EN TISDAG I MÅNADEN MAJ

 

Vårens budbärare

Mina blogginlägg kommer synnerligen oregelbundet, ofta, ofta tänker jag ta mig fram till datorn för att försöka få fram någon tanke värd att skriva ner. Tyvärr stannar min tanke helt och hållet av och så har ännu en dag gått ur min tid utan att jag kommit till tangenterna. Nu lägger jag an igen, tänker att en alldeles vanlig dag utan annat än alldeles vanliga händelser kanske kan generera något. En ren chansning alltså.

Tisdagarna är i min värld inrutade och följer troget den snitslade banan, det vill säga först av allt morgongympa med Sofia på teven, dock inte just idag, och där ser man hur väl inrutningen funkar. Dagen är dessutom en sedan många år inprogrammerad promenaddag med Promenadgruppen. Vi har tack vare en beslutsam ledare som inte släppt greppet om gruppen denna långa vinter med alla begränsningar också regelbundet träffats. Någon gång endast ett par-tre deltagare och jag tror det bara vid ett enda tillfälle blev inställt och det beroende på sanslöst ovänligt väder. Grundtanken har varit att hålla livslågan levande i gruppen för att få den i full aktion en vacker dag igen.

Idag gjorde jag sällskap med gruppen knappt halva sträckan och avvek upp till MAXI. Tisdagarna är också min veckohandlingsdag och hade för det ändamålet tagit med min dramaten, för dagen omdöpt till Röda Hunden på grund av den vackert röda färgen. Allt på min lista inhandlades och stuvades ner och fast jag inte tyckte listan var särskilt lång blev den tyngre än väntat. Snabb lunch när jag kom hem. 

Vår områdeskyrka har sedan ett år tillbaka erbjudit fika utomhus med avstånd tisdagar och torsdagar och den enkla samvaron uppskattar jag. Att träffa andra människor i lättsamt prat över en kopp kaffe känns som ett grundläggande behov och den inställningen delas av många. Bet besynnerliga är att det i ett så stor bostadsområde inte finns någon liknande träffpunkt. Nå idag blev det plötsligt spännande att få tiden att räcka till och när jag äntligen kom dit var det redan många samlade. Gott fika, lättsamt prat och kyliga vindar som man dock kunde finna lä för och njuta lite solvärme också.

För övrigt roar jag mig med att låta tvättmaskinen ta hand om tvätt som jag sedan kan hänga på tork ute på terrassen. Blåsten letar sig dock in och har redan en gång fällt torkställningen, efter att jag tryckt upp den mot väggen hoppas jag den håller sig på plats.

En anledning som delvis hindrar mitt skrivande är på snudd stressrelaterad, det känns som jag inte kan sätta mig vid datorn om jag har något annat som är 'ogjort'. Jag förstår inte varför det hela tiden finns sådant jag måste göra men om jag går till botten med det så vet jag att det läget håller på att ta slut. Det är svallvågorna efter min långa flytthistoria som tagit all must och all energi men som äntligen börjar  plana ut. och jag kan släppa taget. Jag upplevde det för ett tag sedan när jag skulle göra en kopp kaffe, kom in i köket där allt var bortstädat och det inte fanns något som krävde minsta lilla  insats från mig. Det var en här och nu-känsla som var mycket rogivande och en liten gnutta av den känslan stannade kvar och jag tror den blir större allt eftersom. Det är helt underbart, känns som jag äntligen håller på att hitta hem.

Under hela tiden har jag haft som vana att efter middagen varje dag har jag givit mig själv 'ledigt'  och placerat mig i soffan framför teven. Alltid med ett handarbete, under denna vinter i form av vantstickning.

Vinterns produktion plus några gamla försyndelser

Det har blivit 15 par innan jag bytte inriktning, nu är andra paret sockar på gång och hur fortsättningen blir har jag inte helt klart för mig.

Pågående sockor

Vi fick ju en sommardag helt apropå på Kristi Himmelsfärds dag, hela dagen soligt varm som jag tillbringade ute på terrassen, till och med kvällen var skön.

Årets första utomhusmåltid

Förutom att stickningen följde med ut så passade jag också på att sittandes i solstolen läsa. Jag fortsätter läsa Klas Östergren, nu har hela trilogin lånats och har början med Gentlemen sedan följer Gangster och Renegater, tillhopa modiga 1696 sidor.

Sommarläsning

Det blir min sommarläsning i år, jag brukar alltid satsa på en tegelsten på somrarna men det här är mer än dubbelt så många sidor som jag någonsin tidigare tagit för mig. Jag gillar hans skrivstil att med ett lättsamt språk, eller rättare sagt med alldeles vanliga enkla ord och stilren meningsbyggnad få fram en i många fall mångbottnad historia är både stor  konst och intresseväckande. När han emellanåt använder sig av 'fina' främmande ord är de så obekanta för mig att ordboken måste tillgripas! Förstår inte varför han gör det, tror nästan det är ett utslag av humor och önskan att retas med läsaren. 

För livets nödtorft är jag inne i en period då jag fyller förrådet-frysen med storbak av matbröd och

Rågsiktslimpa med tranbär och linfrö

ett paltkok står också på programmet, ingredienserna inköpta och beslut om start är på tillväxt. Måste för spänningens skull hålla på överraskningsmomentet som är mycket roligare än att veta exakt när det hela kommer att ske.

Dagens middag är dock ingen överraskning, en portion fiskgryta från frysen får vara förgyllningen av en hittills bekymmersfri dag.