FÖRSMAK AV HÖSTEN

Rubriken syftar till SVT Västerbottensnytts inlägg idag som talar om att vi får höstregn hela dan men som tröst säger prognosen att solen kommer tillbaks redan i morgon och stannar kvar några dar. Det tackar man särskilt för, eftersom det riktiga höstvädret gärna får dröja ett tag till. Det meteorologiska hösten infinner sig när dygnets medeltemperatur understiger tio grader fem dagar i följd och då är det bäst att de varmare kläderna finns till hands. Usch och fy!

Senaste inlägget handlade om min förestående utflykt och den dan blev hellyckad så när som på sluttampen. Vädret, detta eviga bekymmer, som har så stor betydelse, var soligt och vackert  i stan men inåt landet försvann solen.  Mulet och kyligt är inte alls lika uppmuntrande som när solen visar sig och värmer både kropp och själ. Tunna moln skymde solen när jag kom fram efter en bussresa som kändes som om föraren var på väg att sätta hastighetsrekord, fast det berodde nog på att vägen var både krokig och gropig. Inte för att jag är åkrädd men lite obehagligt var det.

Målet för min resa

Så småningom bröt solen fram och det blev en vacker dag som vi ägnade oss åt sightseeing i lilla Norsjö! Jag hade en perfekt guide som plockade fram de allra bästa karamellerna i samhället. Den röda kyrkan som invändigt hade så fantastiska, färgstarka målningar och som vi båda kommenterade var så helt olik vår barndoms kyrka i Sorsele som ger ett svalt, ljust intryck.

Hembygdsområdet stod sen på tur och där gick vi först in på Skidmuseet och återigen imponerades jag av det som visades där. Norsjö har genom tiderna haft flera skidåkare av elitklass, bl a första Vasaloppsvinnaren. Prissamlingen med olympiamedaljer och andra mästerskapsmedaljer av alla valörer, pokaler  och andra priser i stort antal var imponerande  och allt mycket tilltalande exponerat. Hembygdsgården med bl a fotouställningar var tillika min värdinnas mormors föräldrahem och hon kunde berätta om egna upplevelser från en svunnen tid. Tack vare hennes förankring i gården fick vi också tillfälle se den låsta, övre våningen som står delvis intakt möblerad sedan sista ägarinnans tid. Jag som ivrig virkerska imponerades av rullgardinsspetsarna som jag missade att fästa på bild. Sista ägarinnan var konstnärligt begåvad och en liten ateljé hade byggts upp omkring hennes konstutövning.

Efter fika nere vid sjön, och avsmakande av kakan jag hade med, åkte vi upp till Solia, samhällets skidbacke, med en otrolig utsikt. Man såg vida omkring, kanske ända upp till fjällvärlden. En titt på en fontän i samhället som jag borde fotat eftersom det är ett massivt, läckert stenblock som vattnet strömmar över, blev sista stoppet. Enligt min personliga guide, som rest världen över, är det i hennes ögon den absolut vackraste fontän hon någonsin sett och hon har också påverkat kommunen till att sätta upp en information om bergarten i stenen. 

Dagen avslutades med en måltid i stugan och plötsligt blev det brått att hinna med sista bussen. Vid bussbytet i Bastuträsk fick jag upplysningen att bussen, som stod inne, låst och utan någon förare synlig,  inväntade tåget. Eftersom det var en knapp timme försenat, gick jag in i väntsalen och satt där i godan ro. Det var bara det att bussen inväntade nog bara ett tidtabellsenligt kommande tåg, för rätt vad det var så var fanns inte bussen där. Det var inte särskilt kul och tur var väl att jag med tanke på den långa väntetiden ringt ett nödsamtal efter sambon för att hämta mig. Han hade mött bussen på vägen  och förstått min felbedömning. Hem kom jag i alla fall betydligt senare än om jag hållit mig i närheten av bussen, och tåget (Stockholmståget) var ytterligare försenat, så det hade verkligen inte blivit muntert om jag suttit och väntat in det. Äventyret slutade gott!

I onsdag var det återigen dags för målning av vita knutar mm på stugan, återstår fönster, som jag hade tänkt skulle gå bra göra idag, men det är inte att tänka på, det får bli till veckan då det utlovas uppehållsväder. Det kommer att ta sin tid, 35 små rutor gånger två ska målas in och utsida, men det är ju inte någon bra idé att lämna det ogjort till våren heller, då räcker troligen som vanligt inte tiden till alls.

När jag tittade igenom bilderna från sundsvallsresan, upptäckte jag bilden jag tog vid genomresan av Örnsköldsvik av ett bygge på gång, ett hyreshus mitt i stan. Jag bestämde mig fort att en lägenhet där funderar jag definitivt inte på, när skulle den inglasade balkongen användas, särskilt på översta våningen? Arkitektens lekstuga kanske? Liknar mest en styrhytt på en skylift eller nåt liknande. Fy och usch igen!