ADVENTSSTÖK

Nu har det verkligen blivit ett långt avbrott i mitt bloggförhållande och ska försöka reparera, kan möjligen kallas rekapitulera den senaste tidens händelser. Eller i verkligheten brist på händelser, det som gäller är ju var man lägger nivån. Men till mitt försvar får jag väl ändå påminna om att min ambition för bloggens innehåll är att skriva om det alldeles vanliga, 'händelselösa' vardagslivet och då beror det på hur mycket jag förringar på grund av att ryggraden i vardagen består ju av ett ständigt upprepande av vanor och beteenden. Det i sin tur är som jag ser det, något som ger lugn och trygghet samtidigt som gränsen till tristess är tämligen smal. Då gäller det att hitta de så kallade guldkornen, avbrotten som stimulerar. 

Till att börja med så bestämde jag mig för en upprepning av förra årets julfirande och gjorde klart med biljettbokning. Julen känns fortfarande lite ångestladdad, som ensam känner jag mig rotlös. Senaste julen var en fröjd, kände delaktighet, gemenskap, och den innehöll de ingredienser som jag sätter värde på. Ett annat guldkorn var ett weekendbesök hos svägerskan i Timrå. Alltid lika trevligt att träffa henne och övriga familjen. Ett mycket pratglatt gäng som blandar skratt och allvar i en härlig mix. Som vanligt lite shopping också, svarta byxor, vitt linne och en svart-vit kofta och inte att förglömma en klanmönstrad grå-vit-röd halsduk. Jag som tidigare alltid åkt tåg från Umeå plus buss hemmifrån testade den här gången buss hela vägen. Tidsmässigt blev det ungefär densamma och jag upplevde resan som något bekvämare. Det var visserligen bussbyte i Umeå men där går man ju inomhus mellan hållplatserna vilket jämfört med bytet från tåg till buss var en bagatell. Det lär bli resformen för framtida besök.

Sen har jag ju den ständigt pågående renoveringen av snickarboa/förrådet. Plötsligt har den kommit till stadiet när jag kan ana resultatet. Nu är det två rum, två hyllor som jag kom över av en slump passade utmärkt som rumsavdelare och blev placerade på plats denna vecka. Under helgen ska jag roa mig med att montera hyllor mm. Jag har köpt inredning, Elfa-system, och väggskenorna sitter fastskruvade på väggen så det är upp till mig att placera de lösa detaljerna. Skjutdörrarna som ska dölja allt detta kommer till veckan och blir förhoppningsvis monterade då, sen är det bara att fylla alla tomma hyllor och skåp!! I den andra delen av utrymmet där jag planerar att placera bl a en bäddsoffa till nöje för mina ev nattgäster ska en del små detaljer åtgärdas. En dörr ska målas, baksidan av hyllorna/rumsavdelaren ska tapetseras och golvet ska täckas med en nålfiltmatta. Den beställdes igår, tapeten har jag funnit på Rusta och köper den i morgon. När detta är gjort och gardinstängerna  är på plats kan jag nog anse projektet avslutat och själva pyntandet tar vid. Det har tagit i princip ett helt år men det känns som om det blir till full belåtenhet. Det kommer dock att återstå ett litet problem, bäddsoffan och snön! Den står nämligen i friggeboden och troligen kommer snön att vara ett hinder för att bära in den, så det blir kanske att invänta barmark, men då............

Fast jag tänker ibland att det var då en evig tur att jag inte är artist, då hade jag vid det här laget varit slut! Jag blir nämligen så otroligt trött av att ha hantverkare här, riktigt uttröttad känner jag mig till och från. Det är väl det att nu måste jag försöka tänka hela tiden, ifrågasätta mitt tänkande och revidera, tänka om och till slut oroa mig för resultatet, att det trots allt inte varit ett bra tänk! Det är då jag upplever gisslet att vara ensam i mina tankar, att det inte finns ett bollplank. Blir det inte till belåtenhet känns allt rätt så surt, man vill ju bara göra om eller åtminstone får man blunda för allt och inte låtsas om hur det blev. Det kräver och en gång när egentligen ingenting blev rätt, projektet gled mig ur händerna på något sätt och det kändes som något inom mig dog. Stressen ökade katastrofalt, och någon riktig pånyttfödelse har jag inte heller upplevt. Men jag tragglar ändå på vidare.

Adventsstädande har jag smugit in mellan varven och julgardinerna, ljusstakarna och de röda julstjärnorna är på plats. Idag ska adventsstjärnorna komma upp i fönstren och jag, som är en egen och envis natur, tänder traditionsenligt inte förrän på söndag för att släcka trettondedag jul. Lite smolk i bägaren är dock att p g a den pågående renoveringen är uterummet belamrat med diverse byggmaterial och jag som förra julen trodde att förrådet skulle stå klart under sommaren bar aldrig upp på vinden det som hör julen till, julpynt, prydnader och belysningar mm. Nu kommer jag inte fram till dessa kartonger och får låta bli att sätta upp ljusslingorna just nu, möjligen längre fram till Lucia kanske. Om inte så får det bli en julhelg med minimal belysning utomhus, julgranen (plast)+belysning ser jag dock, som tur är, en möjlighet att kunna dra fram. Barnet inom mig kan inte föreställa sig en jul utan gran!

Hur blev det här nu då, jag upplever att jag uttryckt mig ganska mollstämt och det kanske i själva verket är så. Min släktforskning som jag verkligen brunnit för har  liksom kommit av sig, jag har på lång tid inte riktigt orkat engagera mig. Och böckerna på nattduksbordet bläddrar jag fram nästan bara en sida åt gången. Hur i all världen ska detta sluta?

Innan jag grottar ner i mig i dystra tankar (inte så nära som det kan låta) får jag se till att komma ut ur morgonrocken, starta tvättmaskinen och ta dagen som den kommer, lite lunch verkar passa bra.  Det är en gråmulen dag, har snöat lite lätt, temperaturen har efter en dip ner till drygt 13 minus återigen ökat och rådjursfamiljen som brukar göra sina besök har för en stund sen varit här och sökt bete. De var dock bara två vuxna djur idag, tidigare har en något mindre medlem varit med. Månne trafikoffer? 

Önskar mina kära läsare som orkat vänta ut mig en trevlig och fridsam första Advent, tänd första ljuset, lyssna på den traditionella musiken och ta hand om varandra.