SE DET SNÖAR

Sällskap i soffan

Med tätt snöfall tar Påskhelgen farväl, innan dagens slut ska den sköna solen titta fram enligt prognos. Helgens väder har bjudit på både sol och kalla vindar, men inte värre än att promenaderna varit sköna. Jag försöker att så ofta som möjligt och när inget annat hindrar göra mina dagliga rundor. Påskhelgen har liksom förra året blivit stilla och ska jag tillstå något långsam. Fast efter det senaste året har både långsamheten och ensamheten blivit det normala, om än inte mest önskade. Fördrivit tiden förutom med promenerandet stickning, läsning och tevetittande dock med skralt utbud, eller så har jag inte hittat favoritprogrammen. 

Jag har inte lämnat stickningen av vantar än men nu tycks lågan vara i avtagande, efter ett dussin par behöver jag hitta något annat intressant att sysselsätta mig med i tevesoffan. Å andra sidan har jag börjat läsa en bok som  överraskande nog totalt fallit för. Biblioteket gallrar allt eftersom bland sina böcker och senast jag tittade i den hyllan fann jag dels en av Kerstin Ekman som intresserade mig och Klas Östergrens Twist fick följa med. Jag har tidigare inte läst något av honom och hade inte någon klar bild av hans författande så tanken var bara att ge honom en chans! Och det var en chansning utan motstycke, jag var fast redan från första sidan och intresset bara stiger. Boken har allt, ett enastående språk, en fängslande historia smyger sig på och bakom händelserna anar man något helt annat. Det blir en djupdykning i det författarskapet, i första hand den tredelade sviten som avslutas med Renegate. I sammanhanget måste jag nämna kommentaren jag hörde om hur man avgör om en bok är läsvärd enligt Sara Lidman. Hon lär  på måfå slagit upp en bok på tre olika ställen och läst, det avgjorde den fortsatta läsningen om  det hon då fann var läsvärt, kanske ett tips att testa.

Jag hade dessförinnan äntligen tagit mig igenom Susanna Alakoskis Bomullsängeln, med den ingående berättelsen om Finlands skiftande, dramatiska historia.

Början av den boken berörde starkt och jag undrar om man kan ha känslomässiga minnen som det inte finns ord på eller ens minnesbilder. Till bokens fördel är dock den enastående research författarinnan gjort. enligt planen ska ytterligare tre delar fullfölja projektet.

Den kick som fösta vaccinationssprutan innebar för mig håller isig. Jag har verkligen fått något att se fram emot, överraskad som jag blev över att saknaden efter det som hittills varit nerstängt  påverkat så ofattbart mycket. Det känns som en dörr till framtiden öppnats och man kan tillåta sig drömma igen. Jag har ju under det här året sett många uttryck för längtan efter sådant som i ett slag blev ogenomförbart. För mig har inte mycket av det varit problemet, jag menar att det man aldrig haft längtar man inte efter att komma åter, det som skär i hjärtat är ju den totala saknaden som finns oavsett pandemi eller annat. Möjligen blir den ofrivilliga förlusten ännu mer påtaglig och helt omöjlig påverka. Det jag däremot tänkte skulle vara uppmuntrande är mer personlig omvårdad för välbefinnande. Startade med att klippa håret efter vild friväxning under sju månader, besök hos optikern resulterade i glasögonköp, och jag kommer att fortsätta med fler uppmuntrande lyxigheter.  

Efter ett tätt snöfall som övergått till lätt dito har en hel del stannat kvar  på marken. Hoppas det har samma verkan på den gamla snön som tösalt har, den vita varan finns kvar i alldeles för stor mängd och vårtecknen är efterlängtade. Bland annat tranplogarna, häromdagen visades dansbilder från Hornborgasjön och då dröjer det inte länge innan hälsningslåtarna ljuder. Det är lika magiskt varje vår.