......... och nytt "go" i kroppen, känns jättebra. I vanlig ordning frukosterad och nypromenerad passar jag på att ta en liten paus här vid datorn innan jag fortsätter telefonterrorn och betar av planerade samtal. Jag började förresten redan i går kväll med att, bara efter ett enda samtal, få löfte om hjälp med gräsklippningen under sommaren plus lite annan hjälp, dessutom har jag nyss bokat besiktning av bilen. Skulle ha fått komma på studs men tänk att ibland händer saker och ting lite för snabbt, jag behöver besöka en tvätthall innan besiktningen. Efter ett par körningar till stugan har en dammig grusväg satt sina spår!
I torsdags, som var första dagen efter storstadsbesöket, stannade jag hemmavid, gräsmattan såg bedrövlig ut och jag började så smått med krattningen. Mitt beting för dagen var att göra framsidan klar. Det gick bara fint och efteråt väntade en väl förtjänad vila, sa jag till mig själv. Dagen efter passade jag på att ta första turen för året till stugan och som jag längtat. Det var helt underbart att komma dit, till fågelkvittret, solen, havet, tystnaden och lugnet. Sängkläderna åkte ut och krattorna kom fram för en omgång i rabatterna, någon nästan helt igenvuxen av ogräs så där behövs hårdare tag. Fast egentligen den har jag planer på att gräva om och nyplantera, det stannade vid bara tanken förra sommaren och kom aldrig till skott.
När jag åkte hem igen tänkte jag mig att återvända på lördag men gjorde sen en sk kovändning och stannade hemma, samma arbetsinsats dock, men med möjlighet att byta ut biltiden mot krattning ett par timmer till. Tror nästan att jag hellre kör bil men å andra sidan är det pest att se en skräpig gräsmatta.
I går gav jag mig iväg dit ner igen och fortsatte utearbetet och eftersom det är så svårt åka därifrån blev jag kvar drygt en timme längre. Satt en stund och pratade min närmaste grannen och vi är båda två lika galna i att vara i stugan i tid och otid så vi längtade tillsammans efter första övernattningen där. För min del hoppas jag det blir under Pingsthelgen men grannen måste våndas ännu längre p g a andra åtaganden.
Båda dagarna jag varit där har min trogne lille kompis kommit på besök, en dag hade han sin lillasyster med och nu börjar hon också vara pratsam så det blir nog ännu en rolig sommar med glada barn i närheten. Men i själva verket är inte jag föremålet för besöken utan det Lila som är efterlängtad, och jag försökte förklara att Lila är inte så bra på det där med städning vilket bemöttes av frågan "Varför det?" Till tusen frågor från ett barn finns inte alltid godtagbara svar.
Men det känns ändå som jag äntligen fått förnyad livslust, jag kände redan efter julutflykten att något hade förändrats i min tankevärld och den känslan är ytterligare förstärkt nu. Det är en riktig vinst, jag ser liksom en ljusning i tillvaron och en kommande framtid. Det här är egendomligt tycker jag, när en chockerande händelse inträffar har man ingen aning om hur någonting överhuvud taget kommer att bli, det är verkligen tunn is att färdas på. Inte förstår man sig på sig själv heller, åtminstone gjorde jag inte det, och hur ska då någon annan kunna göra det? Jag har ju haft turen att få ett underbart stöd, delvis från oväntat håll men desto förnämligare, det har varit och är byggstenar som jag uppskattar otroligt mycket när jag ser tillbaka. Solen som lyser når in i mitt hjärta nu.
Ja nu bör väl den sk lilla pausen vara överstånden och jag kan slänga mig på telefonen igen, ska försöka få kontakt med någon senior! Nej jag ska inte ragga, det finns ju Senioruthyrning och jag ska försöka få fatt på någon gubbe som kan hjälpa mig med lite tyngre sysselsättningar, som t ex omflyttningar av några buskar på tomten, kanske ta bort en vildvuxen rabatt och jag kan nog hitta på mer också men bör nog hejda mig en aning och ta en sak i taget. Eftertänksamhet är kanske en dygd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar