Fast enligt senaste väderrapporten så kommer det mera redan till natten. Jag roade mig att jämföra snödjupet samma dygn under tidigare år och fann att enligt Balderskolans mätningar igår var det 37 cm, jämfört med föregående vinter ca 5 cm, mest vintrarna 2009 och 2011 med ca 80 cm men allra mest var det sista dagarna i mars månad 2010 med bortåt 120 cm . Statistikuppgifterna finns från 2002. Fördelen med all den här snön är trots allt att det är makalöst vackert, ser nästan ut som om solen också skulle kunna visa sig under dagen. En molnbank ser dock ut att komma upp i söder så meteorologerna har kanske rätt i sina prognoser.
Eftersom både Facebook och Instagram ligger nere av okänd anledning just nu passar jag på att skriva några rader här i stället. Jag förbereder mig också att gå ner till kyrkan och luncha med mina promenadkompisar i dag, dels för att jag går rätt så bra, jag menar klarar av ganska långa promenader nu och dels för att jag längtar att träffa alla för att få prata och glamma bort en stund. Sen står veckohandlingen på tur. Jag går ju alltid med stavar och även då till MAXI, problemet är att hantera dem och två matkassar på hemvägen. Senast kom jag emellertid på en lösning som fungerade jättebra. Jag placerade en kasse på vardera staven genom att sticka den genom kassens handtag och vips var det mycket bekvämt att bära den. Vem myntade att nöden är uppfinningarnas moder, någon nöd var det knappast fråga om men ändå .....
I går vilade jag från promenerandet, hade lite annan utomhusaktivitet men jag var nöjd med söndagens vandring som både blev något längre än tidigare och på kortare tid, så det känns riktigt bra. Blev naturligtvis trött men uppskattar den härliga eftersvettningen, vet att då har kroppen fått en nyttig genomkörare! Igår kände jag också för första gången på länge något som kunde liknas vid arbetslust, så börjar väl så sakteliga att städa lite, det har inte blivit mycket av den varan på länge. Dagarnas ljus avslöjar obarmhärtigt nuvarande tillstånd.
Inte finns det särskilt mycket händelserikt att skriva om (från soffhörnet betraktat) men någon liten tanke trasslar sig fram ibland! Nu i morse i duschen när jag tvättade håret tänkte jag på min nära släkting som börjat ha funderingar på hur länge det gråa håret ska döljas och det är faktiskt ett svårt steg. Jag minns klart den dag när jag var drygt 40 och upptäckte ETT grått strå, som jag betraktade både länge och noggrant innan jag ryckte det. En kommentar om att det kommer mera kändes inte heller särskilt uppmuntrande. Men .... efter att ha tonat håret åtminstone 25 år kom jag till vägs ände. Var helt sonika tvungen att sluta med allt vad produkter heter och låta det okända titta fram. Och det var grått på gränsen till vitt vilket jag aldrig hade kunnat drömma om. Emellertid, jag har aldrig någonsin tidigare fått komplimanger för mitt hår men då överraskades jag med att folk ofta berömde mitt hår. Och idag slog mig att det kanske ligger något i ett uttryck som "born to be grey", åtminstone så småningom. I alla fall som uppmuntran till alla som sliter med frågan så att säga och själv känner jag mig helt tillfreds med tillståndet. Erkännas ska att det till stor del beror på alla komplimanger jag fått. Nästa tanke är också betydelsen av att vi ser och bekräftar varann i stort men framför allt i smått. Något att ideligen öva sig på!
Ska nu skriva en inköpslista så jag efter lunchen kan gå och handla. En stunds vila innan middagen och som avslutning på dagen kvällens efterlängtade teaterbesök, den musikaliska monologen Lyckligare nu med stans egen stjärna Monica Lindgren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar