ATT VÅGA VARA - I NUET

Den dröm som jag verkligen strävar efter, att vara närvarande i nuet, är inte alltid det lättaste, tankarna har en klar tendens att flyga iväg på de mest avlägsna banorna, som om det skulle vara den önskvärda aktiviteten. Att begränsa tankarna, att stilla sig i vetskapen att det som händer här och nu är det absolut viktigaste, och att fullt ut dessutom njuta av det kräver övning, ideligen är min övertygelse. Under hösten har jag för första gången deltagit i en yogagrupp och gjort just den upptäckten, hur svårt det är att släppa alla tankar som likt spindelns ben strävar åt alla håll och att vara totalt närvarande i stunden. Om övning ger färdighet så bör nog övningstillfällena vara många, många!

Just nu sitter jag emellertid och försöker tänka efter var de senaste fjorton dagarna tagit vägen, kanske bör jag också skaffa  och läsa Bodil Jönssons böcker om tid. Första veckan var helt normal med  de vanliga, inplanerade aktiviteterna. Vad som inte var normalt var dock vädret som ställde till stora trafikproblem. Jag hade tid hos frissan på fredagsmorgon och gick i god tid ut till busshållplatsen, inga bussar syntes till och  så småningom fick jag kontakt med bussbolaget bara för att få veta att all trafik ställts in. Morgonens blixthalka var orsaken. Frissatiden var också missad men tursamt nog fick jag en ny tid senare på dagen och blev ordentligt friserad-klippt.

Dagen efter på morgonen var det så dags för en tur med buss till Ikea i Umeå.

En morgon med glöd

Lite klädinköp plus  premiär för julbord. Det smakade bra, fräscht, gott och mättande. På kvällen fortfarande så mätt att det bara fanns plats för en kopp te

Kunde inte motstå blommande jeans+fladdrig blus

Veckan som kom blev inte alls som vanligt, förutom de två dagarna på folkhögskolan. Dels ställde snön till extra arbete, dels också en del annat som jag donade med här hemma. 

Jag hade redan för någon vecka sedan bjudit hem några väninnor och förberedde efter bästa förmåga den kommande middagen. I torsdags, midddagsdagen, när jag hade allt förberett och klart, återstod snöskottning. Redan på måndagen när det behövde skottas hade jag dragit upp ett par smala gångar, dels till postlådan och så för att dra ut soptunnorna för veckans hämtning. I torsdags hade det kommit så pass mycket att det kunde bli problem för mina gäster att ta sig fram till huset. Men man ska ha tur i nödens stund. Precis när jag kom ut gick min granne förbi och han sa "vänta tills jag gått in med hunden så hjälper jag dig med skottningen"! Underbara människa!  Efter en stund var hela garageuppfarten skottad men snöandet fortsatte oavbrutet även när mina gäster kom. Sen vände temperatur och väder, när de lämnade huset var bron regnvåt och snön var på väg att försvinna. Det var egentligen rätt så tacksamt, snöskottningen var inte särskilt bra för min ömmande axel, igår var det riktigt illa igen, förbättringen jag känt var som bortblåst.

Men åter till middagen, som jag äntligen fick mod att ställa till med, blev lyckad och jag kände mig mycket tillfreds efteråt. I dessa goda vänners sällskap känner jag mig  avspänd och närvarande, vi hade en gemytlig och trivsam samvaro med samtal som böljade fram hela tiden. Det blev faktiskt lite av tevens 'Halv-åtta-hos-mig' stuk då jag hade lite att fixa i köket emellanåt. Jag hade t ex sorterat ut en massa böcker för att slängas, och hade som jag kallade det mitt bokbål i sovrummet. Gästerna erbjöds fritt val av böcker att ta med därifrån och lite mindre blev det men ändå många kvar. 

Kanske skulle jag också orda lite om menyn. Efter välkomstbubbel med Västerbottenschips och dip, en skagentoast till förrätt. Varmrätten Texas chili med ris och olika tillbehör, grönsallad, majs, tomatsalsa, gurka, guacamole och tortillachips följdes av efterrätten tiramisu med mörk choklad och hjortron. En slät kopp kaffe avslutade måltiden. Det enda som störde mig lite var dock varmrätten, hade förväntat mig lite häftigare smak. Blir nog inte fler försök, fast igår när jag år av resterna dög den lite bättre åt mig. 

Gårdagen var förresten en enda stor slappardag med läsning, tevetittande och en tupplur fick också plats, allt med en behaglig känsla över att både ha kommit till skott och verkligen anordnat det jag drömt om att göra och att jag förberett mig så noggrant att allt flöt på till belåtenhet. 

Nu kommer en vecka fylld av Adventsförberedelser och tänk att om en månad idag är det Juldagen. Det är också sista veckan för terminen på folkhögskolan,  faktiskt känns det skönt med ett uppehåll därifrån, får väl se om det blir någon fortsättning men då bara en dag i veckan. 

Utsikt från klassrummet en mulen och snörik dag