TERMINSAVSLUT OCH ADVENTSSTÖK

Morgonlandning i skrivarstolen med ett försök att samla ihop tankarna. Senaste veckan blev om inte hektiskt  så i alla fall fylld med diverse aktiviteter som spretade åt olika håll. 

Först av allt terminsavslutningen på folkhögskolan i fredags som inleddes med  en trivsam sammankomst för samtliga deltagare i seniorkurserna med sång, anförande och underhållning. Vi samlades runt kaffeborden och  bjöds dessutom  på fika, kaffe och tårta. Kursverksamheten för seniorer är en betydande del av skolans verksamhet, under hösten med ca 130 elever fördelat på sex kurser med olika innehåll. 

Kurskamrater

I inledningsanförandet påpekades vikten och möjligheten till det livslånga lärandet men främst kanske ändå den sociala gemenskapen. För egen del har jag genom hela livet haft ett klart intresse för att tillägna mig nya kunskaper och Komvux var min flitigt utnyttjade källa. När jag tog pension tänkte jag att det kanske var dags avsluta studerandet och ägna mig åt mer kreativa aktiviteter men inte kunde jag hålla mig från enstaka kurser. Nu när jag äntligen kom med i en seniorkurs upptäckte jag på nytt lärandes gudomliga kraft. Lika självklar var också den sociala gemenskapen i gruppen.


Som ett extraplus måste jag nämna de engagerade, inspirerande  lärarna som på ett enastående sätt bidrog till positiv och harmonisk stämning då jag upplevde  mig som del av helheten. På bilderna två av våra uppskattade lärare, historieläraren Ola lyckades hålla sig undan till någon annan grupps fördel.




Mitt hopp är att det följer en fortsättning även om jag kände att dessa två dagar i veckan ibland tog lite för mycket tid. Det fanns ju en hel del annat som jag också ville hinna med, jag blev trött emellanåt och somnade där jag satt. Men kontentan blir att jag haft en trevlig höst och känner glädje över att kunna delta i olika sammanhang.

Apropå trött och sömnig så var det precis det som drabbade mig när jag till slut kom hem på fredagseftermiddagen. Luften gick ur mig i en slags mental backlash och det adventsstök jag tänkt mig fick anstå till förmån för vila. Morgonen därpå var jag fit for fight och på kvällen lyste adventsstakar och stjärnor i fönstren där dessutom också julgardiner kommit upp. Jo, jag är gardinfantast, har alltid älskat att sy och producera nya modeller. Även om jag gillar det enkla och stilrena fönstermode som numera råder så har jag inte anammat det. Just så här i Advents- och juletider finns så mycket av nostalgi eller ännu hellre en benägen upprepning av tidigare traditioner som jag inte vill avstå från även om det betyder en massa jobb för en kort tid. Det märkliga är ju att så fort helgerna är över kommer lusten att så fort som möjligt få undan allt som i sin tur också tar sin tid. Starkare ändå är lusten att bejaka ljusets återkomst! Det är ändå som ett viktigt bokslut för året och starten på något nytt och okänt, en inspirerande känsla.

Nåja, nu sitter jag i mitt Adventspyntade hem, julgranen får vänta ännu ett par veckor att komma in. Det skulle verkligen fattas något väsentligt om inte jag kunde få njuta av det harmoniska sken som juleljusen ger.

Tiden är alltså inne då aktiviteter av olika slag både avslutas och erbjuds. På nöjessidan framför allt alla konserter med jultema, hur ska det gå att välja. Efter skolavslutningen, i afton dags för sista stickcaféet, till veckan både gympa- och promenadgruppernas sista pass innan jul. Lunchen tillsammans med promenadgruppen blir dessutom julbord på restaurang Älvy. I går kväll sista filmvisningen på Filmstudion med efterföljande glöggmingel. Filmen, Jag Daniel Blake, var enligt programmet en film alla borde se. Det var med en mycket märklig känsla  jag såg den, en känsla om en overklig värld likt en Kafkamiljö och undran om vad mynnar detta samhälle ut i. Stereotypa byråkratiska mönster som upprätthålls av toppstyrda människor utan utrymme för mänsklig hänsynstagan. Liknande fall kan man emellanåt läsa om i  dagstidningarna, ett annat citat ur programmet 'en film om ett eroderat, avhumaniserat välfärdssystem som skördar offer'. Djupt berörd kändes glöggen, pepparkakan och samtalet efteråt förlösande. 

En bild som får symbolisera den kvarstående känslan efter hösten