Underbart när natten viker undan för dagen och lampan över frukostbordet kan släckas redan innan halvnio-tiden på morgonen och det en dag då solen inte orkat ta sig igenom det tunna molntäcket. Nu taggas livsandarna igång igen och den ständiga, för mig alltså, förvåningen kommer över att man ännu ett år tagit sig igenom den svarta vintern. Jag har inte problem med vintermörkret men när jag tänker mig tillbaka känns det absolut ofattbart hur det gick till, därför välkomnar jag ljuset och om bara en månad råder dagen över natten!
Den fortsatta dagens prognos utlovar en temperatur runt nollstrecket, det mulnar på mitt på dagen och snön kommer till natten. Ute till havs blåser det upp till kulingstyrka med västliga vindar, eventuell is lär dra iväg med riktning Finland. En ogästvänlig senvinternatt i halvmånens sken.
Efter den här aktuella verklighetsbeskrivningen kan jag erkänna att den senaste tiden har jag inte haft bloggandet i tankarna, däremot har jag nördat in på min pågående släktforskning så till den milda grad att jag i mina tankar jämfört beteendet med en form av beroende. Allt annat runt mig har fått stå tillbaka bara med undantag för en stunds tv-tittande på kvällen (om det varit något som intresserat mig) och med en stickning i händerna. Mitt medvetande om eländet sa mig till slut att nu räcker det och t o m att städa kändes meningsfullt, eller kanske var det omväxling som behövdes.
Ofta får man ju som pensionär höra att det bara blir en aktivitet per dag och ändå räcker inte tiden till men inte vet jag hur jag ska bete mig när allt händer samtidigt! Det var vad som hände för mig härom veckan då det till att börja med på måndagen blev ett extra insatt kurstillfälle som jag absolut ville vara med på. Det förvånar väl inte, men jag säger bara: Släktforskning! Kursen drog ut på tiden och jag hann inte med aftonens gympapass. Dagen efter var det den sedvanliga tisdagsprommenaden, den här gången med lunch på Rinkside, ishockeyarenans restaurang där det alltid serveras välsmakande lunchmat. Nu dessutom i fräscha och fint renoverade lokaler. Promenad därifrån ner till centrum för ett möte som handlade om ............ gissa en gång! Yes, släktforskning! Den här gången information om nyheter i släktforskningsprogrammet Disgen. Efter det lift med en av deltagarna upp till MAXI för veckohandling, hemma vid fyratiden och middagsmatlagning. Jag hade haft telefonen avstängd under mötet och nu då jag slog på den hade jag meddelande från min filmkompis. Det var ju föreställning på Filmstudion också men vi kom gemensamt överens om att skippa Casablanca och tur var väl det för jag rasade ihop i soffhörnet resten av kvällen. Till och med sticknålarna fick vila!.
En kvällsvana som jag har är att läsa en stund när jag lagt mig och oftast somnar jag då med katten intill mig och lampan tänd, men jag lyckas ändå plöja igenom bok på bok. Jag hörde en gång för mycket länge sen någon förståsigpåare som påstod att med en kvarts läsning varje kväll kunde man klara av tillräckligt många böcker. Fast nog tycker jag att det emellanåt tar större delen av natten i anspråk, det vill säga läsandet går över insomningsgränsen och det blir inte mycket av sömn. Det hände också förra veckan, lite sömn och böcker som jag lämnat kvar med några sidor olästa avslutades. Sandra Browns Förtärande eld, Danielle Steel Fri som fågeln och den mycket starka berättelsen av Samar Yazbek En mörk strimma ljus. En liten inblick i första hand i en syrisk flickas liv skrivet av en syrianska numera bosatt i Paris. På nattduksbordet låg även Svenskarna och deras fäder de senaste 11000 åren skriven av Karin Boys och Peter Sjölund med kanske en tredjedel oläst och den läsningen avslutade en lång natt. Den boken som handlar om ursprunget till stora delar av vår befolkning går att läsa som en spännande roman, det är ganska fascinerande vad som går att komma fram till med hjälp av DNA-forskning. Men jag tycker nog att mot den bakgrunden borde jag väl ändå kunna komma fram till vem som var min biologiska farfar som, med hänsyn att min far fanns till, också existerade fysiskt någonstans. Skvaller och rykten som alltid florerar tycks i det här fallet vara spårlöst försvunna i glömska eller är det som jag ibland upplever att skvallret är något som andra bistår varandra med utan att offret=jag inte tillfrågas. Feghet eller större intresse för smaskiga detaljer, frågan är vad som driver. Tala med varandra i stället för om varandra är kanske ouppnåeligt.
Nu blev det ett litet sidospår men jag ska bara avsluta lite om min läsplanering. Jag har för det första nu börjat den sista boken som är kvar av innehållet i den bokfyllda IKEA-kasse jag fick för länge sen. Samtidigt kom min bokläsande väninna med en bok som hon läst med stor behållning och ville dela med sig av den upplevelsen. Smaka på den vackra titeln - Drick värmen ur min hand av Bengt Ohlsson och jag läser den innan jag fortsätter med boken av Danielle Steel som jag bara hunnit läsa några sidor av. Vid den kommande bokrean ska jag inhandla ett par böcker av Elena Ferrantes svit som sommarläsning, tredje boken har recenserats och den tyder även på fortsättning i en fjärde volym.
Dagen idag kommer troligen att fyllas med jazz, kanske går jag och lyssnar live under eftermiddagen och kvällens program på SVT 2 ser jag fram emot, min vana trogen föredrar jag deras programblock på lördagskvällarna.
Citat väl värt att tänka på:
Benjamin Franklin "Om du älskar livet så kasta inte bort tiden, för livet är gjort av tid"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar