TIDEN GÅR

Uttröttad hjälp i garderobsstädningen

Det mesta i tillvaron numera styrs av själva pesten, viruset som ödelägger, som  fullkomligt  eller till stor del förändrat dagen och tiden. Förutsättningarna bestäms till stor del av de förhållningsregler - restriktioner - som FHM ställt upp för att hålla smittspridningen på en hanterbar nivå. Målet i första hand att sjukvården fortsättningsvis ska kunna leverera vård. 

Nu börjar det dyka upp berättelser från personer som efter sin sjukperiod återvänt till 'livet'. Det jag senast läste handlade om en man i yngre medelålder, vältränad och frisk som insjuknade och efter under en veckas tid sökt kontakt med vården och ordinerats vila, så småningom antibiotika. Då tillståndet förvärrades åker han till sjukhuset med ambulans, Covid 19 konstateras efter prov, en intensiv vårdperiod följer med intensivvård och respirator och efter närmare tre veckors sjukhusvistelse får åka hem. Den insats som gjorts från sjukvården är enastående och själv berättar han om en fruktansvärt svår och plågsam period. 

Berättelsen visar bl a de stora förutsättningar en yngre människa har att klara den intensiva vården och jag kommer att tänka på ett uttalande av prof. Agnes Wold som svar på en fråga om riskgruppen 70-åringar och om nödvändigheten av begränsningar för en i övrigt frisk person. Hon framhöll att p g a organ med tilltagande ålder försämras och en äldre person (i frågan i jämförelse med en 25-åring i dålig kondition mm) har svårt klara av en påfrestande intensivvårdsinsats till och med i jämförelse med en dylik 25-åring  Det svaret fick åtminstone mig att förstå begränsningen, att jag tillhör en riskgrupp vilket jag inte till fullo insett tidigare. 

Jag är fullständigt medveten om att jag nu för tiden blir fortare trött och inte orkar som tidigare, sörjer inte särskilt mycket bristande förmågor och inser att det inte är möjligt att livet ut surfa på goda gener. Glömmer dock aldrig den sura kommentar jag fick en gång i samband med en slags konditionstest då bl a min syreupptagningsförmåg jämställdes med en 18-åring och jag närmade mig 40 år. Kontentan av kommentaren var att det inte berodde på god kondition utan var 'konstistutionellt' .  Kondition sägs ju vara färskvara, generna bär man med sig och får vara ytterst tacksam för åtminstone då man ser till fördelarna.

Å andra sidan, att förhålla sig till ålder är inte alltid lätt, beror många gånger så att säga på sändare och mottagare. Om jag får höra att jag i något sammanhang ska tänka på min ålder kan det förhålla sig i motsatt förhållande, kanske jag säger vid en gratulation att *du har nått en mogen ålder' får höra' Äsch, ålder är bara en siffra!! 

Just nu i dessa tider känner jag mig i förhållningen till rekommenderade begränsningar ibland som den lilla flickan i Synsams reklam, hon som fått nya glasögon som ska tåla lek och tuffa tag - 'och så säger de vuxna Du ska vara rädd om glasögonen'. Jag har fått livet med några goda förutsättningar, och är trots det en riskgrupp men det är i det sammanhanget Wolds ord fick mig till insikt. Jag kan säga att det fick mig att gå från att vara riskgrupp till en slags tillgång. Genom att iaktta begränsningarna kanske jag frigör en intensivvårdsplats för en yngre människa och på så sätt blir jag en lydigare 70+are. Jag fortsätter med mina 10 000-stegs dagliga promenader och känner mig tillfreds därmed. Än så länge,  idag dock blir det inte något av med det det, regn och fallande små vita flingor har hittills fått mig att stanna inne. Det får bli gympa med Sofia framför teven till att börja med, om det blir uppehåll senare under dagen får promenaden bli av då.

Det är inte särskilt mycket folk ut på gångvägarna, särskilt inte de tidiga morgnarna då jag oftast möter jag hundägare. En morgon då det snöat en hel del under natten, tror det var första dagen efter påskhelgen då det inte var en hund utan ett katt i koppel som muntert travade fram i snön och satte sig t o m ned och väntade medan jag bytte några ord med ägaren. 'Som en tiger' sa han när jag berömde katten.







Det rikliga snöandet gjorde också att en snögubbe, möjligen säsongens sista, såg dagens ljus och stod kvar ca en hel vecka innan den sista fläcken snö försvann. 









En annan dag stod en arbetsstol mitt på vägen, helt omotiverat kan man tycka och den fanns kvar, kullvräkt, dagen efter men var borta den tredje dagen. 

Vädret har växlat en del som för att bekräfta uttrycket 'aprilväder' , häromdagen hade vi t o m varmast i länet med närmare 13 plusgrader,  och många soliga dagar har gjort det skönt ute på terrassen. Lämpligt nog fick jag också hem ett passande sk caféset som står väntande så fort jag känner för att sitta ute i solen.

Lila njuter oxå av solen

Fast om sanningen ska fram har jag inte ro i kroppen att sitta särskilt långa stunder utan sysselsättning men som tur är finns korsord, handarbete, för närvarande virkning av grytlappar, och naturligtvis njuta kaffetåren och en bok att läsa.

Just nu läser jag Ett Jaktdrama av Anton Tjechov med stor behållning, roas bl a drastiska personbeskrivningar, humor och poetiska uttryck. Vid ett tillfälle då huvudperson en afton vandrar ute i naturen tillsammans med sin värd och påpekar att han är oförmögen att hålla tyst till och med en stilla vårkväll när människorösten är som obehagligast. Värden som orolig för sin gäst vill uppmuntra med menyn för den kommande supén får följande omdöme: Liksom förargade över dessa prosaiska ord började de poetiska furorna plötsligt susa i sina kronor och ett lågt mummel drog genom skogen. En frisk vindil for över gläntan och lekte i gräset. 

Eller vad sägs om kommentaren när han försöker få igång ett samtal och hånsamt tilltalar en av sina vänner utan gensvar; Ansiktena svarar inte mot hjärnorna! För att kunna ljuga måste man se ut som en idiot, men ni ser ut som en grekisk filosof!

Själva dramat har jag inte ännu kommit fram till.

Det glesa snöfallet som fick sätta stopp för morgonpromenaden fortsätter och snart är det dags för Sofia-gympan. Fortsättningen av dagen blir det nog lite städning,  kanske baka ett bröd och självklart promenad om vädret tillåter. Jag är inte så fast i rutinen att jag trotsar alla väder men det  som främst gäller är att sysselsätta sig. Jag kan tycka att livet känns lite enformigt just nu och försöker se till att inte bara bli sittande i väntan på 'bättre tider'  vilket kan vara en fara.  I och för sig har jag så smått påbörjat den heliga vårstädningen, tvättar vinterkläder som troligen inte längre ska användas. Fast ibland känns t o m det som ett slags nödhjälpsarbete. 

Till sist, när förra inlägget skulle avslutas och kompletteras med några bilder fanns inga bilder att 
tillgå. troligen på någon pågående uppdatering hos Google för ett par dar fanns allt vara tillbaka och har kompletterat det inlägget en aning.