HÖSTSTÖK - OMSTART

Morgonstund har guld i mund

En ganska lugn söndag närmar sig sitt slut och det känns bra att dagen fått bli som det fallit sig, alltså fanns egentligen ingenting planerat som `måste` göras. Nåja, jag hade egentligen tanken att återuppliva en gammal promenadväg idag, nämligen en riktig långtur upp på Nöppel- och Vitberget med vid närmare eftertanke föll den idén. Istället kom jag på att om jag ändå skulle gå iväg med återvinningssoporna kunde jag smälla flugan eller hur man nu säger och samtidigt ta med den Ericaljung som stod ute på terrassen,  gå bort till graven och höstplantera där. Soligt och vackert väder gjorde tilltaget särskilt lämpligt och visst, den tanken hade drabbat många fler människor som var ute i samma ärende.

Dagen fick fortsätta i spontanitetens tecken, nu skulle jag också passa på att titta in till en granne som flera gånger när vi mötts undrat när jag ska komma och hälsa på. Jag börjar få känslan att det inte blir av, jag lovar varje gång att så ska det bli (som man gör) och strax stod jag vid dörren och ringde på . Det blev en trevlig pratstund  och med en önskan att hon skulle titta upp till mig och hälsa på katten, tackade jag för kaffet och gick hem. 

Nu efter en snabb middag - mikrad bit av gårdagens paj - kände jag mig manad att återuppliva höstens sista besök i stugan genom en kort tillbakablick

Tillfället var bestämt redan när jag i mitten av augusti gjorde första flytten därifrån och eftersom jag också talat om det för mina grannar så var jag väntad. De är de som bor kvar längst av alla och välkomnade mig tillbaka. Först hade jag tänkt att spara den definitiva vintringen ännu ett par veckor men ändrade mig och gjorde allt klart, vädret som var bästa tänkbara gjorde arbetet lättsamt.

GODDAGENS!

Det är äntligen dags för mig att ta ett ordentligt tag i den omtalade kragen efter detta långa uppehåll på exakt tre! månader. Sommaren som trasslade in sig i min tillvaro kom emellan och av en och annan anledning fick inte skrivandet någon plats i min tillvaro.

Nu är ändå den perioden i stort sett avslutad för min del, flyttade hem från stugan för drygt ett par veckor sedan. Återstår bara något enstaka besök där, dels för surströmmingskalas och efter det vintring. Men utan att gå in på någon resumé över sommaren ska jag ändå då lite av händelserna efter mitt senaste inlägg.

Efter vankelmod, diverse funderingar,  kom jag fram till att jag åtminstone borde se till att få vattnet inkopplat i stugan för att kunna övernatta där när det kändes lämpligt att åka dit. Det var något ångestfylld som jag drog iväg med nödvändigt bagage och naturligtvis Lila i sin bur. Det var tur att jag var rustad för att stanna över till nästa dag, vatteninkopplingen tog längre tid än vanligt på grund av lite försmädligt trassel men ännu mer för den  överväldigande känslan när jag kom fram och öppnade bildörren. Lyckan att känna den härliga luften som slog emot mig, den harmoniska känslan jag finner där, gjorde mig helt klar över att vilja vara kvar där och all ångestfyllt  tvivel jag brottats med var i ett slag bortblåst och resulterade i att jag stannade över hela midsommarhelgen.

Den kunde i och för sig börjat bättre än med en stukning av ena foten vilket gjorde att jag satt med den i högläge tills på söndag då jag med möda hjälpligt kunde stödja mig. 

Efter helgen åkte jag hem, rustade mig för fortsatt vistelse som resulterade i att jag har bott  där två månader i sträck. Underbart och mycket bekvämare än delat boende på två ställen. Har bara på sin höjs varit in till stan  en gång i veckan, vattnat de arma blomster jag haft i fönstren och passat på att samtidigt handla men Konsum i Lövånger har stått för det mesta jag behövt. 

Lägenheten såg förfärligt bortglömd ut när jag återvände, storstädningen var verkligen nödvändig för att inte tala om vilken pärs det blev för tvättmaskinen, men allt ordnar sig till slut. När jag varit hemma en dag fick jag telefonsamtal om ett kommande kärt besök veckan därpå. Lite extra städning, matplanering inför besöksveckan som blev en osannolikt vacker, varm och solig vecka med bästa gästen. Ett spontant infall att bjuda tre nära släktingar på söndagsmiddag blev en höjdpunkt.

Tråkigt nog kunde bara två komma p g a sjukdom, men timmarna flög iväg i mycket trivsam och munter tillvaro. Hoppas att vi kan upprepa det något annat tillfälle. 

Allt detta har också haft en märkbart gynnsam inverkan på mig, jag känner mig mycket mer tillfreds och ser möjligen att en hel del av den stress som i stort sett förlamat mig under lång tid nu försvunnit och ersatts av en avslappnad  hållning inför fortsättningen. Lite mer av känslan här och nu!

Och så till nu. Gårdagen blev en fin dag också. Jag åkte till att börja med till Önnesmark på jaktlagets traditionella paltlunch som jag missade i fjol - var alldeles för utmattad och trött då. Nu var det jättetrevligt få träffa alla, prata och äta god palt i trivsam samvaro. Guldkant var en vinst i det också traditionella lotteriet, en fin vatten/vinkaraff.

Lila föredrar rinnande vatten framför vacker karaff

Mätt och väl till mods åkte jag därifrån och tanken som slog mig var att det kändes nästan som att komma hem. Så tusen tack till Jaktlaget och Sören som påminde mig. 

I det sammanhanget erinrar jag mig sista gången min sambo var med på jakten. Det var en ovanligt avspänd och fin stämning som vi pratade om under hemfärden, han var glad och tillfreds med harmonin han kände. Jag hade dessutom högtidligt lovat en jaktkamrat att jag skulle se till att han kom tillbaka nästa jakt, de ville ha honom med i fortsättningen. Det trodde jag inte skulle bli något problem eftersom det var hans 49:e jakt och jag tog för givet han nog ville nå den femtionde. Så lite vet man om framtiden, På någon dag när, en månad senare fanns han inte längre med oss. 

Väl hemma igen lite vila på soffan med ett korsord, en liten tupplur och telefonsamtal från en god vän som undrade om jag ville ha tomater från Renfors. Hon skulle passera där, naturligtvis var svaret ja. Kom då på att hon skulle nog komma vid middagstid och lämpligt att äta tillsammans med mig - om det passade. Det gjorde det och jag snodde ihop en måltid med bl a rökt sik som jag köpt vid  besöket  i Kukkolaforsen  under veckan. 

Det besöket var målet för en bussresa jag anmält mig till, för övrigt blev det också ett par timmar på IKEA i Haparanda och jag fick äntligen inhandla de kompletteringar jag behövde till fjolårets införskaffade möbler. Nu kan jag till slut få ställa i ordning det jag väntat så länge på att få göra. Resan avslutades med middag på Ralf Lundstengården i Ersnäs, god mat och en trevlig, lättsam information om gårdens historia och tonsättarens bakgrund. Det blev en lång bussresa men jag hade turen att få ett mycket trevligt ressällskap/bänkkamrat och det blev inte många tysta minuter eller rättare sagt det myckna åkandet blev inte långsamt.

Mitt promenerande har däremot under senaste tiden inte kommit in i de regelbundna schemat men idag gjorde jag ett allvarligt försök till återställande. Hade innan starten tänkt mig en riktigt lång sträcka, egentligen den jag för många år sedan gjorde på söndagarna. Efter att ha lämnat återvinningssopor vid Svedjevägen fortsatte jag runt ridhuset och tänkte ta stigen förbi skjutbanan och längs liden fram till Degermyran men det pågick skjutning och då stigen går helt nära skjutbanan och kulfånget ville jag inte komma intill de skarpa smällarna utan öronproppar,. Det får bli en annan söndag i stället. Jag fick ändå ihop runt 10 000 steg och kände mig nöjd med promenaden. Det är också fint se naturens växling, senast jag gick där var det försommar med riklig blomning och ovanligt många fjärilar, nu gick jag bitvis liksom i en tunnel av rallarrosor av jätteformat, utvuxna, fullmogna med sina vajande  frövippor.

Sen blev det lite Sköna Söndag och nu ska jag se om jag kan boka biljett för en resa till huvudstaden, Konst i Roslagen första veckan i oktober lockar. I morgon startar gympan för säsongen, två tisdagspromenader redan avverkade, första filmen på filmstudion Sivandivan på tisdag  och sen rullar det på, Surströmming på torsdag, teater veckan därpå och ser dessutom fram emot en trevlig tjejmiddag lite längre fram. Nu känns det som livet leker igen och jag ska leka med så länge det går. 

SÖNDAGSPROMENAD

Sagans vita hingst, var är prinsen?

Söndagarna tycker jag lämpar sig särskilt bra för långpromenad och då oftast på andra vägar än 'vardagsvägarna'. Så även denna söndag som i och för sig är en upprepning av tidigare söndagsvandringar men nu när det har torkat upp i skog och mark kan jag tänka mig att i fortsättningen gå stigarna på Nöppel- och Vitberget. Det området är fantastiskt vackert och mycket lämpligt för längre vandringar. Fina och välskyltade leder för både fotgängare och mountainbikes..

Först lämnade jag som vanligt återvinningssopor innan jag gick till kyrkogården och tittade till penséerna, plockade bort frökapslarna och vattnade. De har hållit sig bra och blommar överdådigt. Fortsatte sen som vanligt uppför Solbacken och tog gångvägarna i ytterkant av bostadsområdet eller egentligen är Morö Backe en stadsdel i vår stad. I dag blev det ett medursvarv till skillnad mot gårdagen då jag gick motsols men delvis på samma vägar. 

Morgonen var solig och vacker, och fågelkvittret livligt till en början däremot syntes inga andra vandrare till. Så småningom kom en och annan hundrastare och avslutningsvis blev vandrarna fler och fler. 

Det är skönt med en långvandring, i förväg tänker jag mig vilken sträcka jag har framför mig och efterhand har en jämn rytm infunnit sig och benen går så att säga av sig själv. Då kommer också tankeverksamheten igång och i bästa fall följer jag med i tankebanorna som det kommer, ett inte helt 'odumt'  tillstånd. Många gånger blir det ett filosoferande över människors beteenden och vad som kan ligga bakom. Utan att närmare gå in på mina tankar kan jag känna mig störd över den bristande tolerans och respekt för andra som ibland kommer fram. Att hellre fästa sig vid ett i den egna åsikten otillräckligt beteende än att tala om medmänniskan i positivare ordalag. Alla har sina egenheter, alla kanske jag inte tycker om men det förblir min ensak och håller tyst om det. Livet är ibland svårt nog ändå och då kanske ett vänligt ord av omtanke är balsam för själen.

Under gårdagens promenad började jag iaktta vad som blommade vid vägkanten och jag förvånades av det stora antalet olika växter, Maskrosorna i överkant men då det finns drygt 50-talet varianter är det inte underligt att blomningstiden blir lång.

 

Många fjärilar i luften men lyckades bara fånga en

Nu varvas outslagna blommor med de tidigaste blommornas fjäderbollar. Snart är det höst! Nja, vad jag menar är att av vårens tidiga blomning har redan vissa arter gått över till avmognad och frösättning, årets uppdrag, reproduceringen,  är i avslutningsfasen. 

Ju längre promenaden pågick desto mer moln kom upp på himlen, vinden ökade och promenadvädret kändes behagligare. När jag kom hem smakade morgonens andra kaffetår gott och det blev en skön avslappningsstund. Då hade jag varit ute exakt 150 minuter (inkl uppehållet på kyrkogården) och tillryggalagt 10,9 km eller 15077 steg, med andra ord en riktigt angenäm söndagspromenad.

Jag har alltid en bok under läsning, fast det går numer väldigt långsamt för mig, jag läser endast när jag går till sängs på kvällen och somnar alldeles för fort. Det ställer egentligen till lite oreda för mig eftersom jag inte hinner markera vilken sida som senast var uppslagen för läsning, följden är att det  blir omläsning nästa gång jag slår upp boken. I går längtade jag till att läsa slutet på senaste boken och satte mig för en gångs skull i sköna läsfåtöljen och avslutade boken.

Men när jag gick till sängs saknade jag läsning och kom ihåg att jag hade ju varit på Second  Hand och köpt Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam. Det passade bra att börja med den nu då, tänkte jag, men ajaj vad det tog slut fort. Det visade sig att boken började på sidan 9 och vad som de tidigare åtta sidorna innehållit gick inte räkna ut. De bristande sidorna hade aldrig suttit där, fanns inget tecken på att de skulle vara utrivna, så kanske det ska kollas närmare det som köps på loppis. De första sidorna i en bok är nog så viktiga och grundläggande för den kommande historien. Kanske jag löser problemet på biblioteket när jag lämnar tillbaka den utlästa boken, Axelsons bok finns säkert där och den saknade ingressen kan läsas.

Annars saknar jag inte läsning i min egen bokhylla, jag städade för ett tag sedan där och såg flera olästa titlar och kanske även en del som skulle tåla en omläsning, fast det har jag aldrig ägnat mig åt.

Nu börjar det vara dags för lite middag, sen väntar soffan och stickningen som börjar vara på sluttampen. Jag längtar inte efter färdigställandet d v s blockning och montering som är det allra tråkigaste jag vet men nu försöker jag med hjälp av lite självdiciplin komma till skott och så snart som möjligt färdigställa mina alster. Fast det är och blir ändå töjbart med 'så snart som', inte har jag det lätt att tampas med den sidan av min personlighet.

Här har man tänkt till för en snygg parkering inför Nationaldagen?

ÄNNU EN UTFLYKTSDAG

Storforsen

Gårdagen (onsdagen) blev en i alla avseenden trevlig dag då min andra planerade utflykt för våren gick av stapeln. Denna gång norrut, planerad av Aktiva Seniorer till Bölebyn, Storforsen och Piteå, i nu nämnd ordning.  Det som i första hand  gjorde att jag bestämde mig för resan var besöket på Acusticum i Piteå. Jag har varit där på visning en gång  tidigare och så fantastiskt som det var ville jag ännu en gång uppleva det.  Resans absoluta höjdpunkt även denna gång,

Men jag tar det hela från början och följer dagens rutt som startade kl 09.00 från busstationen och fortsatte upp till Folkparken där de flesta resenärerna klev på bussen. Det blev slutligen 37 personer och endast ett manfall. En kulen, småkylig morgon med regntunga skyar gjorde egentligen vädret perfekt för en bussresa.

Första stopp var ett planerat  besök hos Böle Garveri beläget  i Bölebyn en bit väster om Piteå lite vid sidan av allfarvägen E 4:an.

Vi togs emot av Jan Sandlund som trevligt och med lite torr humor berättade om garveriet, som är ett familjeföretag och inne på fjärde generationen. Produkterna som är av allra högsta klass ... och kostar därefter, marknadsförs på olika sätt utan direkt butiksförsäljning. Med viss stolthet nämndes att de fanns representerade på Harrods i London.

                                         De har fått hedersutnämningen Kungl. Hovleverantör.

Kungasäcken

Den s k kungasäcken, en ryggsäck som Kung Carl Gustav är ägare av betingar den nätta summan av 75 000 kronor. Priset på ministerportföljen 5000 Euro.

Ministerportföljen

Produkterna numreras, tas in för årlig service och åtföljs av 15 års garanti.  

De tre tidigare generationerna garvare

Garveriet, som startades 1899, är det enda som använder endast granbark vid garvningen och hela processen tar ca ett år.  Ett moment, det gällde att skära ren köttsidan av huden, kunde Jans farfar klara av fem hudar på en arbetsdag medan Jan klarade bara två, men som han kommenterade 'jag har gått på universitet och är långsammare'. Han är utbildad psykolog men övergått till garvning.

Resan fortsatte sedan på långa sträckor genom skog och nästan huslöst land upp till Storforsen i Piteälven och belägen intill Bredsel i Älvsbyns kommun. Det var lunchdags och maten smakade gott i hotellets överfyllda matsal.

Kapellet vid Storforsen

Ett litet kapell finns i närheten och det torde nog ha den mäktigaste av altartavlor som också ger upphov till tankar om storhet.

Altartavlan i det lilla kapellet

Vi vandrade omkring vid forsen ett tag innan det var dags för återfärd. 

Storforsen

Jag brukar vara ytterst sparsam med att lägga in bilder på personer särskilt då det gäller mig själv men jag gör ett undantag och bjuder på denna bild tagen intill forsen. I bakgrunden anas hotellet.

Besöket som jag såg fram emot stod nu på tur, nämligen Acusticum i Piteå och Konserthuset Studio Acusticum med den största konserthusorgeln som finns i Sverige och ståtar med 9000 pipor.

Orgel Acusticum

Lite kuriös var uppgiften att världens äldsta spelbara orgel finns i Schweiz ,  Basilique de Valère,   i staden Sion, där jag var under julhelgen! 

Vi fick en utomordentlig och trevlig information av konserthuschefen om både området med den omfattande verksamhet som pågår där och utgör arbetsplats för ca 700 personer inkl studenter och särskilt om konserthuset. Ett imponerande bygge,  som stod klart 2009,  med långt gångna framtidsvisioner med tanke på modern teknik. 

Apropå det nämnde han att det var vanligt att publiken under konserter satt och tittade i sina mobiler vilket han tyckte såg egendomligt ut men förstod varför då de tillsammans med musiken fick en suverän bild av artisterna. Det finns ca 600 publikplatser. För övrigt hade han inte något emot mobilanvändandet utan såg potentialen i den utmärkta marknadsföringen.

Tursamt nog fick vi också lyssna på ett kort stycke framfört av en musikstudent som samma kväll hade sin examenskonsert, en blivande kyrkomusiker.

Mycket nöjd med allt vad dagen givit gick hemresan fint, och klockan närmade sig 19.00 när jag efter en kort promenad stack nyckeln i min lägenhetsdörr. Lilas mottagande var något irriterat, hon gillar inte att sitta övergiven och ensam hemma och markerade missnöjet genom att resten av kvällen klistra sig fast på mitt knä.

-----------------------------

Nu är det Nationaldagens förmiddag och jag som inte hade energi tillräckligt mycket för att avsluta skrivandet igår rundar av det hela nu i stället.

Jag var trött efter resan och slöade kvällen igenom. Jag var också helt tagen av alla intryck, följden blev att gårdagen kändes mer eller mindre som en helgdag och det blev inte något särskilt gjort förutom en tur upp till Maxi för att fylla på kylskåpet och kattens matförråd.  

Jag är så glad över att hon har fått tillbaka sin aptit, hon tigger numera mat men jag har märkt att det verkar som att hon äter bättre om jag lägger upp små portioner. Mycket mat i matskålen tittar hon bara på och vänder sen svansen till. Åldersnoja eller vad ska man tro? Jag ger henne nu ca 25% mer mat än tidigare och det blir då kattungemat som genom större fetthalt ska underlätta näringsupptaget. Hon har också gått upp en aning i vikt, hennes rygg känns inte längre som på en abborre utan är nu mjukare och behagligare att stryka. Pälsen är återigen sammetsmjuk så den gamla damen har återhämtat sig bra.

Dagens Nationaldagsfirande blir för min del lugnt och stilla, det har utlovats riktigt varmt väder så lite terrasshäng torde sitta bra. Innan dess väntar lunchen som blir broccoli/ostsoppa.

Vackert träsnideri i Böle garveri

EN DAG GÅR FORT.....

.... och en vecka rusar ifrån mig väldigt snabbt. åtminstone när jag ser i backspegeln. En nödvändighet - nästan - att försöka ta en tillbakablick och gå igenom vad som hänt under veckans dagar för .... något händer alltid, stort men som allra mest smått. Ett bevis att livet pågår och att tiden rör sig framåt. 

Efter de otroligt soliga och varma dagarna runt förra helgen blev det ett bakslag redan i onsdags, då en kall dimma rullade in och sen dess har temperaturen på morgnarna hållit sig runt blygsamma  fem plus. Varmare kläder och vantar var nödvändigt för att hålla värmen i tassarna på stavgångspromenaderna. och dessvärre kom också regnet nästan samtidigt som 'grädde på moset'.

I måndags fick jag hjälp med tapetsering av en fondvägg som länge legat och rullat i min fantasi.

Resultatet blev till belåtenhet och i glädjeruset storstädade jag rummet och gjorde samtidigt en liten ommöblering som också känns bättre än tidigare. Men det hör till att möblerna ska dansa runt ett tag innan de stannar för gott. Nu återstår taveluppsättningen, det kommer att få ta sin tid men jag börjar kanske så smått med det jag hittills tror mig veta placeringen för. Nu är det ingen stor konst det handlar om, det mesta är på ett eller annat sätt förknippat med minnen och finns kvar mest av nostalgiska skäl. Jag tycker om att omge mig med saker som så att säga ha en själ, de bör finnas någon form av anknytning som berikar känslan av trygghet. Därför ser mitt hem inte ut som taget ur en flashig inredningstidning och jag känner mig inte heller ha behov av statusprylar. Min status är att hemmet präglas av min egen personlighet.

För övrigt fylls alla veckor av en del regelbundna göranden, veckohandlingen naturligtvis och den dagliga matlagningen inte att förglömma. Det blir oftast någon soppa en dag varje vecka, den här veckan en mussel/basilika soppa med rotselleri.

Veckans soppkok

Den här veckan var det sista träffen med promenadgruppen innan sommaruppehållet, vi träffs igen om ganska exakt tre månader. Under den tiden kommer promenerandet  an på den egna disciplinen men om jag bara ser till att komma mig ut genast på morgonen är det inte något problem.  

Fast idag fanns inte viljan för promenad i regnet. Inga problem dock, det finns alltid städning att ta till, än så länge finns gömställen där det nästan inte går att öppna dörren utan att nåt trillar ut. (Bara en liten, liten överdrift!) Idag tömde jag städskåpet och rensade ut en hel del saker jag inte visste fanns, till förmån för letandet efter saker som jag tror mig ha någonstans. Hur galet kan det inte bli när allt man har blir totalt omstuvat men den stuvningen kanske reder sig till slut.

I början av veckan offentliggjordes namnet på vårt kulturhus som är under byggnad efter lång tid och många stridigheter för att inte andas  om den enorma kostnaden för bygget. Det var lite optimistiskt uttalande i dagens tidning att budgeten fortfarande hålls efter att det byggts för 30-35 miljoner som endast är c:a en tredjedel av den totala summan. Nåväl, jag tycker att namnet är välvalt, det blir Sara, hommage till Sara Lidman. Av den anledningen firades dopkalas på biblioteken där vi bjöds på kaffe och kanelbulle. En liten fundering kanske är tillåten; ska en av Sveriges rikaste kommuner vara lika stadd vid kassa när slutnotan presenteras?

Senast lästa bok

När jag nu nuddade vid litteraturen, jag har just läst Doris Lessnings bok Det femte barnet, ett verk på endast 150 sidor som enligt baksidestexten beskrivs handla om det goda kontra det onda, om effekten av att ta vad man vill ha och tvingas betala vad det kostar. Romanen beskrivs som ett centralt verk i hennes utgivning, en fängslande, tänkvärd bok där själva kärnan  lindas in i en till synes banal berättelse.

I det sammanhanget måste jag berätta om min kattbokhylla!

Kattboksamlingen

Jag har under drygt 40 års tid vid varje bokrea köpt en 'kattbok'. Det har blivit allt från rena instruktionsböcker till mer eller mindre kända författares böcker om katter, oftast deras egna sällskap och vägledare. I den samlingen finns också en av Doris Lessing, som var en passionerad kattälskare. Boken heter helt enkelt Katter och handlar om några som passerat hennes hem. 

Nu till ett annat säsongsavslut! Jag har haft min bil avställd under vintern mest på grund av att min syn inte räcker till för mörkerkörning och i midnattssolens land är vinterdagarnas ljus begränsat till ett fåtal timmar. I går var det dags för påställning, däckbyte och en välbehövlig avspolning av det tjocka dammlagret. Fick lite ångest inför körstarten men innan jag var uppe vid E4:an släppte den, jag tycker om min bil och friheten den ger mig. Men så trött jag blev av allt ståhejet, det blev en mycket tidig kväll, en natt med god sömn och en tidig morgon.

Just nu passar jag på att avsluta min drapa i väntan på resultatet efter kvällens Let's Dance, världshändelserna till trots har det programmet fått hela min uppmärksamhet. Det trots att jag i grunden inte gillar programkonceptet med utslagning i varje program plus publikrösternas snedvridning. Sen lockar sängen och någon sida i boken som väntar på nattygsbordet.

UTFLYKTEN FORTSÄTTER

Ingen morgonpromenad på lördagen,  bestämde mig istället för att gå ner till stan och PMU = Pingstkyrkans loppis som det var bra länge sen jag tittade in hos. Mina senaste besök där var under förra sommaren när jag levererade en hel del överblivna tillhörigheter, Stora och fina lokaler, mycket välordnat plus en caféhörna. Jag passade på att kombinera fika och lunch eftersom tiden var inne för mat och det sög i magen efter promenaden som tog ganska exakt en timme inkl väntan vid nedfällda bommar på Lasarettsvägen. Det blev en köttbullsmacka, en gokaka och kaffe, allt för det facila priset 50 kronor! 

Vandrade runt en bra stund utan att hitta något jag inte visste mig behöva  men för att åtminstone ha något med mig därifrån blev det ett par böcker Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam och en kattbok! Historiska katter av Erik Fichtelius. Lägger in bilden mest för det vackra omslagets skull, har ännu inte  läst annat än innehållsförteckningen,

Rena sommarvädret, jag var lite för varmt klädd och tog bussen hem. Väl åter på plats kände jag att det passade bättre med solliv och shorts för en siesta på terrassen. Men ..... jag har inte tålamod att bara sitta solandes, mer än en timme stod jag inte ut.

Eftersom jag i förra inlägget utfäste en fortsättning av utflykten ska jag uppehålla mig och er mina kära läsare med det återstående besöken . Det blev lunchdags och kosan ställdes till Åbrånets Limousin, Gårdsbutik & Café i Hörnsjö. www.facebook.com/abranetslimousin/ 

         Stället låg mycket vackert till i ett kuperat landskap och tätt intill den slingrande Hörneån.

Den enkla entren döljer en överraskning

Kakan som serverades till kaffet var det vinnande bidraget för fyra år sedan i en kaktävling som anordnats i orten och supergod.

De har egen köttproduktion, nötdjur av rasen Limousine,  och allt av djuren tas om hand och förädlas på gården.                                                                                                                                                                                                                                                  

En Limousine

Odlingarna redan startade

  

Plats  fanns för prydnad i väntan på odling

Odlar också grönsaker plus att annat från naturen tas omhand . Caféet är egentligen en fullständig restaurang och vi serverades en obeskrivligt smaklig lunch.Om jag verkar överentusiastisk så beror det på att jag inte nog kan beskriva upplevelsen!


 






Allt andades proffsighet ut i fingerspetsarna, maten presenterades in i minsta detalj och ägarinnan Roma Vilma gav intryck av att vara mycket kunnig, påläst och framför allt intresserad av att utveckla och servera mat av yttersta kvalitet. Hon kommer ursprungligen från Polen, har bott där i ca 20 år och talar en i det närmaste felfri svenska. 

Odlat endast  'til lyst'

Det fanns nån med i gänget som ätit julbord där och de var lyriska, sas vara svårt att överträffa . Har redan bestämt att åka med på den resan då julbordet ingår.

I gårdsbutiken såldes egna produkter, jag köpte med mig en liten bit torkat kött och en knäckpinne som höll mig vid liv en lång stund på vägen till nästa stopp. Överallt i anläggningen tycktes dessutom en fullkomligt pedantisk ordning råda, kaffekopparna i porslinsskåpet stod uppställda i riktig paradordning. Besöket var enligt min uppfattning resan absoluta höjdpunkt. 

Gårdvaren tog farväl

Maria Lundström, bildkonstnär, i Kråken, Gräsmyr, var målet för nästa besök.  www.mariajelundstrom.se .

Det blev också en intressant bekantskap, hennes måleri är färgstarkt och i vissa delar humoristiskt. I hennes produktion ingår förutom tavlor och bild, även tygtryck och möbeldekoration.

 
Ett litet kort (med katter) inköptes med tanke på  att det ska få glädja någon jag tycker om. Ett annat minne därifrån var den absoluta tystnad och stillhet som fanns där utomhus, kanske konstnärens livselixir.

Om inte en lång dags färd mot natt så åtminstone dags för dagens sista anhalt, Öre Gårdsbageri, där vi fick eftermiddagsfika, en rejält tilltagen vinbärskaka med vispgrädde.

 
Ägarinnan Sara Werner var nybliven mor och bar sin 7-veckors son intill kroppen i bärsele. Det var första besöket hon tog emot efter födelsen och hade inte kommit upp i produktion tillräckligt för att kunna sälja sitt surdegsbröd www.facebook.com/oregardsbager.

Efter det besöket vände bussen norrut

för hemresan som gick helt problemfritt och jag kan väl tillstå att det var skönt att med det entoniga motorljudet som bakgrund bara slappa och tänka över alla intryck dagen fört med sig. Jag var hemma igen ganska precis 12 timmar efter jag låste dörren på morgonen och kände mig så möjd med dagen om än något trött.

Och tillbaka till nutiden igen så började den här söndagen som söndagarna i mitt liv oftast gör och direkt efter Söndagsintervjun gick jag ut på söndagspromenaden. Först gick jag förbi graven och vattnade penséerna som har klarat både minusgrader och snöfall utan minsta skada och rådjuren har inte heller försett sig, men nu hittar de säkert bättre godsaker ute i skogen.Ett underbart väder, sol.. värme, fågelkvitter och lövträden i sitt skiraste gröna flor. Så mycket mer kan man nog inte begära och jag var ute hela två timmar då jag hade avverkat drygt sju kilometer. Att sen kunna se fram emot ett kaffekalas - födelsedagsbjudning var kronan på verket för dagen, Dessutom ringde den som ska sätta upp tapeten och meddelade att han kommer under morgondagen så nu rullar det på.

Nu kanske jag till och med ska satsa på att se morden i Midsomer fast det är nog dömt att misslyckas, det brukar försvinna alltför många väsentliga minuter för att jag ska förstå vad allt handlar om.