SNÖ

Så snöar det igen, den mörka novembernatten övergår till gryning och marken är helt täckt av vit nysnö. Det kanske inte räcker så länge till eftersom väderprognosen förutspår regn redan mitt på dagen och då lär väglaget bli fullkomligt livsfarligt. Bäst hålla sig inomhus, behöver ju inte bli i stillhet bara därför.

Mina inlägg har en tendens att komma betydligt glesare igen, delvis beroende på att min fantasi tryter i samma takt som jag av olika anledningar blir helt uttröttad. I mitt senaste inlägg såg jag fram emot den kommande lovveckan som en välkommen paus men därav blev intet. Snarare tvärtom, veckan, blev helt hysteriskt jobbig, jag var fullt upptagen hela tiden. Följden blev  att jag på lördag kväll slog av teven redan vid åttatiden och gick till sängs. Insåg det meningslösa i att sitta och titta på något jag inte förstod ett dyft av, inte ens det talade ordet! En lång och skön natt i kombination med en stilla söndag återställde balansen någorlunda och jag kunde utvilad åka till folkhögskolan igen på måndag. Emellertid. då gjorde jag något som verkligen inte tillhör mina vanor, jag skolkade från motionspasset! Skolkade och skolkade, kanske en överdrift eftersom jag i stället tog en långpromenad ända hem. Det visade sig på ett ungefär i tid motsvara mina 100-minuterspromenader och i mycket skönt i soligt väder.

Det blev samtidigt uppstarten av ännu en fulltecknad vecka, nu dock bara trevliga, roliga  och stimulerande händelser. Gympapasset på eftermiddagen kändes bra. Dagen efter var det dags för promenadgruppens 'utelunch', denna gång på Carl Victor i stadens centrum. Buss hem för att direkt gå till ett Yogapass, lite jobbigt efter några veckors uppehåll, men känslan efteråt väldigt behaglig som alltid och resulterande i en lång natts skön sömn. Hann också med Släktforskningsföreningens cafékväll och landade hemma i soffhörnet bortåt nio på kvällen.

Onsdag blev en mellandag med folkhögskola och en som vanligt intressant historielektion, Den läraren kan konsten att trollbinda sina åhörare, jag tror man kan höra den berömda nålens fall mot golvet, så tyst lyssnande sitter vi alla. Kvällens stickcafé är liksom en skön oas att komma till, glatt prat och fika. Och en förväntan på vad kvällens värdinna överraskar med, den här gången en smarrig rulltårta. 

Torsdagen var fylld av en rad trevliga möten, samtal och en medryckande underhållning. Åkte iväg redan strax efter nio för att hinna in på Teliabutiken när de öppnade. Till slut blev det min tur efter lång väntan som dock uppvägdes av en tillmötesgående expedit som tog sig god tid att lyssna på mina funderingar. Fullproppad med information kan jag nu fundera vidare på mitt val av ny telefon mm. Jag har genom åren bytt telefon vart femte år och det alltså dags nu. Ska den också hålla kommande fem år så tål verkligen stor eftertanke, som jag förstår är det i längsta laget för dylika livsnödvändiga tingestar.

Därefter snabbt till lunchstället där jag skulle träffa min kära väninna, långt mellan gångerna men desto trevligare när det äntligen blir av. Vi hade så mycket att prata om och tiden bara rann iväg, missade en buss, eller egentligen två, innan jag kom iväg till nästa träff. Det vaga och obestämda svaret som man ofta ger att,  jo, jag kommer någon gång, absolut o s v har en tendens att inte bli av så nu hade den här väninnan och jag bestämt att det var dags att komma till skott. Efter gott fika och lika gott samtal skyndade jag hem. Lila väntade på sin middag och själv bytte jag outfit innan det bar iväg till Västerbottensteaterns förställning. Denna gång serverades dessutom mat, tortilla med  potatis och salt, mycket salt, lax. Föreställningen som följde var helt oslagbar, Violet Green and all between. Sex tjejer som spelade igenom hela 1900-talets kvinnliga jazz, soul och bluessångerskor, avslutandes med Tina Turner. Välspelat, samspelat och ett mäktigt sound, inte att förglömma den suveräna gitarristen som verkligen gav järnet i Janis Joplinlåten. På kvällen kunde jag förnimma  något som var snudd på LYCKA!

Så kom då fredagen och den gemensamma lunchen med gympagruppen som intogs på restaurangskolans Restaurang Älvy. Vi promenerade dit och maten smakade makalöst bra, därefter en sväng in till stan, både Clas Olsson och Ohlssons tyger fick besök. Därifrån raka vägen upp till Solbacken och jag hann med Jula, Rusta, Ö&B och Maxi innan jag promenerade hem med mina kassar.

Nu är jag i min redogörelse framme vid gårdagen. Då gick jag iväg till det lilla skogsbälte som ligger alldeles intill för att hämta ris till stora krukan ute vid bron. Det röjs regelbundet under den kraftledning som går där och jag hade tur att hitta fint enris. Lite blåbärsdito fick också följa med.  Meen --- jag gick en mycket smal med väl upptrampad stig och där fanns resterna av en väl skymd mötesplats. Fyra tömda vinflaskor låg väl synliga där, frågan jag ställer mig är om jag borde tagit med dem därifrån, det är absolut inte rätt ställe att lämna glas i skogen. Men mina kassar var fyllda med ris och det fanns inte utrymme. Fast om sanningen ska fram så tänkte jag inte så långt heller. men jag vet ju var stället  är.

Förutom att jag gjorde i ordning krukan med ris plockade jag även fram utebelysningen och även om det ännu är ett par veckor kvar innan advent gjorde jag klart med altanens belysning. Som väntat blev det till att slänga ännu en sektion av ljusgardinen, nu bara två sektioner kvar som fungerar och eftersom den helt gått ur marknaden finns inte längre kompletteringar att köpa. Den går alltså en långsamt färd mot slutet och återvinningscentralen.

Kvällen tillbringades i soffhörnet med en stickning, en sjal, en sk Hitchhiker, där garnet tagit slut och samma färgställning inte fanns att köpa. Det blev en liknande färgkombination och lite trixande med enfärgat garn för att förvilla färgavvikelsen. 

Nu snöar det fortfarande, himlen är kompakt gråvit, det ser riktigt vintrigt ut och vädret lockar inte till uteliv. Det får bli allmänt stök och pyssel, kanske en stunds läsning också. Efter att ha läst Den rödhåriga kvinnan av Orhan Pamuk plockade jag fram hans tidigare Snö som blivit liggande, jag fick inte något grepp om den när jag fått den men nu är jag helt fängslad av den. Framför allt det till synes enkla språket som  beskriver allt in i minsta detalj. Det gör också att varenda ord är viktigt i sammanhanget och att jag i princip läser varje sida två gånger för att inte gå miste om något. Den är  politisk och som jag ser det en mycket viktig roman. En detalj som nära nog återkommer på bokens varenda sida är ordet snö! Som flingor som borstas bort från klädseln, som ymnigt snöfall och som begränsning av rörligheten. Även här berör författaren Oidipusmyten, min fundering är vilken symbolik som kan dölja sig i romanen. 

En annan ny gäst på mitt nattygsbord

Nu har jag nog tömt hela mitt huvud på inspiration, åtminstone för skrivande och tar ett litet kliv framåt, eller åtminstone ur morgonrocken. Ska ägna mig åt  förberedelser för morgondagen och kommande veckas matsedel. Ett visst mått av planering gör att mina dagar med diverse aktiviteter fungerar rätt så väl. Jag är mycket väl medveten om faran att försätta sig i stresstillstånd, då rasar det mesta omkring en till katastrofläge i ett huj. Fast jag ska se till att sätta mig en stund vid datorn med släktforskningen, den har fått stå tillbaka under hösten och lockar desto mer just nu.