HEMMADAG

Dagen som börjar mulet och kulet ska enlig prognos bli så fortsättningsvis också med en luftfuktighet pendlande mellan 95 och 98 procent och det lär väl upplevas som duggregn eller, som man säger för att beskriva verkligheten; riktigt skitväder. Jag får ta till ett knep för att komma igång, skriva av mig kanske funkar, annars får jag väl försöka skruva upp mig.

Men det goda med det är att det blir en hemmadag för mig, huset formligen skriker efter vård och ansning som det varit tämligen sparsamt med de senaste månaderna. Jag bestämde  på försommaren att i år skulle jag i möjligaste mån bo i stugan under sommaren och efter midsommar blev det stegvis av. Det har funkat bra och när den riktiga sommarvärmen väl kom var det helt perfekt. Det känns som det också varit välgörande för själen, kroppen har också fått sin beskärda del i viss mån, dels genom oregelbundna promenader varvat med stillsamt trädgårdsarbete. Med gräsklippningen roar jag mig mer än två timmar åt gången, men jag tänker ofta på lördagskrönikan i vår lokaltidning, Teos Teser, som en gång handlade om just gräsklippning. Jag kan inte annat än hålla med om uppfattningen att det är ett enastående tillfälle att odla sina tankar. Jag tänker som så att under många så kallade trista jobb, d v s rutinmässiga sådana, kan man släppa loss fantasin och filosofera över allt som kommer för en. Gräsklipparen går ju själv och gör sitt jobb det är bara att följa John så att säga och detsamma när man t ex hackar grönsaker, kniven går ju i princip av sig själv. Det är absolut inte trist, snarare en kontemplativ stund.

Nu svävade jag iväg från min tänkta tråd, d v s sommarens slut och den förestående anpassningen till det mer regel- och tidsstyrda liv som hemmamiljön kräver, eller ska jag drista mig till att kalla  det för erbjuder. Det kan vara så att efter ett längre tag av avslappning och vanan att ta dagen som den kommer är skönt att ha både fasta rutiner och planerade sysselsättningar. Omväxling förnöjer säger man ju och det finns en sanning i uttrycket, men det gäller också att hitta balansen så att man inte helt låter sig styras av klockan och för många åtaganden.

Ja, ja fan tro't, sa Relling!

Hur som helst är jag hemmavid sen i fredags, då jag åkte hem från stugan före lunch. Som en liten föreberedelse för säsongsavslutningen där plockade jag med mig de somrigaste kläderna, jag räknar kallt med att shorts- och linneväder är över för den här sommaren. 

Jag hade planerat att på lördag åka till Umeå där årets släktforskardagar anordnades och det blev en mycket trevlig och givande dag. Tyvärr missade jag den mest åtrådda föreläsningen, fullsatt, men den kommer som tur är så småningom på Kunskapskanalen. Det blev mycket prat med både kända och okända människor och dagens stora överraskning var när jag sprang på en kusin som var bland utställarna. Jag fick också tillfälle att prata med en kvinna från samma plats där min far var född och hon visade sig vara väl bekant med en helt nyvunnen kontakt jag fått över nätet via min släktforskning. Det är sånt som jag tycker är utomordentligt spännande med släktforskningen. Jag fick dessutom tips hur jag skulle fixa till åtkomsten av mitt  Family Finder-konto (DNA-testets träffar) läsbart. Genom att byta vebbläsare funkar det tillika hjälpsidor som jag inte kommit in på under hela sommaren. Det var som första steget på månen för mig, omvälvande!!

Att jag dessutom går igång och tänder till när något problem där jag ev kan hjälpa till uppenbarar sig är en annan stimulans. Jag fick mig faktiskt ett sådant uppdrag, frågan är hur jag lyckas och hur mycket tid ja ska spilla på det. Tyvärr är det så att har intresset vaknat går det inte att bara stänga av, men jag har ju mitt eget till synes olösliga uppdrag där jag vägrar inse det hopplösa och det prioriterar jag också absolut som  nummer ett.

Söndagen blev också innehållsrik, först gräsklippning och mannen som sköter sysslan den hade också lovat hjälpa mig med att klippa häcken och vips blev det av. Nu är den mycket lägre och välklippt, allt avklipp samlat i säckar som ligger i bilens bagageutrymme för transport till bränngropen. Under hela tiden gick tvättmaskinen som laddades om flera gånger och jag kan nu vika ihop och lägga bort det mesta av sommarkläderna. Lite virkning framför TVn avslutade dagen som jag kände mig oerhört belåten med. 

Naturligtvis ska jag åka ner till stugan igen men avvaktar nog uppehållsväder. Närmast på programmet där står röjningen på både stranden och runt om på tomen. Dagarna här hemma kan jag ju passa på att fylla med lite fönsterputsning och gardinbyte, det ligger så att säga i tiden också, men de stackars eländiga blommorna får vänta tills jag stannar kvar hemma på heltid. Det brukar ju komma färgstarka, blommande växter i affärerna som bara skriker efter ett familjärt boende och det klart, då ställer jag upp!

Nu vet inte jag vart regnet, som förutspåddes i rikliga mängder, tagit vägen. Inte så att jag saknar det men min erfarenhet är att vädertjänsten aldrig gör missar i en regnprognos i motsats till solskensdagar som hellre kan gå till spillo i något oplanerat lågtryck. Sånt är livet!.