TIDENS GÅNG

Solen kliver över horisonten vid 03-tiden

Trots rådande begränsningar som medför en annorlunda delvis ovan tillvaro pågår naturens under. En sen vår har försiktigt tagit klivet till en skir försommar, i vår del av landet ett tuppfjät från ena dagen till den andra, det tycks som allt finns förberett för en dag av värme då bladgrönskan  plötsligt visar sig; till stor glädje. I dag började dagen med regn som är välbehövligt men min morgonpromenad får vänta till efter tevens morgongympa. Även om regnmolnen nu börjat dra sin väg passar jag på att sätta mig här för några rader.

Jag vaknade i dag med en ömmande kropp, en liten påminnelse om gårdagens arbete. I måndags började jag tvätta fönster och byta gardiner, först i sovrummet och nästa objekt var köket. När jag ändå var på gång fick fick fönstren i lilla rummet innanför köket hänga med. Med solens välvilliga hjälp var de nytvättade gardinerna stryktorra och jag kunde avsluta hela tilltaget, klara, blanka fönster och rena gardiner på plats.

Som tur fanns en köttbullegryta i kylen och den mikrade middagen var snabbt avklarad. Och jag var krossad, trött och ledbruten med en enda tanke i huvudet. SOFFAN.

En välbehövlig vila - och efter inte alltför många minuter befann jag mig i en annan tillvaro. En telefonsignal väckte och det tog några minuter innan medvetandet återvänt till fullo. En dag att glädjas över, tillfredsställelsen över att tanken fullföljdes.

Under dagen kom också FHMs besked om lättnader i begränsningar för 70+are, i själve verket uteblivna, till mångas besvikelse och motivet var bl a just ålder. Under kvällens TV-intervju upprepade han med envishet att  det var ålder som låg till grund. Jag har full förståelse och det pga uttalande av prof Agnes Wold, Göteborgs Universitet i Expressen den 20 mars 2020. som till en del citeras här nedan:

"Samtidigt delar hon in d äldre i två grupper. Som hon av olika anledningar uppmanar tänka tillÖ De "yngre äldre" och de "äldre äldre". 
- De yngre äldre är de här som är just runt 70. Då vill man ju inte låtsas om att man är äldre. Det har ju varis så mycket propaganda för detta Att 70 är det nya 50, och de är så himla fräscha, de spelar golf och de reser hit och dit. Men det det handlar om är reservkapacitet i lungorna oh blodomloppet. Så även om du är jättefräsch och säger att "jag har mycket bättre kondis än en slö 25-åring" så är det så att den lata 25-åringen klarar sig mycket bättre i respirator än du.
- Det har att göra med hur bra hjärtat är och hur stora och elastiska dina lungor är. Det märker man ju inte när man blir äldre. Man har mindre reserver och då klarar man intensivvård mycket, mycket sämre fortsätter Agnes Wold

Den andra kategorin enligt professorn är de som hunnit en längre bit över 70 och som behöver se helheten med coronahotet i samhället" (slut citat)

Inte helt lätt ta till sig när man som jag känner mig både frisk, rörlig och utan andra begränsningar än att bli trött alltför fort och när fönstertvätt och gardinbyte tar musten helt och hållet ur en. Men jag håller fortfarande fast vi tanken om sysselsättning av vad än det vara må. Att ha en tanke på vad dagen ska innehålla och fullfölja den. Någon kan säkert invända ja, ja, var och en blir vis på sin egen tro. Självklart är det  upp till var och en och det må så vara. Även jag har vid ett par tillfällen under den här tiden känt olust och uppgivenhet, ingen behaglig känsla, och det är väl då man brukar vara i stånd att klättra upp för väggarna. För mig har en promenad brutit tankemönstret de gångerna.

Sen kan en och annan konstig tanke ta plats i huvudet, den om framtiden t ex. Ingen av oss vet något om vad som kommer, vad som förändrats i samhället under pandemin. Helt klart kommer inte fortsättningen att ta vid och bara fortsätta där vi var när krisen slog till. Tankar om planer för framtiden verkar inte realistiskt, kanske rädslan för besvikelser har en dämpande effekt. Alltså det som gäller för dagen är anpassning, anpassning, anpassning och försöka se allt det goda sin livet trots allt ger, att på så sätt stärka sig för mötet med en annorlunda framtid.

Inte bara husliga bekymmer fyller min tid, en engagerad läsning av Stina Jacksons Ödesmark var en verklig upplevelse.

Efter första sidan i boken blev jag lite skärrad, adjektiven verkade staplade på varann och kändes jobbigt  men boken var i sin helhet mycket bra skriven, spänningen välbyggd och i min mening har hon skruvat upp språket ännu ett steg i jämförelse med första boken så det blir trevligt följa hennes fortsatta produktion.

Jag har en del böcker i min bokhylla som stått olästa både längre  och kortare tid. När jag saknar läsning söker jag fram något, senast en bland de äldsta nämligen Flugfångaren av Carl Göran Ekerwald.

När jag flyttade bar jag iväg största delen av mina under livet ihopsamlade böcker till Second Hand butik. Kunde inte se någon möjlighet att få plats för allt men jag saknar dem, det grävde ett hål i mitt hjärta, dessutom fanns många olästa i samlingen. Vissa böcker mognar man fram till med åren.

Ibland kan det bli kris som den kvällen när boken var utläst lite för tidigt för att släppa fram sömnen förmådde jag mig inte att söka efter något i hyllan. Närmare och bekvämare var högen på mitt nattygsbord´och på så sätt landade jag i Olle Carlssons Just idag 365 tankar för sinnes ro. Det var det var bra tag sen jag senast öppnat den  och jag läste dagarna från Coronans början t o m 18 maj. många kloka och tänkvärda ord i den boken!

Mitt nattygsbord

Bokhögen innehåller förutom den boken även en läsdagbok (sällan förd), Anna Gavalda En dag till skänks (som ofta får stå för sk mellanläsning) och en liten bok om yoga Träna 6 minuter på morgonen (aldrig provat), alltså ingen långläsning. Underst i högen manualen till klockradion!  Dessutom den bok som är under pågående läsning, just nu P G Wodehouse Smycken, tycken och Monty Bodkin. Läsglasögon kompletterar högen.

-------

Gympan klarades av och när jag skulle redigera och publicera inlägget klantade jag till allt, lyckades klicka bort inlägget och försöka återställa det igen vilket tog sin rundliga tid. Solen återvände, klockan mycket liden och min försenade morgonpromenad pockade på, bara att ge sig iväg och lämna datorproblematiken till senare. När jag kom tillbaka ropade grannen in mig och vi kom överens om att ta eftermiddagsfika vid kyrkan som på onsdagarna har sk friluftsfika med avstånd. Snabbt in, mikra lunchmaten spenatpasta med räksås, ägna några minuter åt bloggen innan det var dags för kaffe ute i solen. Gillar verkligen initiativet att få möjligheten till lite social kontakt i all anspråkslöshet. Nu sitter jag på plats här igen och det tycks ta mig en hel dag att få till detta inlägg men OK då tar jag det som dagens projekt. Förnöjsamhet, skönt för sinnelaget.

Till sist, en förklaring till att jag var uppe och fotade solens uppgång mitt i natten. Katten Lila som i kraft av sin mogna ålder anser sig vara i behov av mat vid den tiden och tar till alla sina knep för att få mig på fötter. Ibland är matfatet tomt, dessvärre är den mat som ev finns där inte till belåtenhet. Det ska helst nyupplagd mat från nyöppnad burk. Sen går det an komma krypandes ner i sängen och spinna mättnadens lovsång. Kan det vara så att ursprungsgenerna talar för ett nattjagande rovdjur?Förhoppningsvis somnar även jag igen. 

  

ACK OM DET VORE .......

Hur lätt är det inte, och kanske särskilt nu, att önska sig något annat än det som fyller dagen för tillfället, ofta också följt av ett 'då skulle jag' göra det och det, alltså man är inte helt tillfreds med den aktuella tillvaron. Det där med grannens gräsmatta kommer i tankarna, det är troligen bra att den får ligga i fred  på andra sidan staketet. Jag tror det är upp till en själv att  göra det man själv tror är det bästa för att vara nöjd med den egna tillvaron. Det som gäller just nu i den situation vi lever i är att uthärda i den andan, nu om någonsin gäller att fånga dagen. Det är ingen lätt konst, människan ställs på prov, och i den mån det går gäller också att 'delita' destruktiva, dumma, obehärskade tankar. Smittan kan vi ändå inte veta var den finns, vem som bär den osv, det vi vet är att den finns och är farlig.

Jag försöker hålla mig sysselsatt i vardagen så gott det går, inte bli sittande och glo. Mina promenader tar två timmar av min dag, sen fördelar jag sysslorna på veckans dagar, i dag torsdag och alla torsdagar städar jag sovrummet. allt jag gör får ta tid, behöver inte skynda mig. Det i sin tur kan ju vara upphov till ett lättjefullt beteende, svårt att tackla när vi kommer in i den nya tillvaron efter dagens begränsade. Då kanske pensionärslivets takt med en aktivitet per dag blir stressande.

Vid dagens morgonvandring försökte jag upptäcka tidiga vårtecken, inte mycket av den varan än så länge men videkissarna har svällt ut

och på vissa kvistar spricker små blad fram. En del popplar skiftar försiktigt färg liksom en och annan gräsplätt men allt ligger i startgroparna och jag skulle tro att när värmen kommer går det supersnabbt och blir grönt på en endaste dag. Så är vi ju vana att det går till. Det var idag ovanligt lite folk ute men under den här tiden som jag vandrat dagligen träffar jag samma personer regelbundet - ofta på samma ställe också.

Jag lyssnar oftast dagligen på pressträffen om pandemin och idag förespåddes möjliga lättnader av restriktionerna för friska 70+are. Återstår höra vilken form av lättnader det blir. Det kommer förmodligen att omedelbart slå igenom Annars tänker jag på svårigheten att få ut inte bara restriktioner utan också all information ända ut på golvet. Det är många led allt ska passera och troligen smittas informationen av en del personliga åsikter och bedömningar. En vallhund ska ju hålla ordning på hela flocken men behöver också  förstärkning och det tar lång tid träna upp valparna till fullvärdiga medarbetare.

Och sen så städar jag vidare, allt i sysselsättningssyfte. Det ligger en liten del ångest i det, tänker att när det inte finns alltför mycket restriktioner ökar möjligheten till andra aktiviteter och då kommer det antagligen fram en hel del saker som jag inte så gärna vill göra och då slår eftertanken till - varför gjordes inte detta då det fanns all tid i världen att åstadkomma det. Sjukligt blek blir den, eftertanken! 

Släktforskningen får också diciplinerad datortid,  helt nödvändigt eftersom det kan bli så nära missbruk som möjligt, det är jättelätt att försvinna in i kyrkböckernas värld. Ibland  hittar man anteckningar som skakar om  som t ex "Cranium af NN blef i augusti 1832 avlämnat till Herr Professor Zetterstedt ifrån Lund som under sommaren vistades i Lycksele någon tid i Zoologiska  ärenden" Anteckningen finns i den dödsboken på två ställen, den ene hade avlidit tidigare det året och den andre bortåt fem år tidigare. Hur kunde detta ske? Med kyrkans goda minne! Existerade inte griftefrid eller var den selektiv?Jag har i ett annat sammanhang sett namnet ifråga som författare till en skrift som det vore intressant titta närmare på. En annan anteckning ca 10 år senare är dödsorsaken för en kvinna som anges"Ihjälslagen", har inte sett någon ytterligare förklaring och bouppteckningen anger endast avliden med maken som bouppgivare. Ingetdera tyder på några problemfria livsöden eller en fridfull död.

Efter den harangen måste jag hämta andan och stärka mig med en skål vegetarisk ärtsoppa, lika god som en fläskig dito.

Och till sist apropå vårtecken, en sädesärla trippade idag fram över odlingsbänken på min terrass, en liten näpen varelse som förmedlar mycket stor glädje, man får vara tacksam över små glädjeämnen.

FORTGÅENDE ANPASSNING

En plats i stolen när vila är mest önskad

Morgonpromenaden avklarad i strålande sol som i slutfasen kompletterades av ett tilltagande blåsväder. Vindarna var definitivt inte  varma, jag såg faktiskt en prognos  att det fanns snövarning någon av de närmaste dagarna men vintern ska väl ta ett värdigt avsked vilket inte är helt ovanligt. 

Hur som helst passar jag på att pusta ut lite här vid tangentbordet i väntan på Sofias gympa. Jag kom mig iväg några minuter tidigare än vanligt och fick på nåt sätt full fart på benen så promenaden var avklarad några minuter tidigare än vanligt.

--------------------------

Har gjort ett litet uppehåll för gympan och efter dusch och återhämtning klar för att fortsätta mitt skrivande som kanske drar ut på tiden.

Efter debaclet med datorn och dess upplösning förra veckan var planen att genast skriva ett planerat inlägg men det är ganska lätt hänt att det kommer annat i vägen  - som det också blev. Bl a lite stök på terrassen med utemöblerna. Fast med klent resultat, det var kallt och händerna blev fort stelfrusna. Möbeltvätten fick anstånd.

 När det gäller inlägg producerar jag manus i huvudet nästan dagligen under mina promenader. Men jag vet inte i vilket arkiv de hamnar, oftast har jag helt och hållet glömt mina tankar så om jag inte genast skriver ner det tänkta genast när jag är inne igen så är allt borta och mina fina formuleringar kommer jag inte på igen. Jag tror att jag har en mycket sträng slavdrivare inombords som ser till att jag inte ägnar mig åt nöjen under dagtid. Skrivandet tillhör ett  absolut nöje men att på kvällstid  samla tankarna när sömnen pockar på ställer till  en viss oordning. Fast min 'arbetsdag' avslutas vid 17-tiden med middag och sen är det fritt fram för tevetittande ofta avbrutet av små powernaps. följaktligen är bästa skrivtid på förmiddagen.

En annan omständighet är den rådande situationen med pandemin, begränsningar, social distansering och totalt inställda aktiviteter. Allt hände som jag ser det allt på 14 dagar, från normal tillvaro.  Jag kom sent igång med att boka bl a teaterföreställningar men senare delen av februari kom jag till skott och köpte biljetter till flera föreställningar under våren. Den första på listan var Västerbottensteaterns uppsättning av Tre Systrar som jag såg den 29 februari. När jag köpte biljett fanns bara ett fåtal platser kvar men är jag satte mig på min plats såg jag många tomma platser. Undrade lite förstrött om folk verkligen redan börjat oroa sig. Också lite folk på jazzcafèet en vecka senare och sen kom teaterns medd att alla föreställningar med inresta artister ställdes in. Återbetalning av tre veckor tidigare köpta biljetter. . Den 15 mars gick jag för  att se filmen Charter och möttes av en helt tom entrèhall. Jag var förberedd på att föreställningen kunde vara inställd men den visades. Dock var social distansering iakttagen och varannan bänkrad var obokbar. Endast en besökare till i salongen  som satt på längsta möjliga avstånd. Kändes lite ödsligt minst sagt. Dagen efter kom Folkhälsomyndighetens rekommendation om social distansering för personer 70 år och äldre och så var man plötsligt  i en riskgrupp. Inte heller blev det fler bioföreställningar, bion stängde.

Under den här upptrappningsperioden anade jag oråd om vad som komma skulle och började i tänka ut  på vilket sätt  jag skulle ersätta inställda aktiviteter. Bland det första jag tänkte på var att baka matbröd och hann lyckligtvis köpa jäst innan stora hamstringsvågen kom, sämre gick det när jag skulle köpa toapapper. Jag sköt upp det några dagar eftersom jag inte hade plats i "dramaten" när jag veckohandlade. Det straffade sig, med endast två rullar kvar fick jag panikartat springa runt för att bara hitta tomma hyllor. Som tur var hade vår ICA i närheten fortfarande ett lager kvar. 

Utökad motion blev nästa projekt och då tänkte jag närmast på rekommendationen att gå 10 000 steg om dagen. Sagt och gjort, så fick det bli och lyckligtvis har jag lyckats hålla fast vid tanken och prommenerandet vilket också statistiken visar då jag under april hade traskat  i medeltal 10591 steg/dag. Detta trots att jag fuskade under påskdagarna med bara ett par kortare promenader och på annandag påsk gick jag aldrig ut i ovädret.

På så sätt har perioden med restriktionerna i tankarna gått förvånansvärt bra men jag ser det inte som någon katastrof utan hellre som ett tillstånd att göra bästa möjliga av, att förhålla sig till utan att beklaga sig alltför mycket. Det är som det är men inte som det ska! Jag har också under livet lärt mig att vid stora påfrestning när något oväntat svårt händer har jag en tendens att fungera mycket rationellt, något som jag ser som en tillgång. För övrigt kan man ju alltid vårstäda, ett nödvändigt ont som nu kan få hur mycket tid som helst. Risken är kanske att våren varar längre än nödvändigt men det blir en hel del skräp över, just nu bär jag klädkassar till PMUs kontainer.  

Det blir en och annan bok läst också men varje bok tar numera väldigt lång tid att konsumera. Senast  utläst är Ett jaktdrama av Anton Tjechov. 

Den svenska översättningen kom 1984, etthundra år efter publiceringen,  boken som egentligen är en deckare är underhållande på många sätt förutom själva intrigen. Personporträtten elegant ironiska och händelseförloppet lite skruvat men intressant. Språket njutbart, modernt översatt.  

Nu har jag hittat en annan gammal bok i min bokhylla, Flugfångaren av Karl-Göran Ekerwald (1978) Författaren var en uppskattad lärare under mitt första år i realskolan och har skrivit ett stort antal romaner, essäer och översättningar, är nu 96 år gammal. Något märkligt inträffade under eftermiddagen när jag råkade lyssa till på radion, som för alltid går hela dagarna. Ett program där lyssnare ringer in med frågor att diskutera. En man som kom till tals samtalade om skådespelandet under Shakespeares tid och säger plötsligt "det skriver Karl-Göran Ekerwald i sin bok" (Vilken han åsyftade nämndes inte) men det var ett märkligt sammanträffande.

Ja nu har blivit kväll, det kom som vanligt lite annat i vägen så att säga. Eftersom den svala vårluften inte lockade till någon möbeltvätt i dag heller ändrade jag mina planer till storstäd av toan. väggar och golv rengjordes och bortrensnng av prylar som blivit liggande att skräpa. Ett par telefonsamtal, eftermiddagspromenaden och matlagning. Idag vegetarisk pytt i panna  som blir lika gott som den vanliga. Extra sting gav en röd pepparfrukt. Nu uppdatering via Aktuellt och sen sängdags.

ELÄNDESAKUTEN

En kryptisk rubrik eller ska jag säga det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Det där med tänket tål att fundera på, tankevärlden inte bara var dunkel utan i stort sett obefintlig. Inte så konstigt för min del då det handlar om umgänget med datorn men jag överlistade den fulingen till sist och det måste belönas med en skrivande stund.

Vad kan ha hänt, frågar sig kanske läsaren till detta? Ja det hela började i onsdagskväll. Helt uttröttad efter garderobsstädning slappade jag i soffan och slötittade på TV och då det inte var något som fångade mitt intresse växlade jag spår. Tänkte att det var dags att blogga lite, finns ju en hel del att skriva i dess tider, men väl vid datorn fick jag slängt i ansiktet meddelandet "Inget Internet". Jaha, då får skrivlusten vänta ett slag och sängen väntade ju också så valet var inte särskilt svårt. 

Morgonen därpå läste jag i tidningen att vårt stadsnät varit utsatt för en cyperattack under onsdag eftermiddag och jag fick fick reda på att störningar i datatrafiken förekommit. Då min uteslutning från världen kvarstod frampå dagen kontaktade jag supporten hos internetleverantören.Trots välvillig hjälp ingen framgång men eventuellt kunde det fortfarande finnas trafikproblem. I längden var det något jag kunde  finna mig i så då ringde jag supporten hos datafirman och det samtalet slutade i en förmodan felet låg hos routern. Vad göra? Alternativet att sätta sig på bussen och åka iväg med routern till datafirman var det inte tal om. Bara att vänta på vad ödet kunde bidra med`!

Meeen, så isolerad som jag kom att känna mig utan tillgång till datorn även om jag hittade på annat att sysselsätta mig med går inte förklara. Någon form av beroende kanske. Fast som tillvaron är i dessa tider är just alternativa sysselsättningar livsnödvändigt och jag vill i högsta grad respektera FHMs rekommendationer. Så idag fortsatte jag med felsökning eller vad det nu kan kallas det jag tog mig an. Kontaktade först datasupporten, en stressad man rekommenderade en åtgärd och jag följde rådet om nätverksåterställning. Tack och adjö! Problematiskt för mig då jag så fort det handlar om datorn är att jag varken förstår talat eller skrivet språk och det är inte lätt ska jag säga. Jag får fysiska problem såsom svettningar, huvudvärk=härdsmälta och vill bara slänga mig på golvet och protestera ungefär som en fyraåring. Den andra sidan av mig är envis och aldrig färdig att ge upp förrän jag är överbevisad att tilltaget inte går i lås. Ryckte ännu ut kablarna till routern, slog av datorn för lite vila från mina obehärskade tryckningar av än den ena, än den andra knappen.

Som tur var ringde på dörren och jag fick tillfälle koka kaffe och en avledande pratstund. den pausen var välbehövlig och gjorde susen ska jag säga. Kunde naturligtvis inte släppa datorn åt sitt öde, jag ville vara med ett tag till. Kopplade in allt igen trixade med lösenord och voilá, "Du är uppkopplad mot internet", allt på plats igen och nu blir det köra av igen. Tillfredsställande att ha klarat det hela men förstår inte varför det används olika uttryck för samma sak beroende vem man tillfrågar, känns som ett språk i en hemlig orden endast för invigda. En hjälp i nöden finns för det mesta att hitta hos Google.

Det får räcka så länge med den här drapan, det jag hade i tankarna att skriva i onsdags får stå på tillväxt och kanske snart komma i någon form på pränt i nära framtid. För övrigt är hela världen i ett elände men det finns en form av gemenskap i det eländet även om vi troligen är beredda att avstå från den bakgrunden. Förhoppningsvis kan gemensamhetstanken kvarstå på andra ben.

Som tur är står det som av en händelse en Budapestbakelse  i kylen och väntar, jag tror den höjer livskvaliteten några grader under kvällen då förhoppningsvis vi Skelleftebor får glädjas över David Lindgrens vinst i Stjärnornas Stjärna. Glöm inte att rösta!!

I Febi värld, i vetande som dikt
är allting klart; klar strålar Febi sol
klar var hans källa, den kastaliska.
Vad du ej klart kan säga, vet du ej
med tanken ordet föds på mannens läppar,
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta
(Esaias Tegner)