Frågan man en gång tiden ställde 'Vad gör dom på banken efter klockan 3? ' kommer väl ingen på att ställa numera. Med hjälp av ett allt mer omhändertagande Internet kan mycket skötas utan att fysiskt besöka vare sig bank eller post. För övrigt så har de fåtal bankkontor som finns kvar betydligt längre öppethållande. Därmed också undanhållande den vetgiriga allmänheten möjligheten att spekulera. En källa som aldrig sinar om man så vill.
Idag, dock, fick jag anledning att ställa en fråga till mig själv; Vad gör man i vår lilla stad en lördag efter klockan 16.00? Av stadens gallerior, tre till antalet, är endast en öppen, ända till kl 22.00, men hos alla butiker är gallergrinden på plats och endast ICA-affären håller öppet. Underhållningsmöjligheterna är minst sagt begränsade men för att fördriva tid gled jag in på ICA. Hamnade vid tidningsstället och skannade mängden av den kolorerade pressen, alla intressen får sitt lystmäte i de olika magasinen tycks det, hobby, specialintressen, mode, mat och för att inte nämna hälsotrenden som underhålls efter bästa förmåga. För egen del blev det informationen som bjöds via skvaller/skandaltidningarna, t ex att efter några supar, nej förlåt det heter snapsar i den fina världen, blev hon (vet inte vem) pratsam eller ännu mer spännande vad drottningen viskade i bordskavaljerens öra!! Allt detta bara för att invänta lokalbussens avgång, en gång i timmen lördag-söndag och jag hade med någon ynka minut missat den föregående.Tidningen Släkthistoria om utkommit med ett nytt nummer fick lov att följa med mig hem!
Frågan som vår egen teater, Västerbottensteatern, vidarebefordrat var 'Va göra je om dagarn?' övers. Vad gör ni på dagarna? och den besvarades idag med öppet hus. Det blev en innehållsrik och trevlig dag med teaterchefens information om teaterns inriktning under valåret och kommande produktion. Rundvandring i hela huset med besök i verkstäder, lager, klädförråd mm. På ett bord i syateljén låg just nu kostymteckningarna till sommarteaterns uppsättning av Bröderna Lejonhjärta. Jättetrevligt se allt arbete som ligger till grund för en förställning.
Vi fick även ta del av ett litet smakprov på repetitionerna av närmast kommande uppsättning Släktkalaset. Scenen/golvet ligger mitt mellan publikraderna och där fladdrade skådisarna omkring med sina repliker (samtidigt) avbrutet av att en av skådisarnas med hög röst skrek ut slutordet i sin replik: KÅMEDI (ljudmässigt och medvetet felstavat) medan regissören Bobo Lundén dansade omkring mitt i alltihop till tonerna av fiol och mungiga utdelande sina distinkta order. Hans varning innan allt tog sin början var att Kaos är granne med Gud! Min tanke var att hur i herrans namn ska de få ihop detta, mycket arbete men en hel månad kvar innan premiär löser säkert det hela till en fantastisk föreställning, Biljetter införskaffades redan innan jul!
Jag som tyckte att teaterprogrammet såg magert ut när jag fick det i min hand kunde konstatera att det kommer en hel del smått och gott på soppscenen under våren.
Det kanske också kan vara på sin plats att jag fyller på med den tidigare utlovade rapporten om mitt julfirande innan glömskans luddiga filt lägger sig över allt. Jag åkte iväg på kvällen torsdag innan jul, efter en liten försening troligen p g a tät flygtrafik fick jag hämtning på Arlanda. Något halkigt väglag som troligen förorsakat en avåkning vi passerade på vägen men kom utan mankemang hem till min värdfamilj. En skön testund med mysigt småprat innan läggdags. Morgonen var väldigt fin, solen tittade fram och bara någon liten smal snösträng låg på en del ställen, för övrigt var marken helt snöfri och det blev läge för en riktigt lång promenad.Tillresande familjemedlemmar anlände och huset fylldes av familjens övriga. Tråkigt nog drabbades någon av halsfluss och kunde inte närvara på julaftonen. Den dagen var också fint väder och de flesta drog iväg på skogsutflykt medan min värd och jag tog oss till Edsbergs slott för jullunch. Jag har varit där en gång tidigare och det är ett väldigt fint initiativ, överbliven mat från ett närliggande konferenscenter tas omhand och ett dignande julbord serveras dit alla är välkomna utan kostnad. Det är en mycket blandad publik, ensamma, barnfamiljer, människor på livets skuggsida samlas i salongerna och maten är himmelskt god. Trångt och trivsamt är mitt omdöme, i år även med levande musik. Förra gången hamnade vi i ett sällskap talföra och underhållande matgäster, vilket inte var fallet i år, men det var trevligt ändå då vi fick sällskap med ännu en julaftonsgäst.
Julbordet som serverades hemmavid gick inte heller av för hackor, gott med befriande lite traditionell julmat. Alla intryck följde med mig i huvudet och sömnen blev därefter men ändå uppe med tuppen för julottefärd. Jag är så glad att återigen kunna få gå på julotta, det är en tradition som jag växte upp med och gärna uppehåller när det finns möjlighet. Den lilla Edsbergskyrkan är så fin med en fantastisk kör och skönsjungande präst, det bjuds dessutom på julfrukost och är en god början på Juldagen. Det var också uppbrottsdag redan mitt på dagen, en av familjerna reste iväg och själv flyttade jag också till min nästa värdfamilj, d v s min brorsdotter med familj. Tursamt nog hann jag också träffa sönerna så när som på en och dottern med familj firade julen på annan ort. Prat och mat, promenader och Netflix. En dag gjorde vi en snabb utflykt in till stan, såg NKs julskyltning, tog en fika på Franska Kaféet, vandrade runt och drömde om vackra saker och dito klädesplagg men inte ens den minsta lilla påse hängde med ut därifrån!
Förra julen såg vi Netflix-serien The Crown och nu var det dags för säsong 2 som de väntat med att se tills jag kom. Vi jobbade på det och lyckades klämma in seriens alla 10 avsnitt. Den är bara så bra och eftersom den här omgången tidsmässigt slutade vid mitten av 60-talet så finns utrymme för åtminstone ytterligare ett par säsonger. Beror väl också på hur länge drottning Elisabet II håller sig vid liv.
Torsdag var det dags för min hemresa och den gick också bara fint, men det stora vemodet seglade in dagarna efter. Det kändes tomt, tyst och ensamt trots allt jag varit med om, men intrycken finns fortfarande kvar. Min sinnesstämning lättade och så småningom började jag känna att resan hade nog gjort mig gott. Den trötthet som jag känt och besvärats av under hela hösten har egentligen försvunnit och jag känner mig mer alert. Det är nästan så att jag tror att de egendomliga sjukdagarna jag hade på sensommaren kunde ha berott på en infektion av något slag som hängt med en längre tid. Det trots att de prover som togs vid tillfället till min oförställda glädje var helt utan anmärkning. Min axel som varit till stort besvär håller också på att återhämta sig, efter ett besök hos sjukgymnast fick jag besked att det rörde sig om en slemsäcksinflammation som är långdragen och dessutom kunde bli kronisk. Det betackar jag mig för, jag tycker nog att det räcker med den tidvis tunga ryggsäck man ibland tvingas bära, längre eller kortare tid innan man lämpat slagget. Det lämpandet åstadkommer man oftast själv efter vad som kan kallas moget övervägande, tidens gång och självinsikt.
På läsesidan har jag läst julböckerna, båda med god behållning, fast jag kan undra om inte hårddisken i Ranelids huvud är överhetted alt. full med tanke på hur otroligt mycket han svepte över i boken, Överbefälhavarens hemlighet. Jag kopplade av med en omläsning, något som jag nog aldrig tidigare gjort, men Anna Gavaldas bok 'En dag till skänks' lämpar sig verkligen för det. Det är en mycket liten bok till formatet, 150 sidor A6, men risken är stor att den utsätts för ännu en omläsning. En märklig bok som handlar om lycka i det lilla, om uppror mot det förväntade och finurligt skriven språkligt. Nu har jag återgått till mastodontromanen Snö och ska klämma slutet. Det är också en omläsningsbok av en helt annan anledning, den rymmer mycken symbolik och klokskap som kräver eftertanke. Det är redan nu så att varje sida kräver att läsas två gånger för att fånga innebörden av det skrivna.
Idag väljer jag att skippa enfaldiga foton, har inga som tillnärmelsevis förstärker mitt skrivna. Kvällen ska nu tillbringas med Stjärnorna på slottet och Bosse Parneviks dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar