Medan pannkakan i ugnen gräddas tar jag tillfället i akt och passar på att skriva en stump samtidigt som jag vilar/pustar ut efter promenaden.
Tar väl promenerandet först då eftersom det ligger närmast i tiden. Jag gick längsta slingan, ja avkortad med ett par-trehunda meter men det tog exakt en timme. Jämfört med tidigare, alltså före allt det tråkigaste i mitt liv hände, tog den aldrig mer än 50 minuter och jag kunde nog pressa tiden ännu mer när jag var på det s k kallade hugget! Vädret perfekt för promenad, bara ett par minus grader, i och för sig mulet men hur skönt som helst. Det välkomna tilltagande ljuset lyfter. Fast ingenting annat på fötterna än spikskor, d v s Ice-bugs, är att tänka på, blankslipat hårt isläge där gruset sjunkit in så pass mycket att det inte går att lita på den hjälpen. Glädjande nog börjar det finnas bara fläckar efter gångvägarna så hoppet står till solens strålande och kraften den ger.
Av en tillfällighet upptäckte jag att om ca en månad är det fem år sedan jag skrev mitt första stapplande blogginlägg. Av den anledningen kunde jag inte låta bli att ögna igenom första årets inlägg och det var ju en ganska stimulerande läsning, dessutom var de mycket trevligare med den rikliga förekomsten av bilder, bilder som på sitt sätt berikade texten. Jag kan också konstatera att mitt skrivande var betydligt livligare då med större variation i språket och i det beskrivna. De senaste åren har jag känt mig begränsad, fantasilös och ensidigt ordfattig. Men kanske det stämmer när man säger att det var så mycket bättre förr!
Mitt alldeles egna motargument är att den inspiration och glädje jag känner inombords efter mina besök hos vännerna och släkten i huvudstaden kanske kommer att öppna upp de spärrar jag tycker mig ha märkt. Det som i min tanke är kroppens förmåga att omfördela energi till viktigare områden för "renovering" möjligen återgår till utgångsläge. Hoppas det, att det är en form av islossning och att det återigen våras i mitt inre. Man vet ju aldrig vad som kan hända, jag tänker på hur mitt hår på ganska kort tid för ca tio år sedan förlorade all färg och blev alldeles vitt, för att sedan för bortåt två år sedan börja falla av i sådana mängder att det var synbart och verkligen kändes tråkigt. Efter ett visst trixande med både schampo och piller från hälsokosten kom en svag återväxt som tilltagit allt eftersom så till den grad att nu är det nya håret mörkare! T o m frissan har bekräftat det!!!!
Jag hörde nyss i radion att det just idag är 80 år sedan den första Dagens dikt sändes, nu ett av radions allra äldsta program. Då lästes efter klockringningen Esaias Tégners Det Eviga, idag en nutidsorienterad tolkning av Ulf Karl Olov Nilsson - UKON- om bl det eviga tjatet om våtdräkter, det eviga tjatet om ögonfransserum, och det är surt att vara den eviga tvåan m fl av vår tids tröttsamma 'evigheter' avslutat med ett stilla påpekandet om det lilla avtryck vi egentligen gör i evigheten.
Ja då är pannkakan klar att förtäras, dagens korsord väntar och sen återstår att fylla dagens andra halva med något annat evigt förekommande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar