Summa sidvisningar

torsdag 8 september 2016

OBESLUTSAM

Precis som rubriken antyder har jag inte än bestämt var jag idag ska sätta in stöten d v s jag har inte dagsplanen riktigt klar och då kan det vara mest resolut att skriva och pladdra här ett tag. 

Efter tidig - som vanligt - frukost, surfande bl a kolla Facebook och släktforskningssidan och inte minst ägna en stund åt en kelsjuk kisse sitter jag fortfarande kvar vid datorn. När jag tittar på mina sk träffar på släktforskningens DNA-sida som nu uppgår till 931 st, mer eller mindre, egentligen mest, avlägsna släktingar slår mig tanken att ca 465 av dessa bör statistikskt sett komma från min fars sida och därav ca 230 från den okände farfaderns sida. Det verkar frustrerande inte minst med tanke på alla finska namn och tanken som slår mig att det i långt bakgrunden också kan finnas släktskap även mellan min farmor och den okände. Kanppnålen och höstacken verkar försiktigt, mera verkligt är nog en hölada att leta i. Men .... trots detta till synes ohanterliga projekt så har jag också redan kunnat skapa kontakter med okända släktingar och det är verkligen som en vinst i lotteriet. För övrigt inser jag att jag måste koncentrera mig nu och hantera allt mera rationellt än hittills som bara varit ett planlöst sökande. Det lär bli mycken datortid framöver när höstmörkret tätnat för att finna ljusglimtarna.

Vädermässigt är det återigen en solig klar morgon, över tio grader varmt redan tidigt  och utsikt om en strålande höstdag. Ska nog ändå placera mig i tvättstugan till att börja med, högen av tvätt har vuxit betänkligt efter allt tvättande av sommarkläder och annat som jag tagit hem från stugan där jag så sakteliga försöker avsluta säsongen. Åkte ner i sönddags och sov över två nätter och som alltid när jag gör mig i ordning för att lämna stället slår mig tanken  - och frågan - varför ska jag åka härifrån, här vill jag ju bara vara. Jag har väl inte djuanalyserat varför men troligen är närheten till naturen och havet som finns tillgängligt strax utanför dörren en orsak, en annan är det stora lugnet och tystnaden - havets brus är enbart rogivande - och inte minst den stora friheten, att ta dagen som den kommer, att göra det som för ögonblicket kommer för en, det är livskvalitet för mig. Det betyder däremot inte att tiden fördrivs sittande hela dagen i solstolen eller i korgstolen inomhus. Det finns gott om sysselsättningar utomhus, gräsklippning, röjning av sly och buskar m mm.  Jag har dock inte hunnit gräva om mer än en eller ska jag säga två blomrabatter denna sommar, det var knappt jag fick det gjort med tanke på att vid den tidpunkten kom regnskurarna titt som tätt och det gällde att passa på däremellan. Men jag vet ju vad jag har framför mig nästa sommar och kan ju försöka att under vintrern göra planer på hur jag vill ha det.

Med tanke på min förestående födelsedag måste jag berätta en händelse från förra veckans busstur in till centrum. En dam med rullator steg på bussen ganska nära stan och när hon betalat sin biljett kom han och satte sig på den lediga platsen intill mig "jag sätter mig väl på tantavdelningen" var hennes kommertar "för jag är ju också tant"!! Hon hann upprepa ett pargånger  att hon bara skulle ner på stan, poängterande vad som var besvärligt när man blev äldre, liksom att åldern i sig begränsade. Nu hade hon ju uppenbara problem att röra sig så nog kunde jag förstå henne, men jag kan inte förneka att när vi klev bussen försökte jag gå med spänstigare steg än vanligt, tacksam för min rörlighet. Jag har ett naivt sinnelag i åldersfrågan måste jag tillstå, blir smått förvånad när jag ser min spegelbild i skyltfönstren jag passerar, jag ser ju vad damen på bussen såg och den stämmer inte alls med min självbild. Det finns en differens mellan in- och utsida inser jag, men bryr mig inte särkilt mycket om det. 

Efter förra veckans planering av teater. och filmbesök under hösten utnyttjades redan i tisdags den första biljetten och vi gick för att se Idol på Filmstudion, som handlade om den palestinske artisten Mohammed Assaf, från Gaza (född i Libyen) och vinnare av Arab Idol 2013. Med ambassadörspass kan han numera resa runt i världen men inte återvända till Gaza där hans föräldrar och släktingar finns isolerade.

Kan vi någonsin till fullo inse den stora frihet vi lever i, vad den betyder för oss och hur åtråvärd men icke tillgänglig den är för många människor. Den är sjävklar för oss och vi gnäller så fort den naggas i kanten på något ynka sätt. 


Du måste leva i en attityd av tacksamhet. Det är nyckeln till ett liv av rikedom och lycka.
Sir John Templeton




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar