Dagarna rusar iväg när vädret är vackert och solen strålar från klar himmel. Det är nästan fullt dagsljus till och med i den tidiga timmen när jag lämnar sängvärmen, och det är lätt att stiga upp då.
Jag hoppas verkligen att ingen blev oroad av mitt senaste inlägg, men det jag berörde då har legat och grott mycket länge, jag har varit på väg att skriva tidigare ett par gånger men jag har inte haft modet som räckt hela vägen. Nu kan jag till slut radera utkasten som ligger och skräpar. Inlägget har haft ovanligt många läsare som jag hoppas fått någon liten behållning av det jag skrivit, kanske också det funnits ett uns av igenkänning. För egen del tror jag att om jag emellanåt ger ord åt detta dilemma kanske jag närmar mig en lösning, att se och förstå ett mönster med hopp om att trollen försvinner om solen får lysa tillräckligt på dem..
Veckan som gått har jag också hållit fast vid mina planer i medvetenhet om att det tar ca tre veckor att skapa en vana och då går allt av bara farten. Efter gymmet i onsdags promenerade jag hem till skillnad från onsdagen innan då den avslutande kvarten med cirkelträning tog musten ur mig helt och hållet. Jag var även då beredd att promenera hem men när jag så bussen närma sig sprang till hållplatsen för att hinna med. Jag var helt utpumpad och något annat var inte tänkbart. Å andra sidan så tog den senaste promenaden fem minuter kortare tid än första gången - och jag blev inte heller lika trött. Alltid ett plus. På torsdagarna efter kurs och gympa känns det som min "arbetsvecka" är slut och mitt sedvanliga karbad är en skön avkoppling och bra början på mina fridagar.
Fredagsstädning, också i vanlig ordning, men nu börjar vårsolen avslöja lite för mycket skavanker både här och där. Apropå skavanker måste jag berätta om min kära lilla Lila som också noterar skavanker eller närmare bestämt förändringar och hon låter mig veta det också. Jag bar ju hem kattsand i tisdags när jag handlat, det var en 5-kilos kartong från Maxi efter som den vanliga från kattaffären ligger på 10-kilos förpackningar och den blev för tung för mig att bära tyckte jag. Jag såg ingen skillnad på sandkornen och inte var någon doft tillsatt heller men hon, den lilla skickliga användaren, märkte skillnad. Hon hade visserligen använt lådan under natten men som ett litet påpekande lagt tre små kartar en bit ifrån lådan. "Jag känner nog att det är ny sand, du ska inte tro att du kan lura mig - fast den dög i alla fall" det verkade precis som det var budskapet hon ville få fram!
När jag studerade helgannonseringen i tidningen gjorde jag några små noteringar - och även planer - om vad som skulle tilldraga sig i staden under helgen !!! För det första bestämde jag mig för att efter mycken självövervinnelse att gå på jazzkonsert lördag eftermiddag och det var då inte på något sätt bortkastad tid och inte en dag för tidigt heller. Det var finfrämmande kan man säga, Anat Coen kvartett från Brooklyn, NY, suverän klarinettist, annonserad som världsledande - mitt favoritinstrument - som tog bl a La vie en rose till nya höjder. I rosenrött jag drömde! Pianisten Jason Lindner hade dessutom varit delaktig i produktionen av David Bowies sista skiva Black! Och han satt på vår teaterscen och spelade i sällskap med ytterligare två musiker, ofattbart. En fläkt från stora vida världen! Vid sitt tack från scenen tyckte Anat Coen att stans namn på engelska lät som She left you, men jag undrar om hon blivit preparerad? Enda nackdelen var att konserten höll på precis fem minuter för länge! Jag missade min buss med dessa futtiga minuter och med tanke på att det var lördag eftermiddag så dröjde det en hel timme innan nästa avgång. Men vår lilla stad var vid den tiden tämligen folktom och jag kunde stilla flanera genom centrum och kolla skyltfönster. Upptäckte att ICA var öppet och slank in där kanske kunde jag finna något gott till kvällens Mello. En liten kartong följde med hem, men då gick det så illa att när jag avnjutit godsaken föll jag i trance, äsch jag menar sömn när en timme av programmet gått och sen var det kört. Gjorde ett försök med Krig och Fred men det var lönlöst, fast jag såg ju att favorittippade Frans vann.
Ja och som om inte det var nog så såg jag idag fram emot en date som legat på lur länge och till slut gick jag i fällan! Jag drog iväg på bio för att se En man som heter Ove och jag blev definitivt inte besviken på den träffen. Men vad jag inte hört någon nämna var slutmusiken, Lalehs underbara En stund på jorden. Jag satt kvar länge lyssnande och tror jag var den sista till att lämna salongen.
Jag såg hur vi var stjärnor
som landat i havet
När vi tog första stegen
ifrån oceanen.
Det slog mig den gången
När vi vadade fram genom vattnet
Jag la mig på marken
och tackade himlen
att vi fick stiga på land
att vi fick känna sanden
nu kan vi säga
att vi har varit på jorden
---------
jag vann över bergen
jag delade på havet
jag var den starkaste av oss
men den svagaste ändå
Diktade ord om vår tids skrämmande verklighet
Nu har jag preparerat min almanacka för kommande vecka med nya utmaningar det kanske finns lite hopp i min tillvaro ändå, Jag sliter ut en och annan krage men det verkar ändå ha en effektiv verkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar