt om det blir väder att göra det klart. Men först lite köksplanering, matsedel och veckohandling och så tvätten jag räddade undan regnet sent i går kväll.. ska tas om hand.  Allt det här jordiska är inte lika nervkittlande men fasta rutiner (obs! inte måsten) är bra för sinnesfriden!