OMSTART

Mjukvara

Först och främst nytt år som redan hunnit en bra bit, vilket syns främst på det välkomna morgonljuset. Nu, redan vid niotiden, är ljuset rådande och det trots en mulen, gråvit himmel. Vitt är det också helt och hållet på marken, snödjupet runt halvmetern, minus 16,4 grader enligt min källa, alltså 'riktig' vinter. Det är faktiskt några år sedan det senast var så pass stabilt väder, det brukar vara mer eller mindre  en berg- och dalbana med upprepade perioder milt väder eller rent utav tö som resulterat i ständig halka. Att gå ut på promenad har hela tiden varit en utmaning utan broddar eller spikskor - Ice Bugs.

Min egen 'nystart' är något fördröjd. Efter julresan, som jag kanske ägnar ett senare inlägg till, upplevde jag en fullkomlig och bedövande tomhet-ensamhet, kände mig helt vilsekommen efter de gångna dagarnas sällskap hela tiden. Att få börja dagen med frukost med sällskap vid bordet är om något en god början på dagen.Nåja, det rättade snart till sig, hemmamiljön är ju ändå välbekant och trygg. 

För att ta tillvara 'ledigheten' fick det bli två-tre heldagar vid datorn med släktforskningen i fokus. Första dagen inpå det nya året skulle dessutom vara ett sk DNA-café och jag ville vara lite förberedd innan. Datorsittandet  verkar ha varit bra för min ständigt besvärande axel som blivit bara bättre och bättre. Den hade under 14 dagars tid fått sin behandling med ett kraftfullt verkande liniment. Jag har varit linimentfri efter nyår och i dagsläget är smärtan knappt förnimbar. Ska dessutom just idag till sjukgymnast som förhoppningsvis får bukt med den resten. 

Under hela helgtiden avhöll jag mig också från allt vad handarbete heter, jag har så sakteliga börjat om igen nu. Stickar något som ska bli ett par tovade tofflor. Omkring mitten av november skaffade jag garn till en sk julstrumpa som naturligtvis också skulle bli klar innan jul. Det var en utmaning, kunde bara sticka något enda varv åt gången innan smärtan tog överhand, men sent på kvällen innan jag skulle åka iväg gjorde jag sista momenten på den. Inte det den mest perfekta stickning som lämnat mina händer, men  färdig blev den ändå.

Jag som älskar att göra en total julpyntning blir nästan alltid vid nyårstid less på allt och vill börja återställa normalordningen. Dessutom vill jag inte se solen lysa på julgranen! Nu har det också blivit fördröjt, dan när jag bestämt att det skulle ske, var morgonen ytterligt trög, kunde liksom inte vakna till. På eftermiddagen kom de första nysningarna och lite halsont. Alltså snuva på gång, inte helt efterlängtad men som någon en gång i tiden anmärkte. man ska inte förakta en aldrig så liten snuva, hellre se den som en nyttig kroppsservice. Jag brukar säga att om jag efter att ha stigit upp på morgonen återigen under dagen lägger mig i sängen så är jag sjuk. Nu har det hänt t o m ett par dagar, extra fullt påklädd under duntäcket har jag faktiskt ändå känt mig  frusen. Efter diverse olust, nysningar och allmän eländeskänsla, var jag igår åter på banan igen, bekräftat av en enda nysning på förmiddagen! 

På bokfronten så har min mastodontroman Snö, fått tillfällig ledighet. Fick ett par julklappsbäcker och köpte mig själv en klapp, nämligen Bodil Jönssons senaste: Vad är tid? 

En befogad fråga med både korta och långa svar

Golnaz Hashemzadeh Bondes roman '"det var vi"' är en mycket läsvärd bok. Enligt baksidestexten ett känslomässigt knytnävsslag som träffar oss alla! Det var lite märkligt när jag läste den som bl a handlar om revolutionen i Iran under 80-talet kom rapporterna i radion om den nyligen utbrutna revolutionen som vuxit fram ur folkdjupet. Den föregående startade bland studenterna men båda riktar sig mot den vid varje tid rådande, härskande makteliten. Boken handlar om en komplex invandrartillvaro med sjukdom, utsatthet, misshandel, relationsproblem och kampen om överlevnad. Jag vill särskilt nämna ett citat ur boken, lite av invandrarens dilemma. Flykten som skett från krig, förföljelse, tortyr har skapat djupa spår i flyktingens kropp, hjärna och själ som aldrig kommer att läka ut.. "Jag vill säga ibland till alla dem som anklagar oss för att ha kommit hit för att roffa åt oss. 'Ta något som inte är vårt'. Jag vill säga till dem 'tror du att jag har vunnit mer än jag förlorat?'  Och du själv, tror du att du har förlorat mer än du vunnit? Tror du att din förlust är större än min vinst?

Ett i boken nämnt fika på Delselius blev för mig verklighetsförankringen, har varit där och återvänder gärna en gång till. Jag tänker också att vi som svenskar inte har tillstymmelsen till insikt om vad dessa invandrare flytt ifrån och för det andra, kan vi någonsin tänka vad som skulle föranleda en flykt för oss själva? 

Tänker vidare  på de ekonomiska rapporter som strömmar in, om ökande tillväxt inte bara i Sverige utan inom hela Europa, och jag kan ställa mig frågan varför, varför vi och dom! Var finns den demokratiska tanken nu då, vi tillsammans? Som jag förstått det hela så är demokrati inte ett ord med selektivt innebörd, utan alla i en gemenskap. Vi vet också att flyktingar inte är någon homogen grupp och det måste finnas fungerande myndighetsbeslut som sovrar agnarna från vetet. Dessutom, den patriarkala kultur som råder i stora områden som det kommer flyktingar ifrån står ju i direkt kontrast med vårt samhälle.

Den andra julklappsboken, Björn Ranelids 
Överbefälhavarens hemlighet, läser jag just nu
med författarens karaktäristiska skorrande, 
smattrande röst ekande i mitt inre.







Nu har jag fått hela morgonen att gå, skrivandet går lite trögt men efter jag kom hem från Stocholmsresan har jag inte haft någon som helt längtan heller att skriva. Tycker uppriktigt sagt att jag inte har något att orda om. Tänker ibland att min inre stress hindrar mig, men hoppet finns ändå att den så småningom släpper när tillvaron kommit in i nya banor. Till dess, fokusering och längtan.