HAPPY VACCINATION DAY

 

Vaccinationscentralen

Nejmen, nu tar jag väl ändå i, börjar skriva på nytt bara ett par dagar  efter senaste inlägg. Det var trots allt en stor dag igår med tanke på den rådande stora brist på händelser  eller ska jag säga underhållning. Allt kretsar nu i dagarna runt vaccination, brist på vaccin, pausade vacciner och allt vad man kan tänka  om vaccin. Det är många grejer på ett järnspett  som man säger. Det var trots allt min tur igår för första sprutan och det är inte Astra Zeneca som pausades dagen innan.

Eftermiddagsfikat idag blev en längre sittning i solhörnan på min terrass, jätteskönt och katten Lila till och med lockades ut.

En solkatt

Det ligger fortfarande en meterhög snödriva på hälften av golvytan men solens värme påverkas inte av det. Jag tog också med stickningen ut men lyckades inte hålla reda på mönstret så en liten upprepning blir resultatet.

Men till vaccinationen som gick fort, det var nära nog folktomt på hälsocentralen och ingen stress kunde anas. Jag var där i god tid och fem minuter innan min inbokade tid var inne var jag klar att sitta av de 15 minuter som är en slags säkerhetsmarginal för ev reaktion efter sprutan, Ingen påverkan. Det finns moment av förundran i allt som sker, jag tror att mitt fokus på vaccinationen varit i största laget, eftersom genast efteråt kom tankarna på planer för närmaste tiden. Det finns saker som ligger i träda och som jag verkligen vill få gjorda nu, till och med längtar efter att göra. Troligen måste jag hejda mig men bara att tänka framåt är stimulerande. Det känns som en liten springa öppnats i väggen som skärmar av  framtiden och dess möjligheter. Jag fick dessutom inbokad tid för dos 2, då börjar livet men troligen blir det svårt hålla de fortsatta restriktioner som troligen ligger kvar.

Jag berörde i senaste inlägget lite om den nedstämdhet som jag känt till och från. Vid ett tillfälle då det kändes särskilt tungt drabbades av något som jag skulle kalla inre raseri. Jag tänkte att jag ska inte ha det så här, gav mig iväg på en promenad då jag höll så hög fart jag någonsin förmådde. Hamnade på handelsområdet, jag planerade inte att handla, men när jag gick därifrån hade jag packat en stor kasse riktigt tungt. Det var på vippen att jag inte orkade bära hem den men mitt raseri drev mig och jag kom mig hem, vacklande. Detta hörs inte så klokt men faktum är att det blev en sort förlösning, jag kom ifrån beklagandet och såg lättare på tillvaron. Konklusion - se till att bli riktigt rasande och låt allt brinna av.

Jag är också väldigt nöjd att starta dagen med en långpromenad nu när det är fullt ljus på morgonen och soliga dagar alldeles underbart.

Frukost i hästhagen som jag passerar varje morgon

Mycket snö fortfarande, höga snövallar, men många gångvägar börjar vara avtinade. På torget som jag bor vid har hela vintern varit upplag för hopskottad snö framför allt till glädje för alla barn som passerar. De måste alltid stanna till och passa på åka kana några gånger. Fortfarande en stor hög kvar trots att det forslats bort många, många lastbilslass. En del av torgets konstutsmyckning har dock tinat fram. 

Jag är också nöjd med dagen idag, har gjort en vanlig veckostädning, middagsmaten står i kylen och väntar och för att inte tala om att jag åstadkommit ett, om än litet och anspråklöst, inlägg, känns som ytterligare en levnadskontakt. Däremot ligger jag lite efter i läsandet som jag försöker hålla igång vid läggdags. Efter att det trasslat lite med mina nätter försöker jag hålla tiden för sänggående mer regelbunden och skippar i stort läsningen då. Jag håller fortfarande på med Bomullsängeln av Susanna Alakoski. Sen väntar  böcker som biblioteket sorterat ut, Twist av Klas Östergren, Gör mig levande av Kerstin Ekman och Nattfåk  av Johan Theorin, det är väl alla nåt att bita i.