... är det skönast ta det lilla lugna. Kom hem i morse strax före klockan fem, mottagen av en jamande, pratande Lila. tittade igenom tidningarna, tog lite frukost eller nåt som skulle likna frukost men timmen va alltför tidig och inte ens kaffet smakade. Det som var mest lockande var att krypa ner i sängen vilket jag också gjorde tillsammans med den spinnande katten. Hon kröp ner, la sig till rätta och båda två somnade vi.
Den sömnen var god kan jag säga, vaknade igen en kvart i tolv och nu var tillfället bättre för en sorts kombinerad frukost-lunch, Havregrynsgröt gjorde gott i magen, ett tomt kylskåp gav inte särskilt stora valmöjligheter. Vädret soligt och vackert och en långpromenad var absolut inte fel. Jag hann visserligen inte njuta så mycket solsken men gick ändå en av de längre slingorna, bortåt fem km tror jag och vid hemkomsten belöningen, dagens första kopp kaffe som då äntligen smakade gott.
Vad kan nu denna slappa attityd komma sig av, så här brukar i allmänhet inte mina dagar te sig. Sanningen är den att jag har varit bortrest några dagar enbart för att roa mig. Blev inbjuden till en överraskningsfest för min fina väninna i Sollentuna, ett födelsedagsfirande som planerats under lång tid. Den här gången åkte jag nattbuss både dit och hem, därav den morgontidiga hemkomsten. Det gick jättebra, klev i torsdagskväll på bussen vid 22.00-tiden och var framme vid Cityterminalen exakt klockan 08.00. Numera är jag innehavare av eget SL-kort och ska börja sätta mig in i storstadens kommunikationer, tog mig utan större besvär till Aspuddden där jag i hemlighet för festföremålet skulle befinna mig.
En bortrest granne till festens primus motor hade generöst ställt sin lägenhet till mitt förfogande och där fick jag dessutom sällskap av en stilig svart-vit katt och en harpa. Alltså instrumentet - imponerade stort - inte ända upp till taket men det var bara någon decimeter kvar. Ingen av dessa lägenhetsinnevånare störde min nattro.
Ytterligare gäster strömmade till under fredagen och på lördag hjälptes vi åt att ställa i ordning och pynta lokalen för kvällens fest. Genom ett omfattande hemlighetsmakeri hade festföremålet hållits ovetande om kvällens aktivitet.
När så det viktiga klockslaget var inne stod vi alla i ring och inväntade det magiska ögonblicket när hon skulle komma in genom dörren! Hon togs emot med sånger, hurrarop och välkomstskål och jag tror nog att överraskningen var total, det var underbart se glädjen som växte fram i hennes ögon. Samtliga gäster som uteslutande - förutom jag - var familj och nära släktingar är mycket goda sångare så det sjöngs väldigt mycket; i stämmor, i små tillfälliga körer, à capella och unisont. Den yngre generationen bidrog dessutom med lite av sin musik, allt så enastående trevligt och när jag till slut lämnade festen kände jag mig glad ända in i märgen. Glad även att fått träffa alla trevliga människor som var där, fast det blev många namn och ansikten att försöka hålla isär. Min lilla strategi var dock att lära känna igen några till att börja med, resten får bli eftersom, för det finns säkert kommande tillfällen att ses.
Jag coolade ner framför TVn en stund innan jag tog sängen i bruk men hade ändå svårt att helt koppla av men en lång och rofylld morgon ställde allt till rätta. Ryktet sa mig att festföremålet varit helt uppfylld av kvällens upplevelse som följt henne in i en splittrad nattsömn.
Söndag kväll kl 18.00 var det dags äntra bussen för hemresa, dessförinnan passade jag på att träffa min kusindotter och hennes barn under eftermiddagen, så roligt att ses. Prata och mysa tillsammans några timmar, helt enkelt bara umgås var jättetrevligt och värdefullt.
Apropå bussresan så var den riktigt bekväm, kanske inte bästa sömnen under natten men jag slumrade ändå till och vilade. Det som störde en aning var de pådyvlade uppehållen som bussförarna är ålagda fast de är naturligtvis jätteviktigt med pauser. Men ... halv fem på morgonen vid Rasta i Tönnebro var tre kvart långa minuter. Själv var jag inte särskilt sugen på fika eller att äta nåt över huvud taget så det fick i stället bli promenad runt hela stora parkeringsplatsen. Ingen långpaus på hemvägen men en kvart på torget här hemma i stan kändes direkt onödigt. Jag skulle ju bara åka en mycket kort sträcka till innan bussresan tog slut. Å andra sidan kom just då en traktor som sandade gångvägarna så jag kunde gå hem på säker fot. Det var blankslipad is under och utan broddar har det nog varit en ostadig promenad hem, så sanden var välbehövlig.
En trevlig helg är avslutad och planeringen för nästa resa redan i full fart, bl a blir det ett operabesök,Glada Änkan , för att inte tala om barndopet som är egentliga anledningen till den resan. Sen, har jag sagt mig själv, blir det inget mer resande på den här sidan midsommar! Man måste ju lägga band på sig själv emellanåt, men det går inte förneka att livet kan vara en fest bara man själv också bjuder till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar