Vad än den nu kallas den här dagen så är det inledningen av Stilla veckan som avslutas med den i år tidiga Påsken. Enligt Wikipedia kan påskdagen som tidigast infalla den 22 mars och som senast den 25 april så den kunde ju ändå varit några dagar tidigare, och stillsammare än jag har det kan det knappast bli. Det har gått drygt en vecka sen jag senaste satte mig ner för att skriva och en anledning är nog att fantasin tryter.
Men veckan som gick liknade i stort sett alla mina andra veckor. Det var sen tidigare bestämt att gympagruppen skulle gå ut och äta lunch tillsammans på restaurangskolan. Jag hade tänkt mig en skön solskenspromenad dit men det var tji omöjligt att ta sig fram på den extrema ishalkan så lokalbussen var det säkra alternativet. Maten var det dock inget fel på, välsmakande och fina uppläggningar. På kvällen släktforskningsföreningens årsmöte med ett intressant föredrag av en mycket engagerad och energisk släkt-bygdeforskare som gjort ett enastående arbete. Vad jag är imponerad av entusiaster som också kan presentera ett värdefullt resultat.
Det blev mer med anslutning till släktforskning redan på lördagen då det var Släktforskningens dag över hela landet och det klart främsta intresset kretsar just nu omkring DNA-forskning vilket också var temat för den föreläsning som gavs i vår egen förening. Många lägger ner stor energi på detta område som både kräver tid och kunskaper som ligger långt utanför traditionell släktforskning. Själv tragglar jag också på men resultaten låter vänta på sig, jag längtar till det stora genombrottet (heter det inte så när det gäller forskning) det känns mer som jag letar efter den berömda synålen i en stor hölada. Jag har själv gjort ett test som bl a kan visa utvecklingen/vägen på moderslinjen från den sk DNA-Eva i Afrika till mig själv. Det är en lång vandring genom otaliga generationer och många tiotusentals år men liksom för alla övriga svenskar så har jag fått mig till livs en hel karta med anor från olika länder, främst Finland, Sibirien, Polen och naturligtvis också Norge, kanske t o m vikingar. Vilka människor det handlar om går aldrig att analysera fram men det intressanta är bevisen på hur människor har rört sig över land och hav, både enskilda och stora folkvandringar. Jämför gärna med nutidens folkförflyttningar, historien upprepar sig framför våra ögon, det är inte populärt i alla läger och har troligen inte varit det tidigare heller. Hur var det någon uttryckte sig, var det inte att den som inte känner sin historia upprepar den, eller något åt det hållet!
En annan sak som jag uppehållit mig vid i de senaste inläggen är mina sk demoner och mitt förhållande till dem. Om inte annat så föder skrivandet nya tankar och jag började tänka i banor att min sambo gav mig genom sitt sätt att bemöta mig en handfull användbara verktyg till bearbetning . Den goda tanken ersätter dystrare diton!
Samtidigt läste jag i den pågående boken ett stycke som jag också kunde applicera till den tanken. Det är bokens huvudperson, jaget, som befinner sig på ett ashram i Indien. Under meditation efter, som hon skriver, olyckligt grubbel beskriver hon följande upplevelse. Jag citerar:
"Jag frågade mitt hjärta om det inte kunde vara snällt och ge min själ ett förlåtande perspektiv på hur mitt intellekt fungerar. I stället för att betrakta mig som misslyckad kunde jag kanske få acceptera att jag inte är mer än människa. En helt vanlig människa till på köpet. Tankarna kom som vanligt - okej, då får det väl vara så - och sedan känslorna som alltid följde på dem. Jag började känna mig frustrerad och självfördömande, ensam och arg. Men så vällde det upp en våldsam reaktion ur hjärtats djupaste hålor, och jag sa mig: "Jag tänker inte döma dig för de där tankarna.
Intellektet försökte protestera: "Men du är så misslyckad, du är en sån loser, dig blir det aldrig nåt av......"
Men plötsligt var det som om ett lejon rör sig i bröstet på mig. Det överröstade allt det där skitsnacket. Jag hade aldrig hört maken till den där rösten som vrålade inom mig. Det lät så otroligt starkt att jag slog handen för munnen, för jag blev rädd att om jag öppnade munnen och släppte fram det där ljudet så skulle byggnader skaka i sina grundvalar över hela världen. Och det här är vad den röt:
DU HAR INGEN ANING OM HUR STARK MIN KÄRLEK ÄR"
Även om jag tycker boken för övrigt är ett oändligt tragglande om yoga, guru och meditation, Gudsökande,olycklig kärlek, ja allt i en salig röra så fanns det något att tänka över också. Jag har inte många sidor kvar att läsa nu och tänker faktiskt inte hoppa över nåt heller.
Efter denna tankeutvikning är det dags att försöka avrunda, kan också avslutningsvis berätta att jag igår var på en födelsedagsuppvaktning. Födelsedagsbarnet som har 48 år kvar till livets middagshöjd som man säger firades med sång, hurrarop och ett välfyllt presentbord. Han var glad och verkade njuta av det hela. Med hänsyn till att livshändelserna komprimeras mer och mer kanske t o m trettio är det nya femtio redan när han är framme där!
Efter att ha gjort veckohandlingslistan som blev ganska lång då det var många gapande hål i matförrådet den här gången. Nu är det dags för lunchmatlagning, ugnspannkaka med bacon och svamp frestar idag.
Glädjande nog gick skrivande lätt idag, hoppas jag inte tröttar er, mina kära läsare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar