..... och tur är väl det. Eller ett annat sätt att uttrycka sig kan vara att fanns inte solen kunde vi aldrig se månen. I vilket fall, i går natt blev det lite stökigt och dåligt med sämnen. Det började redan på kvällen när det var lite svårt att somna men så småningom hade jag fallit för den gode John Blund. Vaknade till vid 02.tiden då min kära Lila med ett jätteskutt hoppade ner från sängen och sladdade ut ur sovrummet. Något måste hon hört, troligen något nattdjur som hon nog aldrig fick ögonen på för hon kom ganska snart tillbaka till sängvärmen. Hon slappnade av, snarkade lite och föll fort i djup sömn men annat blev det för mig. Greppade den lättsammare av mina båda pågående nattduksbordsböcker, läste, läste, läste och när klockan närmade sig fyra bytte jag läger. Placerade mig i soffan framför den påslagna teven och måtte ha slumrat till för plötsligt var det morgon, 06.15. Sittandes på soffkanten undrade jag hur dagen skulle komma att te sig, kände mig darrig. Tursamt nog hade jag tid hos frissan så jag måste komma igång och efter dusch och hårtvätt var jag OK men mitt mörka sinnelag gjorde sig påmint.
Jag ser ett mönster som upprepar sig vid de tillfällen är nattsömnen blir störd eller om jag vänder på den tanken, vad är hönan och vad är ägget så att säga. Mina demoner tycks dyka upp på besök vid dessa nätter, demonerna som i mitt fall heter tillintetgjordhet och ensamhet, och som i sin tur grundar sig på, som jag tror, min bristande självtillit. Det tillståndet eller bristen fortsätter att begränsa mitt liv. För utomstående tror jag det är svårt att förstå, eftersom jag ofta får höra positiva och berömmande ord i motsatt riktning, men jag är bra på att kamouflera mitt innersta. Där vet jag att jag helt enkelt är oduglig, en uppfostringsskada om man så vill, samtidigt som jag vet att jag har förmåga och kan utföra det jag bestämmer mig för. Vad är sol och måne i detta fall, eller rättare sagt hur starkt måste solskenet vara för att månen också får kraft att lysa? En stor skillnad gjorde mötet och livet tillsammans med min sambo, och även hans far. Med sina uppmuntrande och berömmande ord fick han mig att våga vara mer öppen och som efter tid känna fullständig tillit till honom. Följden blev djupt lugn och stor trygghet. Hans förmåga att stillsamt och avspänt lyssna på mig när jag var lite neråt och i samtal leda mina tankar i en annan riktning kom att påverka mig i mycket positivt och jag växte inombords. Alla vill i någon mån få bekräftelse om inte annat så åtminstone på att man finns och duger som man är. Det fick jag fick faktiskt ständigt på ett sätt som jag uppfattade som verklighetsförankrat, det var plåster för själen. Saknad, saknad.
Det där låter förfärligt dystert, men det är vad jag lever med, och är fullt medveten om. Tänker också att det är väl till och med så att något som upprepas tillräckligt ofta blir småningom till sanning, en sanning som cementeras. Det som är hugget i sten tar lång tid att utplåna om det någonsin går, jag vet faktiskt inte hur jag någonsin ska kunna ändra på den så väl rotade inställningen. Jag gör mitt bästa för att få ordning på mitt liv, jag har ju kommit så långt nu att jag vill och kan tänka egen framtid och har äntligen kommit in i några fasta vanor som för min del är nödvändiga att ha som grund. Skillnaden mellan goda vanor och måsten - tvång - kanske behöver uppmärksamhet men då finns ju det förträffliga ordet lagom, är det lagom ja då är det bra på ett icke krävande sätt.. Ytterligheterna mellan vilka lagomtillståndet ligger, de gränserna måste troligen också vara sakliga och realistiska, annars hamnar väl lagom till slut på måstenivå. Det är något jag själv får lov att komma fram till så objektivt som möjligt. I slutändan måste det kännas riktigt för en själv, Eller? Jag vill fortsätta bygga mina goda vanor i medvetenhet om att spöket tvång kan ligga på lur. I det byggandet ingår också att angripa min stora ensamhet, hur jag på ett naturligt sätt ska få, behålla och utveckla goda kontakter. Det verkar som jag är helt oförmögen på det området men där är jag begränsad av min totala brist på självkänsla. Eller är det den sk Jantelagen som så till den grad styr mig att jag på fullt allvar tror mig veta att jag egentligen ingenting är?
Nu är det slutältat och jag återgår till fortsättningen av gårdagen. Besöket hos frissan var verkligen välbehövligt och min underbara frissa tyckte sig också kunna se att hårväxten tagit fart igen. Det måste vara olivoljan i kombination med Silicea, jag har vid varje hårtvätt under ett par månader masserat håtbottnen med olivolja så till den grad att till slut började håret skifta i grönt. Nu varvar jag med silverschampo och den naturliga hårfärgen har återvänt, eller färglösheten som det handlar om, för vitt är väl ingen färg, eller hur? Eftersom jag var klar hos frissan innan stans affärer öppnat åkte jag ut till Coop Forum, det var länge sen sist. En ny plattång hamnade i varukorgen plus ännu en reabok . kattpoesi. Jag har lovat Lila att hon får välja en dikt emellanåt som jag skriver ner här i bloggen för hennes del. Det fick bli en allmän presentation till att börja med!
KNÄBÖJ FRAMFÖR MIG
I forntidens Egypten
Var katten gudars like
Vi styrde i himlen
Och på jorden likaså
Böj dig därför ner på knä
När du närmar dig
Men vänta nu, vadå?
En liten godsak kan jag väl få?
En leksak kanske?
Nåt skrynkligt?
Jag är inte petig
Inte? Men kanske klia lite bakom örat?
Det är allt jag begär
Ååå
Mmm
Jaa
Du lyder riktigt bra
Idag de vanliga tisdagsaktiviteterna, promenad, salladslunch i kyrkan och veckohandling. Jag tog som vanligt bussen hem men såg inte upp ordentligt, klev av en hållplats för tidigt och det blev längre att gå än jag tänkt . Tungt att bära två varukassar och kattsand. Det är märkligt att 5 kg sand känns som 10 när man ska bära och riktigt utpumpad vacklade jag in på bron hemma. Vilan fick bli här vid datorn och färdigställande av det här inlägget som jag börjat redan i morse.
Såg också just nu ett FB-inlägg att närmaste grannen haft nattligt besök av oärligt sinnade personer, riktigt obehagligt och undrar om det var nåt jag hörde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar