EFTER TÖ - MERA SNÖ

Att man aldrig vänjer sig, kanske man inte ska tänka, hellre att man så helt förtränger naturens spel under den skakiga tiden mellan vinter och vår, en vår som här på vår nordliga breddgrad knappt hinner förnimmas innan det väldigt snabbt blir sommar. Nu har vi efter påskhelgen haft soliga, varma dagar och det mesta av snön har försvunnit fast det gick inte så snabbt efter den snörika vintern. Det har en och annan dag varit fullt möjligt med utefika på terrassen.  Och nu är det återigen helt snövitt överallt och snön fortsätter falla. Det varnas för uppåt 15 cm om prognosen  någon gång ska slå fel så borde det vara nu.

......och nu ser det ut så här

Gårdagens vy från mitt köksfönster..

Ruggigt inomhus också, nu är ett sånt där tillfälle då man kan önska en tänd brasa, stor mugg varmt te, pläd och bok. Brasan får jag avstå från men det övriga går bra ordna. Jag har förresten börjat läsa en  bok av Bodil Malmsten Priset på vatten i Finistère. Tänk att det redan gått fem år sedan hennes bortgång, I boken skriver hon om sin tid i Frankrike vid Atlantkusten, om sitt arbete att anlägga en trädgård och skriver att "om tjugofem år är jag bara åttio och har många år kvar att glädjas åt min trädgård". Så väl önskat att hon fått alla dessa år - även till oss läsares glädje. Hon skulle fyllt 77 år kommande höst.

När jag började läsa den boken hade jag avslutat en av det bästa böcker jag någonsin läst, böcker kan upplevas på många olika sätt som väldigt bra men den här gången var det en totalupplevelse. Temat som hade många intressanta bottnar men framför allt ett så enkelt språk som ändå förmedlade närvarokänsla. Att med enkla ord få fram en intrikat berättelse är absolut konst.

Ja visst ja, boken är Twist av Klas Östergren, Akademiledamoten som valde avgång.

Under veckan som gått tog jag itu med att städa upp terrassen, har ju när jag tagit mig eftermiddagsfika därute sett en del som stört mig. Det ligger en beläggning/plattor av plast på betongen och materialet är genombrutet vilket gör att all världens skräp faller igenom. Går naturligtvis dammsuga upp men dessutom tyckte jag att det borde gå få bättre lagt och ville försöka åtgärda det. Skred som det heter till verket. Första dagen blev ca en tredjedel av golvytan åtgärdad, jag lärde mig en del bra knep hur jag kunde attackera resten och fortsatte dagen därpå. Det gick bättre och bättre och innan jag gav mig var hela golvet åtgärdat. Utemöblerna hade jag rengjort innan jag började med golvet, oljan var införskaffad och oket som hängde över mitt huvud var det prognoserade ovädret. Allt var ju torrt och värmen fortfarande dräglig så varför inte? Jag gjorde nästan klart, återstod framsidan av fyra  karmstolar när ork, vilja och energi plötsligt tog slut, dessutom kändes det kyligare. Täckte allt med presenning och gick in med tanken att värmen kommer väl tillbaka någon gång. Och i det tillståndet inväntas en ny vår. 

En sak är helt säker, jag ska absolut inte bli golvläggare i mitt nästa liv, Jag var helt ledbruten hela gårdagen och trots att jag tränar med Sofia på teven   som bl a ska stärka baken - inte bara ryggen - så var bakpartiet ovanför låren väldigt åtgånget, och jag som kan säga att jag inte känner av musklerna efter träning. Tacksamt nog har det gått över.

De här dagarna har jag avstått från morgonpromenaderna och Sofia har jag också spolat, ville ha all tid och ork över till mitt projekt, men i dag blev det en kortare tur innan snöovädret kom igång med full kraft.

Under Sofiagympan undrar Lila vad matte håller på med 

På helgerna har jag som vana att ändra vandringsrutt och gå en extra lång promenad per dag. Vid ett sådant tillfälle såg jag på långt håll en mötande promenant på sin högra sida, då jag gick på min vänstra sida skulle vi alltså kollidera. Då flög en lille en in i mitt huvud och jag tänkte att nu viker jag inte undan utan håller min sida. Detsamma gjorde den mötande och man kan säga att då möttes två idioter - den ena var jag i hans uppfattning. Min undran när vi stod mitt emot varandra var hur det nu skulle bli! Jag fick veta att jag gick på fel sida, fick frågan om jag hade körkort och vid jakande svar fick jag veta att då borde jag veta att det var vägskyltarna som gällde. Han hänvisade till en skylt som jag dessvärre inte passerat och kunde bemöta med annat än det jag kände till var att som gående ska man möta annan trafik. Där hade jag helt fel, enligt den andre, och inte bara jag utan alla stadsbor. Avslutade mötet som gjort den andre mycket upphetsad med att det inte fanns någon anledning fortsätta dispyten och gick, varpå hans sista replik blev att jag inte talade om varifrån jag kom. Mitt svar: Det har inte med saken att göra. Har bl a hört på radion att sådana konflikter inte är helt ovanliga. För att stärka min uppfattning läste jag sedan bestämmelserna i Vägtrafikförordningen och att lokala avvikelser i vissa fall kan förekomma. Inte aktuellt härstädes!

Den åberopade trafikskylten som jag uppfattar visar gång- och cykelväg att trafikeras i båda riktningarna, alltså inget om vem som ska hålla sig var.

Det blev vare sig te eller pläd, jag skrev mig varm, och nu är det hög tid för eftermiddagsfika. Snöyran fortsätter På min promenad på förmiddagen kändes det svårt hålla sig på benen det ser lugnare ut nu, men jag stannar nog inne resten av dagen.