VÅRSOL IGEN

Himlens enda moln producerat av fjärrvärmeverket

Strålande morgonsol

Återigen, länge sen sist, även om min tanke på skrivande funnits har inte den rätta gnistan dykt upp. Däremot har mina kontakter till stor del upprätthållits av den bekante JB. Många trötta dagar då jag nästan somnat där jag suttit vare sig det varit dag eller kväll, och förresten särskilt då. Nätterna har däremot varit  lite si och så, till en del har jag själv bäddat för det. I dag som ett uppvaknande, tidig morgonpromenad i sol och härligt vinterväder gjorde susen.

Det har också blivit lite si och så med promenerandet, kanske jag till och med helt mot min vana ska skylla på vintermörkret men en annan verklig orsak har varit halkan, detta vedervärdiga gissel som vintrarna bjuder på och den här vintern har hittills slagit alla tidigare rekord. Trots inget annat än Ice Bugs har varit tänkbart på fötterna har det varit en utmaning att ta sig fram gåendes. Nu har de senaste veckornas snöfall och framför allt åtminstone några minusgrader åstadkommit härliga gångvägar. Och det kan inte förnekas att ljusets återkomst uppskattas, lyser dessutom solen blir man lycklig och glad.

När jag tänker tillbaka på januaritiden som gått kan jag inte komma på att jag gjort särskilt mycket annat än det vardagliga. Promenadgrupp och Stickcafé har startat om likväl gympan. Jag gjorde ett uppehåll under senhösten med gympan eftersom både axlarna och ryggen protesterade men efter nyåret går jag en kväll i veckan. Inte helt bra i varken med det en eller andra men har tyckt mig märka att vila i lagom stora portioner inte skadar. Och av dagens promenad kom ingen efterverkan.

Filmstudion har också börjat om för terminen, gick och såg första filmen Villebråd, en polsk dramathriller som var både spännande, otäck och vacker med ett underbart slut där man fick med sig tanken att allting till slut landar i den bästa av världar. Jag hade inte tillräcklig geist att se filmen därefter men i morgon är blir det nog av att se Woman at War., en isländsk-ukrainsk dramakomedi.

Det tog sin rundliga tid att plocka bort allt krafs jag drog fram inför julen, köksgardinerna satt kvar till i fredags då andra, ljusare längder numera pryder köksfönstret. Nu finns allt mer samlat nedpackat och förvarat i förrådet klart för nästa jul. Jag gillar ju att pynta inför julen och det kändes bra med att alla välbekanta gamla saker fick sina platser här i lägenheten för första gången. Julen blev annorlunda jämfört med de senaste åren då jag haft mina nära och kära runt mig hela tiden, det blev raka motsatsen så att säga. Helt ensam efter julaftonen till trettondag men å andra sidan upplever jag att mycket av tiden sov jag bort, kände mig fullständigt utmattad. Jag ska försöka ransonera mina aktiviteter framöver men vill inte falla in i något lättjetillstånd heller. 

Gjorde en dag ett kort besök inne i stan, men kände inte suget efter förströelse så tog första bästa buss hem igen och somnade nästan på bussen, så det blev en stilla eftermiddag hemmavid. passade på att dokumentera framfarten på stans stora bygge, Kulturhuset Sara. Mycket prat, diskussioner och lång beslutstid innan det kom igång, och budgetplaner som tycks spricka med besked. Men spännande att följa och ännu mer intressant se det slutliga resultatet. Den lägre byggnaden i bakgrunden är hotellbygget som sker samtidigt.

Jag tycker ju om att alltid ha en stickning för händer när jag sitter framför teven men inte ens det har jag lyckats särskilt väl med, det har bara blivit nån enstaka liten grej klart,

Pulsvärmare

allt har gått i segt tempo. Jag har lyckats hålla på riktigt länge med ett par vantar som det nu bara återstår slutfinishen på, men det var å andra sidan ett eget påhitt så det blev en och annan upprepning innan jag fick till ett acceptabelt resultat, bild kommer  framöver.

Det har varit segt även på läsningsfronten men idag lämnade jag åter låneboken som p g a kort lånetid fick all min uppmärksamhet under gårdagen. Inser att jag nog måste ändra mina läsvanor. Jag har hittills endast läst när jag lagt mig  på kvällen, till att börja med egentligen som avkoppling för att kunna somna. Så har det varit hela mitt liv hittills med undantag för en tioårsperiod när jag inte kunde få något sammanhang i läsningen.Lyckligtvis övervann jag den svackan men nu trasslar det igen eftersom jag somnar mitt i läsningen, vaknar och läser igen, somnar och drämmer att jag fortsätter att läsa bara för att sen inse att det jag läst inte stämmer överens med den bok jag håller på med. En annan följd är att jag läser samma sidor och och om igen och det blir inget flyt i läsningen. I går placerade jag mig i läsfåtöljen där det fungerade perfekt trots att jag för det första inte hade någon aning om vari boken jag skulle befinna mig och upptäckte att det jag till en början läste var bekant. Nåväl boken blev utläst i tid. Lyckligtvis hade jag anmält mig för nästa bok som kommit in idag och jag fick med mig den hem. 

Boken jag lämnade tillbaka var Matilda Gustavssons Klubben. En mycket läsvärd bok som väcker många tankar, också populär. När jag anmälde mig för lån var de 50 pers före i kön och idag var omkr 60 pers. i kö. Dagens lån var Jag for ner till min bror av Karin Smirnoff, det är också korttidslån och den ska läsas i fåtöljen.

För övrigt har mina tavlor äntligen kommit upp på väggarna i vardagsrummet och jag befinner mig i ett riktigt Sisyfosjobb. Efter flytten har ett ok legat över mig, nämligen att ordna upp allt jag dragit med mig för hobbyverksamhet. Det blev fullständigt oorganiserat nedpackat och flyttkartongernas innehåll stuvade jag in i skåp och hyllor lika oorganiserat. Nu rensas allt, nya pärmar och annan förvaring har införskaffats och tanken är att en nyordning som jag har någorlunda koll på ska uppstå. Tråkigt, tråkigt, tråkigt och bara en oändlig envishet ska hjälpa mig fram till det åtråvärda målet. Men dit ska jag, det är så att den här oredan begränsar mig och den fantasi som jag tror mig ha inombords får inte komma till tals. Kan också kallas stress.

Nu har jag bränt lite av arbetstiden och låtit skrivandet få ta den delen, kände bara att det var på tiden att rätta upp tankeverksamheten. Det är ju så att genom att skriva kommer jag närmare verkligheten och uttrycket 'att sätta ord på något'  stämmer väldigt bra. Nu närmar sig middagstid, blir mikrad rest av helgens renskavsgryta och i morgon väntar promenad och 'ute'-lunch med gänget. Första tisdagen varje månad byter vi ut kyrkans lättlunch mot något annat matställes utbud. Nu blir det Maxis ombyggda restaurang som ska testas, där finns ju för övrigt kändiskocken-vilda kocken Eric Brännström, blir spännande se vad deras morgondagsmeny erbjuder.