Strålande sol från en närapå klar himmel, nattemperaturen hade krupit ner under 10-strecket så på den punkten stämde väderprognosen men det mulna nederbördsområdet syns inte till än så länge, felaktigheter i den riktningen från vädertjänsten gillas. Enligt prognosen för närmaste tiden så verkar kvällen bli mulen med nederbörd, morgondagen mulen medan avslutningen på helgen ser hyfsat bra ut. En kojdag går väl ställa in sig på och också tolerera.
Långfredag var i min barndom verkligen en lååång dag, det gällde att hålla sig i stillhet, värst var att det gick inte för sig att gå till någon kamrat inte ens ringa till någon tilläts. För min egen del kommer jag ihåg att jag oftast satt på golvet längst in i sovalkoven i mitt rum och läste, föräldrarna kunde ta en välbehövlig vila hela dagen, kanske stod en köttgryta sakta kokande på spisen för minimalt stök med matlagning. Påpekas ska kanske att mestadels kokades maten, stekt kött förekom som jag minns endast i form av renskav och fisk som stektes var röding, i övrigt kokades all fisk om inte var gravad. Ja, naturligtvis stekte mamma köttbullar men jag undrar om smaksensationen av kokt renrygg (njarri) skulle tilltala lika väl i dag, men på den tiden var det en höjdpunkt.
För övrigt minns jag faktiskt inte om vi ens gick till kyrkan, mamma och jag, däremot var Påskdagens högmässa självklar att gå till. Min pappa gick mig veterligt bara en enda gång till kyrkan, i samband med min konfirmation! Församlingens kyrkoherde hade varken bil eller körkort och pappa var den som oftast skjutsade honom till byamöten och gudstjänster utanför samhället. Med tanke på de stora avstånd det rörde sig om fanns god tid till samtal dem emellan. I sitt griftetal vid pappas begravning talade kyrkoherden om Vännen Johannes som satt med vid dessa möten, längst bak i rummen, stilla lyssnande.Andlighet kan väl bejakas på många sätt.
I den tidiga morgon när jag klev upp pågick en radiorepris av Filosofiska rummet med rubriken Handen och tanken, klistrar in länken om nån vill lyssna
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/821611?programid=793.
En av många förklaringar till bl a handarbetets betydelse för välbefinnandet. En annan sak som nämndes var den direkta känsloväg till hjärnan som finns på handens översida. vilket påminde mig om den lilla kärleksyttring jag visade min sambo den tid det begav sig. Många gånger under våra bilfärder tillsammans, oavsett långa eller mycket korta, la jag min hand över hans hand som oftast vilade på växelspaken och kunde alltid se ett välbehag i hans ansikte och gemenskapen kändes lite extra tydlig.Det här radioprogrammet tycker jag om att lyssna till, lite oförklarligt eftersom det är ytterst sällan jag kan följa tankegångarna och samtalen, oftast har jag samtidigt varit sysselsatt med att laga mat så det har blivit en form av passivt lyssnande.
Det blev en skön start på dagen, satt kanske en hel timme i soffan med min stickning, ett par sockar som jag växelvis stickar på och river upp, än behövde sockskaftet snävas in, än blev det för långt och som inte det var nog blev färgväxlingen på det melerade garnet inte till min belåtenhet. Rev alltså upp och försöker nu från en annan del av nystanet. Jag har svårt för att bara säga OK det får duga om jag tror att jag kan få ett resultat som tilltalar ögat mer. Men nu börjar den här stickningen kännas tråkig, måste se till att den snabbt blir klar så jag kan börja med den nya stickning som väntar. Sen blev det ett skönt bad och sålunda klar för dagen kändes det på sin plats att skriva ner några spridda tankar.
Med tanke på dagens betydelse och den lilla ömhetsbetygelse jag berättat om avslutar jag med
sista strofen i Bodil Malmstens diktbok Det här är hjärtat:
Jag ser ditt ansikte framför mig
En ram av lysdioder omkring det
den första gång jag såg dig
Den sista minns jag inte
Jag visste ju inte
Det ringde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar