SÖNDAGSPROMENAD

Sagans vita hingst, var är prinsen?

Söndagarna tycker jag lämpar sig särskilt bra för långpromenad och då oftast på andra vägar än 'vardagsvägarna'. Så även denna söndag som i och för sig är en upprepning av tidigare söndagsvandringar men nu när det har torkat upp i skog och mark kan jag tänka mig att i fortsättningen gå stigarna på Nöppel- och Vitberget. Det området är fantastiskt vackert och mycket lämpligt för längre vandringar. Fina och välskyltade leder för både fotgängare och mountainbikes..

Först lämnade jag som vanligt återvinningssopor innan jag gick till kyrkogården och tittade till penséerna, plockade bort frökapslarna och vattnade. De har hållit sig bra och blommar överdådigt. Fortsatte sen som vanligt uppför Solbacken och tog gångvägarna i ytterkant av bostadsområdet eller egentligen är Morö Backe en stadsdel i vår stad. I dag blev det ett medursvarv till skillnad mot gårdagen då jag gick motsols men delvis på samma vägar. 

Morgonen var solig och vacker, och fågelkvittret livligt till en början däremot syntes inga andra vandrare till. Så småningom kom en och annan hundrastare och avslutningsvis blev vandrarna fler och fler. 

Det är skönt med en långvandring, i förväg tänker jag mig vilken sträcka jag har framför mig och efterhand har en jämn rytm infunnit sig och benen går så att säga av sig själv. Då kommer också tankeverksamheten igång och i bästa fall följer jag med i tankebanorna som det kommer, ett inte helt 'odumt'  tillstånd. Många gånger blir det ett filosoferande över människors beteenden och vad som kan ligga bakom. Utan att närmare gå in på mina tankar kan jag känna mig störd över den bristande tolerans och respekt för andra som ibland kommer fram. Att hellre fästa sig vid ett i den egna åsikten otillräckligt beteende än att tala om medmänniskan i positivare ordalag. Alla har sina egenheter, alla kanske jag inte tycker om men det förblir min ensak och håller tyst om det. Livet är ibland svårt nog ändå och då kanske ett vänligt ord av omtanke är balsam för själen.

Under gårdagens promenad började jag iaktta vad som blommade vid vägkanten och jag förvånades av det stora antalet olika växter, Maskrosorna i överkant men då det finns drygt 50-talet varianter är det inte underligt att blomningstiden blir lång.

 

Många fjärilar i luften men lyckades bara fånga en

Nu varvas outslagna blommor med de tidigaste blommornas fjäderbollar. Snart är det höst! Nja, vad jag menar är att av vårens tidiga blomning har redan vissa arter gått över till avmognad och frösättning, årets uppdrag, reproduceringen,  är i avslutningsfasen. 

Ju längre promenaden pågick desto mer moln kom upp på himlen, vinden ökade och promenadvädret kändes behagligare. När jag kom hem smakade morgonens andra kaffetår gott och det blev en skön avslappningsstund. Då hade jag varit ute exakt 150 minuter (inkl uppehållet på kyrkogården) och tillryggalagt 10,9 km eller 15077 steg, med andra ord en riktigt angenäm söndagspromenad.

Jag har alltid en bok under läsning, fast det går numer väldigt långsamt för mig, jag läser endast när jag går till sängs på kvällen och somnar alldeles för fort. Det ställer egentligen till lite oreda för mig eftersom jag inte hinner markera vilken sida som senast var uppslagen för läsning, följden är att det  blir omläsning nästa gång jag slår upp boken. I går längtade jag till att läsa slutet på senaste boken och satte mig för en gångs skull i sköna läsfåtöljen och avslutade boken.

Men när jag gick till sängs saknade jag läsning och kom ihåg att jag hade ju varit på Second  Hand och köpt Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam. Det passade bra att börja med den nu då, tänkte jag, men ajaj vad det tog slut fort. Det visade sig att boken började på sidan 9 och vad som de tidigare åtta sidorna innehållit gick inte räkna ut. De bristande sidorna hade aldrig suttit där, fanns inget tecken på att de skulle vara utrivna, så kanske det ska kollas närmare det som köps på loppis. De första sidorna i en bok är nog så viktiga och grundläggande för den kommande historien. Kanske jag löser problemet på biblioteket när jag lämnar tillbaka den utlästa boken, Axelsons bok finns säkert där och den saknade ingressen kan läsas.

Annars saknar jag inte läsning i min egen bokhylla, jag städade för ett tag sedan där och såg flera olästa titlar och kanske även en del som skulle tåla en omläsning, fast det har jag aldrig ägnat mig åt.

Nu börjar det vara dags för lite middag, sen väntar soffan och stickningen som börjar vara på sluttampen. Jag längtar inte efter färdigställandet d v s blockning och montering som är det allra tråkigaste jag vet men nu försöker jag med hjälp av lite självdiciplin komma till skott och så snart som möjligt färdigställa mina alster. Fast det är och blir ändå töjbart med 'så snart som', inte har jag det lätt att tampas med den sidan av min personlighet.

Här har man tänkt till för en snygg parkering inför Nationaldagen?

ÄNNU EN UTFLYKTSDAG

Storforsen

Gårdagen (onsdagen) blev en i alla avseenden trevlig dag då min andra planerade utflykt för våren gick av stapeln. Denna gång norrut, planerad av Aktiva Seniorer till Bölebyn, Storforsen och Piteå, i nu nämnd ordning.  Det som i första hand  gjorde att jag bestämde mig för resan var besöket på Acusticum i Piteå. Jag har varit där på visning en gång  tidigare och så fantastiskt som det var ville jag ännu en gång uppleva det.  Resans absoluta höjdpunkt även denna gång,

Men jag tar det hela från början och följer dagens rutt som startade kl 09.00 från busstationen och fortsatte upp till Folkparken där de flesta resenärerna klev på bussen. Det blev slutligen 37 personer och endast ett manfall. En kulen, småkylig morgon med regntunga skyar gjorde egentligen vädret perfekt för en bussresa.

Första stopp var ett planerat  besök hos Böle Garveri beläget  i Bölebyn en bit väster om Piteå lite vid sidan av allfarvägen E 4:an.

Vi togs emot av Jan Sandlund som trevligt och med lite torr humor berättade om garveriet, som är ett familjeföretag och inne på fjärde generationen. Produkterna som är av allra högsta klass ... och kostar därefter, marknadsförs på olika sätt utan direkt butiksförsäljning. Med viss stolthet nämndes att de fanns representerade på Harrods i London.

                                         De har fått hedersutnämningen Kungl. Hovleverantör.

Kungasäcken

Den s k kungasäcken, en ryggsäck som Kung Carl Gustav är ägare av betingar den nätta summan av 75 000 kronor. Priset på ministerportföljen 5000 Euro.

Ministerportföljen

Produkterna numreras, tas in för årlig service och åtföljs av 15 års garanti.  

De tre tidigare generationerna garvare

Garveriet, som startades 1899, är det enda som använder endast granbark vid garvningen och hela processen tar ca ett år.  Ett moment, det gällde att skära ren köttsidan av huden, kunde Jans farfar klara av fem hudar på en arbetsdag medan Jan klarade bara två, men som han kommenterade 'jag har gått på universitet och är långsammare'. Han är utbildad psykolog men övergått till garvning.

Resan fortsatte sedan på långa sträckor genom skog och nästan huslöst land upp till Storforsen i Piteälven och belägen intill Bredsel i Älvsbyns kommun. Det var lunchdags och maten smakade gott i hotellets överfyllda matsal.

Kapellet vid Storforsen

Ett litet kapell finns i närheten och det torde nog ha den mäktigaste av altartavlor som också ger upphov till tankar om storhet.

Altartavlan i det lilla kapellet

Vi vandrade omkring vid forsen ett tag innan det var dags för återfärd. 

Storforsen

Jag brukar vara ytterst sparsam med att lägga in bilder på personer särskilt då det gäller mig själv men jag gör ett undantag och bjuder på denna bild tagen intill forsen. I bakgrunden anas hotellet.

Besöket som jag såg fram emot stod nu på tur, nämligen Acusticum i Piteå och Konserthuset Studio Acusticum med den största konserthusorgeln som finns i Sverige och ståtar med 9000 pipor.

Orgel Acusticum

Lite kuriös var uppgiften att världens äldsta spelbara orgel finns i Schweiz ,  Basilique de Valère,   i staden Sion, där jag var under julhelgen! 

Vi fick en utomordentlig och trevlig information av konserthuschefen om både området med den omfattande verksamhet som pågår där och utgör arbetsplats för ca 700 personer inkl studenter och särskilt om konserthuset. Ett imponerande bygge,  som stod klart 2009,  med långt gångna framtidsvisioner med tanke på modern teknik. 

Apropå det nämnde han att det var vanligt att publiken under konserter satt och tittade i sina mobiler vilket han tyckte såg egendomligt ut men förstod varför då de tillsammans med musiken fick en suverän bild av artisterna. Det finns ca 600 publikplatser. För övrigt hade han inte något emot mobilanvändandet utan såg potentialen i den utmärkta marknadsföringen.

Tursamt nog fick vi också lyssna på ett kort stycke framfört av en musikstudent som samma kväll hade sin examenskonsert, en blivande kyrkomusiker.

Mycket nöjd med allt vad dagen givit gick hemresan fint, och klockan närmade sig 19.00 när jag efter en kort promenad stack nyckeln i min lägenhetsdörr. Lilas mottagande var något irriterat, hon gillar inte att sitta övergiven och ensam hemma och markerade missnöjet genom att resten av kvällen klistra sig fast på mitt knä.

-----------------------------

Nu är det Nationaldagens förmiddag och jag som inte hade energi tillräckligt mycket för att avsluta skrivandet igår rundar av det hela nu i stället.

Jag var trött efter resan och slöade kvällen igenom. Jag var också helt tagen av alla intryck, följden blev att gårdagen kändes mer eller mindre som en helgdag och det blev inte något särskilt gjort förutom en tur upp till Maxi för att fylla på kylskåpet och kattens matförråd.  

Jag är så glad över att hon har fått tillbaka sin aptit, hon tigger numera mat men jag har märkt att det verkar som att hon äter bättre om jag lägger upp små portioner. Mycket mat i matskålen tittar hon bara på och vänder sen svansen till. Åldersnoja eller vad ska man tro? Jag ger henne nu ca 25% mer mat än tidigare och det blir då kattungemat som genom större fetthalt ska underlätta näringsupptaget. Hon har också gått upp en aning i vikt, hennes rygg känns inte längre som på en abborre utan är nu mjukare och behagligare att stryka. Pälsen är återigen sammetsmjuk så den gamla damen har återhämtat sig bra.

Dagens Nationaldagsfirande blir för min del lugnt och stilla, det har utlovats riktigt varmt väder så lite terrasshäng torde sitta bra. Innan dess väntar lunchen som blir broccoli/ostsoppa.

Vackert träsnideri i Böle garveri

EN DAG GÅR FORT.....

.... och en vecka rusar ifrån mig väldigt snabbt. åtminstone när jag ser i backspegeln. En nödvändighet - nästan - att försöka ta en tillbakablick och gå igenom vad som hänt under veckans dagar för .... något händer alltid, stort men som allra mest smått. Ett bevis att livet pågår och att tiden rör sig framåt. 

Efter de otroligt soliga och varma dagarna runt förra helgen blev det ett bakslag redan i onsdags, då en kall dimma rullade in och sen dess har temperaturen på morgnarna hållit sig runt blygsamma  fem plus. Varmare kläder och vantar var nödvändigt för att hålla värmen i tassarna på stavgångspromenaderna. och dessvärre kom också regnet nästan samtidigt som 'grädde på moset'.

I måndags fick jag hjälp med tapetsering av en fondvägg som länge legat och rullat i min fantasi.

Resultatet blev till belåtenhet och i glädjeruset storstädade jag rummet och gjorde samtidigt en liten ommöblering som också känns bättre än tidigare. Men det hör till att möblerna ska dansa runt ett tag innan de stannar för gott. Nu återstår taveluppsättningen, det kommer att få ta sin tid men jag börjar kanske så smått med det jag hittills tror mig veta placeringen för. Nu är det ingen stor konst det handlar om, det mesta är på ett eller annat sätt förknippat med minnen och finns kvar mest av nostalgiska skäl. Jag tycker om att omge mig med saker som så att säga ha en själ, de bör finnas någon form av anknytning som berikar känslan av trygghet. Därför ser mitt hem inte ut som taget ur en flashig inredningstidning och jag känner mig inte heller ha behov av statusprylar. Min status är att hemmet präglas av min egen personlighet.

För övrigt fylls alla veckor av en del regelbundna göranden, veckohandlingen naturligtvis och den dagliga matlagningen inte att förglömma. Det blir oftast någon soppa en dag varje vecka, den här veckan en mussel/basilika soppa med rotselleri.

Veckans soppkok

Den här veckan var det sista träffen med promenadgruppen innan sommaruppehållet, vi träffs igen om ganska exakt tre månader. Under den tiden kommer promenerandet  an på den egna disciplinen men om jag bara ser till att komma mig ut genast på morgonen är det inte något problem.  

Fast idag fanns inte viljan för promenad i regnet. Inga problem dock, det finns alltid städning att ta till, än så länge finns gömställen där det nästan inte går att öppna dörren utan att nåt trillar ut. (Bara en liten, liten överdrift!) Idag tömde jag städskåpet och rensade ut en hel del saker jag inte visste fanns, till förmån för letandet efter saker som jag tror mig ha någonstans. Hur galet kan det inte bli när allt man har blir totalt omstuvat men den stuvningen kanske reder sig till slut.

I början av veckan offentliggjordes namnet på vårt kulturhus som är under byggnad efter lång tid och många stridigheter för att inte andas  om den enorma kostnaden för bygget. Det var lite optimistiskt uttalande i dagens tidning att budgeten fortfarande hålls efter att det byggts för 30-35 miljoner som endast är c:a en tredjedel av den totala summan. Nåväl, jag tycker att namnet är välvalt, det blir Sara, hommage till Sara Lidman. Av den anledningen firades dopkalas på biblioteken där vi bjöds på kaffe och kanelbulle. En liten fundering kanske är tillåten; ska en av Sveriges rikaste kommuner vara lika stadd vid kassa när slutnotan presenteras?

Senast lästa bok

När jag nu nuddade vid litteraturen, jag har just läst Doris Lessnings bok Det femte barnet, ett verk på endast 150 sidor som enligt baksidestexten beskrivs handla om det goda kontra det onda, om effekten av att ta vad man vill ha och tvingas betala vad det kostar. Romanen beskrivs som ett centralt verk i hennes utgivning, en fängslande, tänkvärd bok där själva kärnan  lindas in i en till synes banal berättelse.

I det sammanhanget måste jag berätta om min kattbokhylla!

Kattboksamlingen

Jag har under drygt 40 års tid vid varje bokrea köpt en 'kattbok'. Det har blivit allt från rena instruktionsböcker till mer eller mindre kända författares böcker om katter, oftast deras egna sällskap och vägledare. I den samlingen finns också en av Doris Lessing, som var en passionerad kattälskare. Boken heter helt enkelt Katter och handlar om några som passerat hennes hem. 

Nu till ett annat säsongsavslut! Jag har haft min bil avställd under vintern mest på grund av att min syn inte räcker till för mörkerkörning och i midnattssolens land är vinterdagarnas ljus begränsat till ett fåtal timmar. I går var det dags för påställning, däckbyte och en välbehövlig avspolning av det tjocka dammlagret. Fick lite ångest inför körstarten men innan jag var uppe vid E4:an släppte den, jag tycker om min bil och friheten den ger mig. Men så trött jag blev av allt ståhejet, det blev en mycket tidig kväll, en natt med god sömn och en tidig morgon.

Just nu passar jag på att avsluta min drapa i väntan på resultatet efter kvällens Let's Dance, världshändelserna till trots har det programmet fått hela min uppmärksamhet. Det trots att jag i grunden inte gillar programkonceptet med utslagning i varje program plus publikrösternas snedvridning. Sen lockar sängen och någon sida i boken som väntar på nattygsbordet.

UTFLYKTEN FORTSÄTTER

Ingen morgonpromenad på lördagen,  bestämde mig istället för att gå ner till stan och PMU = Pingstkyrkans loppis som det var bra länge sen jag tittade in hos. Mina senaste besök där var under förra sommaren när jag levererade en hel del överblivna tillhörigheter, Stora och fina lokaler, mycket välordnat plus en caféhörna. Jag passade på att kombinera fika och lunch eftersom tiden var inne för mat och det sög i magen efter promenaden som tog ganska exakt en timme inkl väntan vid nedfällda bommar på Lasarettsvägen. Det blev en köttbullsmacka, en gokaka och kaffe, allt för det facila priset 50 kronor! 

Vandrade runt en bra stund utan att hitta något jag inte visste mig behöva  men för att åtminstone ha något med mig därifrån blev det ett par böcker Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam och en kattbok! Historiska katter av Erik Fichtelius. Lägger in bilden mest för det vackra omslagets skull, har ännu inte  läst annat än innehållsförteckningen,

Rena sommarvädret, jag var lite för varmt klädd och tog bussen hem. Väl åter på plats kände jag att det passade bättre med solliv och shorts för en siesta på terrassen. Men ..... jag har inte tålamod att bara sitta solandes, mer än en timme stod jag inte ut.

Eftersom jag i förra inlägget utfäste en fortsättning av utflykten ska jag uppehålla mig och er mina kära läsare med det återstående besöken . Det blev lunchdags och kosan ställdes till Åbrånets Limousin, Gårdsbutik & Café i Hörnsjö. www.facebook.com/abranetslimousin/ 

         Stället låg mycket vackert till i ett kuperat landskap och tätt intill den slingrande Hörneån.

Den enkla entren döljer en överraskning

Kakan som serverades till kaffet var det vinnande bidraget för fyra år sedan i en kaktävling som anordnats i orten och supergod.

De har egen köttproduktion, nötdjur av rasen Limousine,  och allt av djuren tas om hand och förädlas på gården.                                                                                                                                                                                                                                                  

En Limousine

Odlingarna redan startade

  

Plats  fanns för prydnad i väntan på odling

Odlar också grönsaker plus att annat från naturen tas omhand . Caféet är egentligen en fullständig restaurang och vi serverades en obeskrivligt smaklig lunch.Om jag verkar överentusiastisk så beror det på att jag inte nog kan beskriva upplevelsen!


 






Allt andades proffsighet ut i fingerspetsarna, maten presenterades in i minsta detalj och ägarinnan Roma Vilma gav intryck av att vara mycket kunnig, påläst och framför allt intresserad av att utveckla och servera mat av yttersta kvalitet. Hon kommer ursprungligen från Polen, har bott där i ca 20 år och talar en i det närmaste felfri svenska. 

Odlat endast  'til lyst'

Det fanns nån med i gänget som ätit julbord där och de var lyriska, sas vara svårt att överträffa . Har redan bestämt att åka med på den resan då julbordet ingår.

I gårdsbutiken såldes egna produkter, jag köpte med mig en liten bit torkat kött och en knäckpinne som höll mig vid liv en lång stund på vägen till nästa stopp. Överallt i anläggningen tycktes dessutom en fullkomligt pedantisk ordning råda, kaffekopparna i porslinsskåpet stod uppställda i riktig paradordning. Besöket var enligt min uppfattning resan absoluta höjdpunkt. 

Gårdvaren tog farväl

Maria Lundström, bildkonstnär, i Kråken, Gräsmyr, var målet för nästa besök.  www.mariajelundstrom.se .

Det blev också en intressant bekantskap, hennes måleri är färgstarkt och i vissa delar humoristiskt. I hennes produktion ingår förutom tavlor och bild, även tygtryck och möbeldekoration.

 
Ett litet kort (med katter) inköptes med tanke på  att det ska få glädja någon jag tycker om. Ett annat minne därifrån var den absoluta tystnad och stillhet som fanns där utomhus, kanske konstnärens livselixir.

Om inte en lång dags färd mot natt så åtminstone dags för dagens sista anhalt, Öre Gårdsbageri, där vi fick eftermiddagsfika, en rejält tilltagen vinbärskaka med vispgrädde.

 
Ägarinnan Sara Werner var nybliven mor och bar sin 7-veckors son intill kroppen i bärsele. Det var första besöket hon tog emot efter födelsen och hade inte kommit upp i produktion tillräckligt för att kunna sälja sitt surdegsbröd www.facebook.com/oregardsbager.

Efter det besöket vände bussen norrut

för hemresan som gick helt problemfritt och jag kan väl tillstå att det var skönt att med det entoniga motorljudet som bakgrund bara slappa och tänka över alla intryck dagen fört med sig. Jag var hemma igen ganska precis 12 timmar efter jag låste dörren på morgonen och kände mig så möjd med dagen om än något trött.

Och tillbaka till nutiden igen så började den här söndagen som söndagarna i mitt liv oftast gör och direkt efter Söndagsintervjun gick jag ut på söndagspromenaden. Först gick jag förbi graven och vattnade penséerna som har klarat både minusgrader och snöfall utan minsta skada och rådjuren har inte heller försett sig, men nu hittar de säkert bättre godsaker ute i skogen.Ett underbart väder, sol.. värme, fågelkvitter och lövträden i sitt skiraste gröna flor. Så mycket mer kan man nog inte begära och jag var ute hela två timmar då jag hade avverkat drygt sju kilometer. Att sen kunna se fram emot ett kaffekalas - födelsedagsbjudning var kronan på verket för dagen, Dessutom ringde den som ska sätta upp tapeten och meddelade att han kommer under morgondagen så nu rullar det på.

Nu kanske jag till och med ska satsa på att se morden i Midsomer fast det är nog dömt att misslyckas, det brukar försvinna alltför många väsentliga minuter för att jag ska förstå vad allt handlar om.

DAGAR FYLLDA AV JOBB OCH NÖJE

                                   

På väg mot okända mål

Efter ett par intensiva dagar känns det på sin plats att ta det lite lugnt vid datorn - men bara en kort  stund, jag har lite mer att ta mig för också, alltså jag har även idag en plan. Dagens start är avklarad helt enligt schemat så att säga. Sängkläderna ute för vädring och själv har jag vädrat lungorna genom en snabb promenad ca 5 km och som kan kräva en stunds stillasittande.


Men till att börja med, i onsdags fick jag hjälp med terrassrengöringen och det tog hela dagen i anspråk. Jag hjälpte till så mycket jag kunde,  det blev bortåt 8 timmars jobb och var en väldigt behövlig åtgärd. Det var säkert flera tiotals års skräp under plattorna som ligger ovanpå cementen och på ungefär hälften av ytan  hade mossan växt tjockt och tätt. Två sopsäckar fylldes men det blev fantastiskt fräscht efteråt, mycket nödvändigt och till stor glädje när det var gjort. Jag överraskade medhjälparen, han tyckte att jag jobbat oväntat bra och jag kunde bara glatt tacka för det. Vi resonerade lite om hur man kan förhålla sig till arbetsuppgifter och min tanke är att en välgrundad  rimlig målbild och uthållighet att genomföra den är det absolut väsentligaste och ger resultat. 

Insatsen krävde en stunds vila på soffan och sen var det dags fräscha upp sig  för middag tillsammans med kompisarna  i stickcaféet. Jag var fortfarande trött och lite medtagen efter den dryga  arbetsinsatsen men sammankomsten  var en välbehövlig lön för mödan. Mycket prat och trivsam samvaro tillika gott käk på Pairats Thaimat. Fortsättningen av kvällen bara slappt soffhäng inför morgondagen då det var dags för en planerad utflykt med buss.

Jag åkte iväg redan före klockan sju till bussens avgångsplats där jag var i mycket god tid och jag promenerade runt på området omkring Folkparken i soligt och behagligt väder .

 Det blev 35 deltagare i gruppen och starten gick mot första resmålet  söder om Umeå där vi besökte Sörböle Gård och Gårdsbutik.

Ägarinnan tog emot och hälsade välkommen och efter bussfika kunde vi se oss omkring och bekanta oss med  gårdens verksamhet. Ett 50-tal höns plus några tuppar spatserade runt på gårdsplan, 







Hundgårdens hundar skällde och den lilla 9-veckorsvalpen charmade alla. I en hage längst bort fanns fåren som var grundbulten i produktionen.  Ägarinnan hade ullprodukter från egen tillverkning, hon var mest intresserad av tovning men hade egenspunnet garn av olika kavalitéer, beredda skinn

och en del livsmedel bl a olika sorter korv. Hönsen var alla av gamla raser och äggen fanns till salu. En förpackning lammkorv, Salsicca med örter fick följa med därifrån.

Olle jobbar ..........

och vilar ut efter arbetspasset

Visningen där avslutades med en liten uppvisning av vallning, en av gårdens hundar, en Border Collie vid namn Olle visade att han kunde hålla ihop flocken väl.

Fick också berättat om de stränga kraven på certifikat  och avel av vallningshundar, 






Efter det besöket gick resan vidare till nästa resmål, Pjöller Design i Håknäs, med luffarslöjd som specialitet men det fanns även lite annat, keramik, textil och tennarband. Inhandlade ett sk trasselhjärta  i mässing.

   

 Efter det besöket var det dags för nästa mål, den gamla butiken i Örsbäck som i sin reklam pesenterade sig med design från nu och form från förr, med andra ord  slags uppdaterad loppisbutik med mer stuk av en mycket välordnad visningslokal.

Porslin, klassisk Svensk  design, textil, ekologiskt bröd, marmelader och skönhetsmedel fanns i utbudet av varor.

Tidstabellen för resan hölls och det bar snart iväg till nästa mål som jag dock tänker berätta om i ett kommande inlägg. Alla platser som både hittills besökts såväl som de kommande var helt nya/okända platser för mig så bara det var spännande.                                            

Vi följde en rutt som kallas Formstråket, www.formstraket.se  vilket är en sammanslutning av olika hantverkare, konstnärer och jag kan väl kalla övriga för matkreatörer i omgivningarna söder om Umeå och  Nordmaling. Gemensamt för alla är den entusiasm som de besjälas av och också den i stort sett höga klass de hade i sina verksamheter. 

I går kväll när jag kom hem blev det bara en macka till en kopp te framför teven. Jag var intresserad av att se hur det skulle gå för Sveriges bidrag i Tel Aviv, satt och väntade på bidraget som aldrig kom, eller som jag måste ha missat för när omröstningen kom igång fanns det med. Sådana märkliga företeelser kan förekomma, men det var väl ändå bra att Sveriges bidrag röstades fram till en finalplats.

Nu behöver jag avsluta detta inlägg, andra aktiviteter väntar men jag fortsätter med resereferatet i kommande inlägg, det var ett digert program och de återstående besöken var minst lika intressanta som de redan avverkade.