ÄRENDEDAGAR

Först av allt konstaterar jag att jag gör precis som man inte ska i fråga om bloggandet, det går lång tid mellan inläggen som dessutom kommer utan regelbundenhet. Nu är det återigen drygt en vecka sedan sist och jag sitter här i morgonrocken igen i färd med att resumera senaste dagarna.

Rubriken kan förklaras med att jag har samlat och skrivit upp på en lista allt som måste klaras av under de här två senaste fredagarna. Listan har blivit lång och inneburit rena taxikörningen runt stan. Förra fredagen tog det hela dagen i anspråk, bara med ett litet avbrott för en sen lunch. Hela listan bara med ett enda undantag avklarades innan mörkret kom. I går blev det i stället en tidig lunch innan jag gav mig iväg men det höll ändå på att bli för mörkt innan jag kom tillbaka hem. Varför nu detta om mörker, det är väl i och för sig så här års ingen överraskning, redan vid tretiden försvinner sista dagsljuset? Jo, saken är nämligen den att jag i möjligaste mån undviker köra bil i skymning och framför allt i mörker, har besvär med mörkerseendet efter operation för gråstarr på båda ögonen. Den debuterade för ganska precis 30 år sedan och operationerna genomfördes inom fem år därefter. 

Efter den här utvikningen ska  för tydlighetens skull mina inköpsrundor förklaras. Naturligtvis är det den vid det laget enormt utdragna förrådsrenoveringen som det egentligen handlar om. Förra veckan var det material, målarfärg mm plus tapeter för fortsatt jobb och dessutom en massa koll av olika önskvärda saker. I går i stort samma vända igen och det kändes som jag fick lite trångt i bilen då en lång mattrulle nådde ända in på framsätet. Tack vare en rejäl rabattkupong fick en tuff liten matta motsvarande rabatten följa med inpå! Det är ju nu det roliga börjar, köpte också gardinstänger och tyg till gardiner. Det har redan blivit lite mer rumslikt därinne och i fönstren finns både adventsljusstake och dito stjärna. 

I torsdags kom skjutdörrarna på plats och inredningen som gömmer sig där bakom monterade jag själv föregående helg. Det var att jämföra med värsta träningspasset åtminstone svettades jag ordentligt innan jag gav upp, men då återstod bara två hyllor som i det längsta trilskades för mig. I min bitskaste stund kallade jag hela arrangemanget för konstruktörsnissarnas lego, millimeteranpassning krävdes i vissa lägen men övning ger färdighet sägs det ju. Sista hyllorna var hur enkelt som helst att sätta fast! Även om det sas att systemet är enkelt och flexibelt så fick jag för mig att särskilt många omändringar i framtiden inte skulle komma ifråga. Jag avverkade omgående det skedet så att säga. När monteringen enligt min första tanke var färdig -  revs allt! Jag kom nämligen på att översta hyllorna kunde flyttas upp ännu ett steg. I dagsläget är jag nästan 100%igt nöjd ska bara flytta om en hylla plus införskaffa ytterligare två, men efter det är det  dags att fylla hyllor och klädstänger med hjälp av en kritisk behovsprövning. 

Jag vet inte om jag tidigare yppat något om min känsla av befrielse, men så känns det på något diffust sätt med en smal strimma av katastroftänkande; vad och hur blir det härnäst? Kanaliserar jag min oro och ensamhet till praktiska ting, som om det skulle var ett hinder för att släppa fram känslan av lugn, ro och närvaro i tid. Öppenhet i alla lägen, såväl utåt som inåt är troligen ett önsketillstånd väl värt att ha som målsättning i livet.

Nåväl, det har inte bara handlat om jobb och alldagliga ting. I tisdags var det återigen dags för film, denna gång den japanska filmen Systrarna.  Ur programpresentationen: Att se Koreedas senaste film om fyra systrar är som ett svepa in sig i en ullig filt, eller som att läsa en riktigt stor roman. Det var med skön känsla av harmoni man lämnade salongen. Terminen avslutas redan nu på tisdag med Salongen, en egyptisk dramakomedi. Glöggmingel som festlig avrundning. Höstens kulturella övningar toppas nästa lördag med teaterföreställningen En julsaga. 

Nu närmast påklädning, tiden för morgonrocksmys är i det närmaste överskriden, och därefter kan det möjligen bli gardinsömnad. Jag kan inte hålla emot det som går att göra trots att målning av en dörr, tapetsering av mellanväggen, mattläggning och listning ännu återstår. Har fått löfte att 12/12 är det datum som gäller för fortsatt jobb. Det ser verkligen ut som om denna renovering tar precis hela året i anspråk, veven har varit tungdragen men med envishet och klar målsättning kommer man onekligen framåt. Enligt dagens horoskop kan det visst reta en del, men jag tänker lite på Pluras mantra (eller var det hans mors) 'Vad ska grannarna säga?'. Lever man med den pressen blir det tungt att förverkliga sina helt egna tankar och idéer.