GRÄVANDE

Eller ännu närmare verkligheten, dags snart att gå i ide! Nätterna blir oundvikligen kyligare och kyligare och frosten ligger kvar långt in på förmiddagen. Idag kan jag bara visuellt anta vilken temperatur det varit, det verkar vara dags byta batteri i termometern men gräsmattorna är ostört gröna idag och man får väl hoppas att det fortsätter så ett tag. Jag rensade nyss telefonen från en massa gamla foton och såg då att första snön i fjol kom tydligen 20 oktober och det är inget önskemål att det ska upprepas.

Rubriken kanske ändå kräver en närmare förklaring, jag gräver i den jämtländska myllan så att säga. Släktforskningen får mig sakteliga i ett allt starkare grepp och jag vet inte om jag ska kalla mig jordbrukare eller dödgrävare. Det är ju bland bondebefolkningen i socknarna Revsund, Sundsjö och Bodsjö jag befinner mig, men eftersom jag rör mig bland människor som är döda sen ungefär 300 år eller åtminstone föddes då, så är väl den senare benämningen mer rättvisande. I det här skedet har jag i alla fall stor beundran för de stackars människor som lärde sig skriva då, bokstäverna ser i det närmaste ut som slingrande maskar och dessutom skrevs vissa anteckningar på latin, och då kan jag ju säga att det är tämligen kört.  Sysselsättningsproblem obefintliga, tidsbrist kan vara ett resultat! Det blir i alla fall spännande se vart det hela leder.

Apropå kyligare väder så fick jag lite kalla fötter i tisdags när det andra natten varit en bit under noll och efter en titt på kommande prognos bestämde jag i all hast att åka ner till stugan. Grannen som lovat hjälpa mig med avstängningen av vattnet fanns också där och efter torsdagen fanns inget vatten i kranen till stor förtret för Lila som MÅSTE drick rinnande vatten genast efter frukost. Hon slickade intensivt vattenkranen utan resultat men fick hålla tillgodo med en hel sjö, en hink vatten stod till hennes förfogande i diskhon. Men nog sjunker standarden betydligt i det läget även för mig!

Lägsta nattemperaturen därute hade varit -4,5 men blomlådorna med margueriterna stod nästan lika fräscha som tidigare, deadline var dock bestämd  så de tömdes och placerades inomhus för vinterförvar.

Jag hade sköna och mysiga kvällar i stugan och eldade för skön värme. Det magiska skådespelet på himlen fick jag dock inte uppleva, det var tyvärr molnigt så inget norrsken var synligt. Jag hade trott att skulle bli något alldeles extra eftersom mörkret var så kompakt, det var bara i min lilla stuga det lyste. I stället fick jag hålla tillgodo med magiska soluppgångar.

8/10 kl 07.02

9/10 kl 07.05

Det var soliga och fina höstdagar och jag längtade absolut inte att åka hem men hade heller inte nåt mer att sysselsätta mig med där så något vemodig lämnade jag stugan på fredag förmiddag.



Vemodig hade jag också känt mig när jag kom dit ner och det fanns anledning. Min väninnas bortgång fanns i mina tankar, och det kändes som om ännu en del av mitt liv försvunnit. På kvällen i min ensamhet blev också saknaden efter så Börje påtaglig, det är fortfarande nästan ofattbart att han inte finns längre annat än i mina tankar. I morgon är det på dagen två sen chockbeskedet kom.

Jag avslutade också då den bok jag senast läst, Danielle Steel Ljus och skugga. En av bokens huvudpersoner blir allvarligt sjuk  med dödlig utgång. Hela sjukdomsförloppet, familjens reaktioner både under tiden och efteråt, är mycket ingående skildrat och berörde mig djupt. Det förstärkte min vemodskänsla, jag kände faktiskt igen en del egna reaktioner som jag i det närmaste betraktat som oförståeliga. Jag har också gått och begravt näsan i garderobens kläder!!!


En ny bok ligger nu på mitt nattduksbord Jean-Christophe Grangé I djävulens spår, och den utlovar spänning till sista bokstaven. Jag försöker varva olika kategorier av böckerna, och i den senaste  utspelade sig en kärlekshistoria utan gräns i ett par omgångar. Det är också spännande att genom böckerna nosa på olika miljöer, Den senaste boken utspelade sig i New York och San Fransisco och nu ska jag nog befinna mig i Paris ett tag. I boken dessförinnan var jag i Canada så livet är ett evigt nomadiserande. I verkligheten ska jag nu under några månader i stort sett hålla mig på plats hemmavid, ja med några planerade utflykter förstås!

Inte vet jag vad som händer men just nu kan jag inte lägga in bilder i inlägget. Jag väljer att publicera och kollar senare om problemet går att lösa. Jag är inte så pigg på att trassla för mycket med risk att jag ännu en gång raderar ett inlägg, jag kan inte med nån större belåtenhet upprepa mig igen.