JAG FOR NER TILL STAN

Halkans ansikte

Ännu ett inlägg på mindre än en vecka, känner för att göra ett försök att skriva när andan faller på och inte skjuta upp till nåt tillfälle då jag med nöd ska klämma fram oordnade ord. Dessutom kom rubriken farande som ett påtagligt bevis på hur mina senast lästa böcker påverkar mig.

I går morse när jag avslutat min frukost kände jag mig inte helt utsövd och eftersom min pågående bok inte var utläst fann jag en god anledning att återvända till sängen. 

Senast lästa, längtar efter nästa del

Läste ut boken och kunde ändå komma igång med morgonstök  och göra mig klar för att ta busen in till stan 09.50. Det hade jag redan planerat tidigare, ärendet var att äntligen köpa teaterbiljetter. 

Västerbottensteaterns säsong är redan i full gång men jag har varit lite sen i vändningarna efter jul och inte kommit mig för att planera för vad jag vill se. Det är i första hand soppföreställningarna mitt på dagen som lockar, konceptet passar mig jättebra , passar med dagtid och passar bra åka buss. Biljetter till tre lunchföreställningar inköpta plus till till teaterns egna produktion för säsongen, Tre systrar, som går av stapeln kl 14.00 idag. 

Det gick snabbt med de inköpen och jag fortsatt ut till Coop dit det var länge sen jag varit. Det var ett lyckokast, strålade samman med goda vänner som jag inte träffat på över ett halvt år.  Tyckte att vi hade en hel del att prata om och undrade om det inte kunde passa med ett hemmahosfika, vilket det gjorde. Väl hemma  och med tanke på att det var lunchtid gjorde sig ärtsoppan från dagen innan 

påmind och det blev soppa av fikat! Spontant, passande och väldigt trivsamt samvaro. Fortsatte dagen i en avslappnad känsla, korsord, stickning och på kvällen teve, de vanliga fredagsfavoriterna. Lagade middag bestående av ugnslagad kassler med äpple, inlagd ingefära och lite andra godsaker plus pressad potatis. Ny bok påbörjad, Anna Gavaldas Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans. 

I veckans TV-program Gokväll tipsades det om böcker på bokrean och bl a Bodil Malmstens dikt Det här är hjärtat.

Eftersom jag har den liggande i bokhyllan plockade jag fram den och bläddrade fram den här strofen

                                     Det ringer aldrig

                                     Inte så här tidigt

                                     Inte hos mig

                                     Jag svarar inte

                                     Svara inte

                                     Men så svara inte då

                                     Det är för tidigt

                                     Vad som helst kan ha hänt

                                     Du kan ha blivit död

                                     Vänta på mig

                                      ------------------------

                                     Jag ser ditt ansikte framför mig

                                     En ram av lysdioder omkring det

                                     den första gång jag såg dig

                                      Den sista minns jag inte

                                      Jag visste ju inte

                                       Det ringde

                                    

                                

Den första och sista strofen av dikten och så mycket igenkännande för mig, Det ofattbara som inte fick hända, men such is life.                       

Väcktes idag av en utsvulten katt som tog i med tassen, fällde ut klorna och jobbade en lång stund för att få gehör för sitt dilemma. Sånt får man tåla och går heller inte komma undan, nu vilar den lilla prinsessan i djupet av det dubbelvikta duntäcket. 

Livsnjutare

Den tidiga klara och vackra morgonen med drygt 13 minusgrader mulnade snabbt och nu snöar det, vädret varierar men halkan består. Det går i och för sig hitta fördelar med det och en god anledning till att hålla sig inomhus. I torsdags fick det av den anledningen bli städdag och jag var lycklig över att ha fullgjort mitt uppdrag innan jag gick iväg till gympan. men.... jag kan också så här i efterhand konstatera att orken inte är att känna igen. Jag var riktigt trött vid dagens slut, kastade bara slöa blickar på stickningen och som sagt, var fortfarande trött efter nattens sömn. Kändes som jag inte var återhämtad förrän i går kväll men idag är balansen åter på rätt nivå. Det är tydligen sånt man får lära sig inse med tiden och inte anklaga sig själv för lättja. Svårt är det! 

Fast jag har fått en extra energikick  efter att ha fått en liten uppfräschning av köket med nytt kakel som gjorde att köket känns både större och ljusare.  

Nykaklat

Förutom att städningen blev roligare blev det också limpbak en dag. 

Gott matbröd till frysen

Apropå stickningen så går det så sakteliga framåt, en och annan tillbakastickning blir det, det är den s k kvalitetskontrollen som är anledningen. Det hela är ju ett eget påhitt och jag prövar mig fram tills jag tycker det duger. 

Halvvägs

Veckan som kommer ser det blankt ut i kalendern bara bio i morgon då jag tänker se Min pappa Marianne och Jazzcafè  på lördag. Jag har nu några lördagar inklusive idag skolkat därifrån av olika anledningar så det blir kul gå dit igen. Dessutom kan det vara spännande att se vad som kan överraska, det är tacksamt att kunna vara öppen för spontana händelser.