100 MINUTER

Spirande morgonljus över älven, träbron och stans eget Manhattan

Det blev nu läge för en andningspaus och var kan den bättre tillbringas än vid datorn i ett försök att producera några rader om i första hand morgonens aktivitet. 

Förberedd som jag var, så var det ingen överraskning som mötte ögonen när jag drog upp persiennen i sovrummet; ett helvitt snötäcke! Det var inte heller bästa varianten, skulle väl i det närmaste kunna beskrivas som tjockt, vitt vatten. Tung utom all kraft för skottning, det räckte med ett krampaktigt försök att omedelbart sopa av bilen som jag lämnat stående ute. Tid för däcksbyte redan 07.00, det var bara att ge sig iväg i morgonmörkret genast efter frukosten. Inte något större problem men jag gjorde som läroboken en gång i tiden föreskrev, anpassade farten efter rådande vägförhållanden!

Eftersom jag skulle lämna kvar bilen på verkstaden hade jag redan tidigare umgåtts med tanken att bengå hem som passande morgonpromenad. Utrustad med vinterskor och stavarna som fått hänga med gav jag mig iväg på promenaden i det gryende morgonljuset och lätt regnblandat snöfall. Det var tunggått och stundtals snudd på halka,  'smetut' med annat lokalt ord. Farten anpassades även nu, kunde inte riktigt avgöra hur lång tid det skulle ta  att vandra frän Tjärn upp till Morö Backe men försökte tänka ut kortaste väg. Det gick bara fint ända tills det blev dags för stigningarna upp från älven, getens berg var krävande och en liten andningspaus behövdes uppe på toppen. Undrade lite över namnet  Getberget, om det endast var getter som tagit sig upp där eller om det funnits någon hage för smådjur på bete där fordomdags. I vilket fall så då började jag närma mig kända gångvägar och kände så att säga hemmavittringen. Vinterns-höstens första plogsväng hade kommit igång, såg och hörde surrande traktorer. På gångvägen mötte jag en som tog upp hela bredden, det vara bara att kliva rätt ut i terrängen. 

Varm och utmattad kunde jag låsa upp ytterdörren hemma och när jag kollade klockan så hade det gått exakt 100 minuter från start till mål. Det är samma tid som mina långpromenader runt bostadsområdet brukar ta. Jag kan erkänna att jag var nöjd och belåten med att ha genomfört min föresats.

Sen gjorde jag som jag brukar när jag behöver en paus efter en riktig ansträngning; rasade ihop i soffan med en kopp te  och macka till. Klockan var drygt nio när jag  en halvtimme  senare var var på tårna igen, fast  kände ändå för ytterligare en stunds stillsamhet och för mig kan skrivandet liknas med en form av meditation. Resten av dagen innehåller sovrumsstädning och bilen ska hämtas tillbaka. Kollade busstiderna, jag kommer definitivt inte att gå den långa vägen tillbaka idag igen, men åka buss tvärs över stan tar sin rimliga tid, eller ungefär lika lång tid som min promenad tog!

För övrigt så var det igår sista dagen på folkhögskolan innan en lovvecka. Då hade jag tänkt mig ta igen lite av det jag försummat under hösten, i första hand släktforskningen som har fått gå i stå, Men igår bokade jag in ännu ett viktigt besök nästa onsdag och det måste förberedas ordentligt, det får ta den tid som behövs. Med gympa, stickcafé och en filmföreställning kan jag tänka mig att dagarna bara rinner iväg. Eftersom jag ännu inte varit på Jazzklubben under hösten får jag passa på lördag den 4:e då besök av Johansson/Dölerud/Gulz/Danielsson/Leth står på programmet. Kommentaren på klubbens hemsida lätt förståelig: Vilket bandnamn! Ingen igenkänningsfeeling men eftersom Nordanåteatern bokats lär det vara nåt extra

Men nu får det väl ändå vara nog med vila och dags för ordentligt arbete. Dagens lunch, ugnspannkaka med ajvar relish och getost står på tur. Efter aftonens gympapass lagar jag en risotto med skinka och kapris till middag, sen kanske det återigen är dags för ett ras ner i soffhörnet igen och tevetittande. Ja, och så är det ju torsdagsbadet också. Hög tid att sparka igång om jag ska få nåt ur händerna idag.