ACK OM DET VORE .......

Hur lätt är det inte, och kanske särskilt nu, att önska sig något annat än det som fyller dagen för tillfället, ofta också följt av ett 'då skulle jag' göra det och det, alltså man är inte helt tillfreds med den aktuella tillvaron. Det där med grannens gräsmatta kommer i tankarna, det är troligen bra att den får ligga i fred  på andra sidan staketet. Jag tror det är upp till en själv att  göra det man själv tror är det bästa för att vara nöjd med den egna tillvaron. Det som gäller just nu i den situation vi lever i är att uthärda i den andan, nu om någonsin gäller att fånga dagen. Det är ingen lätt konst, människan ställs på prov, och i den mån det går gäller också att 'delita' destruktiva, dumma, obehärskade tankar. Smittan kan vi ändå inte veta var den finns, vem som bär den osv, det vi vet är att den finns och är farlig.

Jag försöker hålla mig sysselsatt i vardagen så gott det går, inte bli sittande och glo. Mina promenader tar två timmar av min dag, sen fördelar jag sysslorna på veckans dagar, i dag torsdag och alla torsdagar städar jag sovrummet. allt jag gör får ta tid, behöver inte skynda mig. Det i sin tur kan ju vara upphov till ett lättjefullt beteende, svårt att tackla när vi kommer in i den nya tillvaron efter dagens begränsade. Då kanske pensionärslivets takt med en aktivitet per dag blir stressande.

Vid dagens morgonvandring försökte jag upptäcka tidiga vårtecken, inte mycket av den varan än så länge men videkissarna har svällt ut

och på vissa kvistar spricker små blad fram. En del popplar skiftar försiktigt färg liksom en och annan gräsplätt men allt ligger i startgroparna och jag skulle tro att när värmen kommer går det supersnabbt och blir grönt på en endaste dag. Så är vi ju vana att det går till. Det var idag ovanligt lite folk ute men under den här tiden som jag vandrat dagligen träffar jag samma personer regelbundet - ofta på samma ställe också.

Jag lyssnar oftast dagligen på pressträffen om pandemin och idag förespåddes möjliga lättnader av restriktionerna för friska 70+are. Återstår höra vilken form av lättnader det blir. Det kommer förmodligen att omedelbart slå igenom Annars tänker jag på svårigheten att få ut inte bara restriktioner utan också all information ända ut på golvet. Det är många led allt ska passera och troligen smittas informationen av en del personliga åsikter och bedömningar. En vallhund ska ju hålla ordning på hela flocken men behöver också  förstärkning och det tar lång tid träna upp valparna till fullvärdiga medarbetare.

Och sen så städar jag vidare, allt i sysselsättningssyfte. Det ligger en liten del ångest i det, tänker att när det inte finns alltför mycket restriktioner ökar möjligheten till andra aktiviteter och då kommer det antagligen fram en hel del saker som jag inte så gärna vill göra och då slår eftertanken till - varför gjordes inte detta då det fanns all tid i världen att åstadkomma det. Sjukligt blek blir den, eftertanken! 

Släktforskningen får också diciplinerad datortid,  helt nödvändigt eftersom det kan bli så nära missbruk som möjligt, det är jättelätt att försvinna in i kyrkböckernas värld. Ibland  hittar man anteckningar som skakar om  som t ex "Cranium af NN blef i augusti 1832 avlämnat till Herr Professor Zetterstedt ifrån Lund som under sommaren vistades i Lycksele någon tid i Zoologiska  ärenden" Anteckningen finns i den dödsboken på två ställen, den ene hade avlidit tidigare det året och den andre bortåt fem år tidigare. Hur kunde detta ske? Med kyrkans goda minne! Existerade inte griftefrid eller var den selektiv?Jag har i ett annat sammanhang sett namnet ifråga som författare till en skrift som det vore intressant titta närmare på. En annan anteckning ca 10 år senare är dödsorsaken för en kvinna som anges"Ihjälslagen", har inte sett någon ytterligare förklaring och bouppteckningen anger endast avliden med maken som bouppgivare. Ingetdera tyder på några problemfria livsöden eller en fridfull död.

Efter den harangen måste jag hämta andan och stärka mig med en skål vegetarisk ärtsoppa, lika god som en fläskig dito.

Och till sist apropå vårtecken, en sädesärla trippade idag fram över odlingsbänken på min terrass, en liten näpen varelse som förmedlar mycket stor glädje, man får vara tacksam över små glädjeämnen.