Nu känns tiden verkligen ha gått fort och dessutom varit lång efter senaste inlägget som skrevs i början av påskhelgen. Och så här under april månads sista dagar ska väl vårkänslorna stå i beredskap men något ivrigt trampande lär det knappast bli. Kyliga vindar och fortfarande mycket snö liggande kvar dämpande all obehärskad känslostorm.
Lägger jag dessutom till väderprognosen för valborgsmässoaftonen så lär våren hälsas med tyglade känslor, det kan förväntas snöfall precis hela dagen och en vårsol lysande med sin frånvaro! Anpassningsbar som man är så kan inte opassligt väder hindra alla aktiviteter, ser fram emot vad det än kan bli.
Om jag tänker tillbaka på påskhelgen så blev den alls inte vad jag till en början planerat. Med en dyster väderprognos i bakhuvudet hade jag tänkt mig en helg uteslutande ägnad åt släktforskning sittande vid datorn, men se där bedrog jag mig på det grövsta. Den fulingen behagade gå sin egen väg på skärtorsdagen, helt plötsligt försvann min internettillgång. Efter alla standardförsök att återställa den bristande funktionen kontaktade jag internetleverantören och fick bara beskedet att jag hade fungerande signal fram till routern och rekommenderades ta kontakt med supporten. Som naturligtvis då redan tagit påskledigt och inte fanns tillgänglig förrän på tisdag. Till råga på allt fungerade inte ens skärmen. Puuuhh! Då återstod bara att roa sig med sockstickning, lite städning och andra påhitt.
Nästa steg i datorproblematiken blev en supportkontakt som inte gav annat besked än att jag skulle kontakta firman där jag köpt routern! Och jag som i princip gjort slut med den fick lov bita i gräset och kravla mig dit. Inget fel på routern som undersöktes, fick instruktion hur jag skulle koppla in enheterna och stack glad i hågen iväg hem. Det blev pannkaka av allt, inkopplingen tycktes funka men eftersom skärmen fortfarande var svart gick det inte fortsätta. Ringde firman i desperation och krävde att en tekniker kom hit för akuthjälp. Det blev positivt resultat men se den där skärmen kunde misstänkas ha pajat! Och det bara efter ett och ett halvt år! Då kändes måttet vara rågat med tanke på alla besvärligheter inklusive kostnader som denna dator förorsakat mig. I sitt tillmötesgående erbjöd sig teknikern att ta med skärmen, kolla den och ev komma hit med en ny om det skulle visa sig nödvändigt . Så blev det dessbättre inte, det var en säkring som gått och vips hade jag återigen en fungerande datoranläggning med ett litet undantag, nu fungerar inte skrivaren och jag har inte kunnat uppbringa mod att kontakta datorfirman. Det har blivit en 'neverending story' som plågar mig i mitt innersta.
Annars är det avslutningstider på den mörka årstidens aktiviteter nu, säsongens sista visning i Filmstudion, Fäktaren, en sann historia om Stalin-tidens förföljelser, och en gymnastiklärares stora och framgångsrika engagemang i sina elever. En parallellt löpande kärlekshistoria kryddade och balanserade upp de obehagliga avsnitten och man gick därifrån fylld av en behaglig känsla.
Säsongens sista teaterföreställning, Darling Dorotea, producerad av Västerbottensteatern var sanslöst rolig med en allvarlig grundton och en annorlunda, spännande scenografi. Vi kan vara lyckliga med den teatern i vår stad, hoppas att teaterchefen, Fransesca Quartey vill stanna kvar ännu ett tag. Nu återstår bara primärföreställningen av sommarteatern, Sound av Musicals, sommartoner i sommarkväll och i regi av den geniale Bobo Lundén som också står för manuset tillsammans med Fransesca. Det kan bli en bra start på sommaren en kväll i juni, lördag den 17:e alltså!
I torsdags avslutades också gympaterminen så nu gäller det att övervinna bekvämligheten och ge sig iväg på dagliga långpromenader för en smidig uppstart när hösten kommer. Jazzklubbens sista caféträff har också avlöpt med lokala musiker som underhållare och det blev en liten trevlig uppföljare vid Aktiva seniorers senaste månadsträff, då välkända, jazziga och medryckande toner flödade. Det som är kvar på listan med regelbundna aktiviteter är tre träffar på stickcaféet och ytterligare en månad med promenadgänget, sen står jag helt utan gruppstöd över sommaren, men det kommer väl en ny höst hoppas jag.
Ett stugbesök har också blivit av, på Påskdagen tog min längtan över och jag gav mig iväg och möttes av ett varierande väglag sen jag svängt av från E 4:an. En slaskig grusväg och djupa spår i hårt packad snö, dock inte många isfläckar men jag kände en viss oro för hemfärden när den strålande solen fått göra sitt jobb. Ett gott råd om vägval från en stuggranne gjorde hemfärden betydligt lättare och ett trevligt fikabesök hos mina tidigare grannar gjorde min dag. Nästa stugbesök får nog vänta ännu ett par veckor, om inte annat för att stugvägen ev har torkat upp, den brukar bli besvärlig att ta sig fram på ungefär en vecka på våren Sommar däcken sitter nu på bilen så jag räknar inte med att möta ytterligare vinterväglag.
Jag har ju till min glädje mina handarbeten att roa mig med, jag har snöat in en aning på att sticka sockor och min motvilja att upprepa samma sak gör att jag letar och hittar hela tiden nya varianter, just nu en ankelkort modell kallad Midsommarsockor i både ett tunt garn och med tunna nålar, Ett litet spetsmänster ställer till lite förtret så jag ständigt förirrar mig bland omslag, överdragshoptagningar och slätstickade varv. men stickar gör jag ändå hela tiden vare sig det går framåt eller bakåt. Tillsammans med några av deltagarna i stickcaféet gjorde vi en dag en utflykt till en lokal garnförsäljare och till min förvåning följde några garnnystan med mig hem. Ett grått, supermjukt garn som jag blandar med en mycket tunn silverglittrande tråd och ska bli en enkel, rak tröja stickad på grova nålar uppifrån och ner.
Släktforskningen finns naturligtvis hela tiden med i spelet om min vakna tid, kontaktade förresten en kusin för DNA-test i förhoppning att genom hennes analysresultat kunna sortera bort de träffar som ligger på min mors sida. Dessutom har jag upptäckt en del grava felaktigheter i mitt släktträd som jag nu försöker rätta till. Det hela kan liknas med ett enda stort Sisyfosarbete, vägen till målet ligger delvis i skymningslandet men jag ger inte upp hoppet att nå ända fram.
Eftersom det också brukar vara dags att sätta penséer inför den här helgen ska jag se till att skaffa hem plantor som får ersätta den torra. bleka ljung som fortfarande sitter i väggkrukorna sen i höstas. På bordet inne på bron står fortfarande en kruka med slaka påskliljor. Natten efter jag satt ut dem sjönk temperaturen ner till 10 minus och de har inte till fullo återhämtat sig efter den pärsen.
Just nu sol men himlen är inte helt klar, de få snöflingor jag lyckades se i den tidiga morgontimme när jag gick upp har inte förökat sig och det blir kanske en vårdag med tendens till blåst. Grenarna på de stora träden på andra sidan gatan rör sig oroväckande mycket och än så länge biter den vinden vasst i hyn.
Till slut ett kort citat ur boken Grumpy Cat:
Sann grinighet handlar om att bejaka allt förfärligt, i allt som händer, varje dag
och kom ihåg:
ALLT ÄR ELÄNDE och att VARJE NY BÖRJAN HAR ETT SLUT
Kontentan av det blir alltså att finna något att njuta av i den just nu pågående tiden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar