Här har på morgonen utspelat sig ett riktigt drama, ett drama i förvirringens och förskräckelsens tecken med en upplösning som befriade mig från de allra dystraste tankarna. Däremot gick tanken under dramats pågående till historien om 'tröjan i frysen'.
Följande utspelade sig här i min ensamhet i mitt hem under tidig morgontimme, Det är idag sista dagen med undervisning på folkhögskolan, återstår endast själva terminsavslutningen nu på fredag. Efter den kommer jullovet och väntan på besked om det blir någon fortsättning på det nya året. Nu till dramatiken!
Eftersom jag tar god tid på mig för morgonsysslorna, frukost, tidningsläsning - egentligen i stort sett bara att bläddra igenom - och koll av de kläder jag tänker bära är i ordning. Det var det momentet som skulle komma att störa mig i allra högsta grad. Den outfit jag tänkt mig gick inte att hitta!!! Detta trots att det jag senast i måndags skrudat mig i även i dag var tänkt att komma väl till pass. Kläderna fanns inte att finna någonstans, bara sjalen jag använt, men det övriga var som utplånat från mitt hem och denna jord. Var, var, var?
Jag gick i tankarna igenom vad jag gjort i måndags när jag kom hem från skolan men hade inte ens någon minnesbild av att jag klätt om mig då! Efter att i två omgångar letat igenom min garderob och andra ställen där jag rimligtvis kunde tro mig finna klädespersedlarna bestämde jag mig att andra kläder fick komma till bruk och jag började klä på mig. - Då slog blixten till, jag närmade mig en lösning insåg jag.
Det låg nämligen till på detta sätt. Måndagen på skolan avslutades med ett träningspass och vi var uppmanade att komma till lektionen omklädda och med vissa tillbehör. Detta hade jag packat och tagit med i en Ikeakasse. Dessutom beslöt jag att efter lektionen behålla träningskläderna på och åka hem i dem kompletterade med ett par täckbyxor. Praktiskt tänkte jag, varför byta kläder bara för att drygt en timme senare ta på dem igen för att gå till måndagsgympan. I istället ner mina gångkläder i Ikeakassen! Klart som korvspad att de låg kvar där och där hade jag definitivt inte ens haft tanken att titta efter, hade bara ställt ut kassen i förrådet klar för ev kommande behov. Sjalen hade jag så när gått ifrån när jag lämnade skolans omklädningsrum och tog den helt enkelt i näven och la följaktligen ifrån mig den på en stolskarm när jag kom hem!
Jämförelsen med tröjan i frysen behöver kanske en förklaring. Jag läste en gång en story som handlade om den ofullkomliga minnesbilden man har av sådant som görs i stresstillstånd eller helt utanför det vanliga beteendemönstret. Det handlade om den ensamstående mamman som kom hem från jobbet och skyndsamt skulle göra i ordning mat, fixa grejerna som sonen behövde till sin träning och därefter skjutsa honom. Allt på kortast möjliga tid. Hon springer upp till övre våningen, byter kläder, tar i farten en tröja i handen som sonen ska ha med, rusar ner till köket, tar fram mat ur frysen och lagar den. Under tiden byter sonen kläder och frågar mamman var hans tröja tagit vägen. Eftersom hon vet att hon hämtat den svarar hon att den ligger framme! Går inte att hitta, sökningen börjar , inget resultat. Förvirring och framför allt irritation, men middagen måste också intas. NU! Den skulle avslutas troligen med en glass varför frysen öppnas igen. Vad ligger där om inte den förlorade tröjan som mamman haft i handen när hon tidigare tagit fram maten och samtidigt lagt ifrån sig tröjan utan tanke på att den hamnade på ett totalt osannolikt ställe. Helt uteslutet att leta där liksom för mig att undersöka Ikeakassen.
Sitter nu här i den klädsel jag tänkt mig, tacksam och glad för att upplösningen är helt förklarlig om än utanför min vana och normala ordning. Jag kan åka iväg till skolan, avspänd och förväntansfull inför vad dagen bjuder. Och under eftermiddagen dags för veckans stickcafé till vilket jag behåller kläderna på, d v s jag utsätter mig inte för följderna av ett klädbyte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar