LJUSTÄNDNING

frostiga fönster

Frostiga stenar och.........

Hej alla, nu är jag tillbaka "på banan" igen, det tycks vara 19 dagar sen mitt senaste inlägg och nästan hela tiden har min dator i princip varit inlagd på sjukan! Den har konstrat ända från början för ett och ett halvt år sedan, varit in  på kontroll - utan anmärkning - ja att CD spelaren var väck var ju egentligen inte datorns fel men problem var det också och allt blev till sist ohållbart och jag själv blev smått hysterisk. Det ändade i att en tekniker kom hem för att på plats kolla läget och upptäckte! att det var fel på datorn, tog in den igen för genomgång och igår var så dags för ny inmontering och test. Nu hoppas jag bara att det går bra i fortsättningen för det har verkligen varit påfrestande, mail har försvunnit och till slut gick det överhuvud inte skicka något heller. Jag gick nästan sönder själv också, jag kände mig till slut alldeles tillintetgjord.  Det bästa av allt var egentligen att teknikern försäkrade att det var absolut inte mitt fel det som hänt för egentligen var jag ju lite osäker på mig själv, jag menar en desperat kvinnas handlingar kan skena iväg. Dessutom kan jag absolut inte tänka mig att vara helt utan dator heller, jag gillar faktiskt den samvaron. Nog om detta, nu ska här skrivas.

Jag kan ju inte skriva om tiden som varit, det får väl komma små inslag framöver, utan jag gör som det ofta rekommenderas; gräv där du står. Alltså hade jag planerat att åka ner till Lövånger för att tänsa ljus på gravarna där, och begav mig iväg vid 10-tiden i morse. Det var inte kanonväder så att säga , dimmigt och frostigt, men så småningom kunde solen trassla sig fram genom molnen och det blev riktigt vacker väder till slut. I Lövånger började jag med att äta lunch på Hemgården, morotssoppa och kladdkaka till efterrätt. Sen jag tänt ljusen åkte jag upp till stugan, dels för att hälla glykol i vattenlåsen, eftersom jag inte hade någon tillgänglig när jag stängde för vintern, och dels lämna det jag tagit hem tidigare för tvätta.

Igenbommat för vintern....

 Allt gick som en dans, men lite vemodigt var det att åka ifrån stugan efter ett så kort besök.

..... men Kalle vaktar!

 Hemma igen vid 3-tiden och då hade jag under min gravrunda tänt åtta ljus, sju för nära och kära och det åttonde för alla mer eller mindre bekanta som gått bort under året, först och främst för väninnan som begravdes för en vecka sen. Det börjar kännas som om det är alldeles för många som lämnar jordelivet nu. 

Vid den här tiden på året så kommer många tankar kring liv och död, det är nu två år sen min Börje så oväntat gick bort och frågan är om jag fortfarande helt har tagit det till mig. Ibland tänker jag att sorgen suddas ut lite i kanten allt eftersom men saknaden den är fortfarande ofattbar och stor. Jag hade för ett tag sen en känsla att under en nanosekund kunna tänka på dödsögonblicket men det gick inte, en massiv dörr stängde effektivt av mitt medvetande inför den tanken. Vilket i sin tur förklarar varför jag till fullo inte heller kan förstå. Där kommer kanske den barmhärtiga tiden att göra sitt. En bidragande orsak just nu är väninnans bortgång tror jag, den begravningen var i sig en skön upplevelse också. Att tillsammans med vänner förenas i psalmsång och bön i saknanden  efter en uppskattad och god vän kändes  tryggt och meningsfullt.

Nu har det redan mörknat och det börjar bli dags för middagsmat som idag blir bakad potatis med någon slags röra, sliskig efterrätt har jag ju redan ätit i dag så det får väl bli frukt i en skön blandning. 

Inga bilder idag, jag har ju till råga på allt uppgraderat till Windows 10 och fixar inte det här med bilderna, jag har fått in dem i datorn i en app, men sen då? Nästa steg får jag väl lista ut så småningom.  Har mycket att lära än förstår jag!

Tillägg den 4 november; äntligen har jag lyckats med bildöverföring också!