Små tecken påminner alltmer om att sommaren går mot sitt slut, bl i dagens tidning där jag såg tiderna för solens upp- och nedgång; upp 04.27 och med 20.51, fast mest märks det på nattmörkret. Det ÄR helmörkt mitt i natten nu, ledljus krävs även vid korta nattvandringar.
Nu gäller det att suga i sig glädjen över de vackra dagarna. Det oväder som kom under veckoslutet var en annan påminnelse om stundande höst. Ett annat hösttecken men dock glädjeämne är surströmmingen, premiär för årets strömming i morgon. Hurra, hurra!!
Ett tecken på uppbrott såg jag också för ett par-tre veckor sedan då jag befann mig mitt i ett övningsområde så att säga, lågflygande svalungar prövade sina vingar i luftrummet ovanför mitt huvud. Det var intressant att följa från första försöken då de ljudligt fladdrade med vingarna i sina försök att på mycket låg höjd ta sig det korta vägen mellan ett par träd till mer avancerade övningar på högre höjder. Roligt också att se hur de äldre=föräldrarna? placerat sig uppe på TV-antennen och brutalt puschade på sina adepter, ingen vila tilläts, det var bara att flyga iväg på nya turer och utmaningar.
Allt eftersom dagarna gick blev flygturerna både längre och högre tills de var fullfjädrade och en söndag var så alla plötsligt bortflugna. Visitkorten på min veranda var allt som fanns kvar och tycks så förbli trots ett par skurningar, jag får göra ytterligare försök med skarpare grejer. De tog farväl sittande på min TV-antenn kan jag tänka.
I den vevan såg jag att en av mina Facebook-vänner lagt upp en smått unik bild av svalor i mängd sittande på flera varv telefontrådar. Den synen får vi inte uppleva så länge till, i förra veckan monterade Teliaarbetare ner telefonkabeln på vårt sommarstugeområde och stolparna åker också iväg allt eftersom. Tidens tand eller utveckling kan man fråga sig. Jag tänker också på ett radioinslag jag hörde om dokumentationen av ljud som försvinner. Där finns bl a ljudet av telefonsignalerna i utomhusklockor som tidigare hördes över hela området med följdfrågan var är NN nu då eftersom som ingen svarar. Social kontroll!!
Idag blir det utöver den sedvanliga veckohandlingen också ett besök på Beijers för att kolla upp förrådsinredningar. Jag tänker mig en helvägg med hyllor och stänger mm bakom skjutdörrar för klädförvaring i det kommande förrådet. Jag längtar verkligen tills det blir klart eller åtminstone tills jag kan börja använda det, nackdelen är att jag dessutom verkligen måste sortera det som nu göms uppe på vinden. Ett riktigt sisyfosarbete, det tycks mig som det är en naturlig del av tillvaron. Tanken att när det är avklarat blir det lugnt och skönt, med andra ord att allt blir bra är nog bara en önskedröm. Man kanske behöver utmaningen och därför inte heller undviker till synes omöjliga tilltag. Det går inte heller förneka att när ett sånt långdraget och till synes oändligt uppdrag äntligen är avklarat infinner sig ren och skär befriande tillfredsställelse.
Jag fortsätter stugvistelsen ännu ett tag och har börjat det som jag kallar höstarbetet utomhus. Stranden ska röjas från uppväxande buskar och samlas på hög för att brännas under senhösten. En anledning är min önskan att alltid se havet utan störande växtlighet. Det gäller dock att vattennivån håller sig mer stabil än under senare tid, i lördags när den kulminerade med 50 cm över medelvattennivån, var min presumtiva eldstad långt under vattenytan - och då är det svårt få någon fart på brasan.
Ett annat kommande höstarbete, dock inte mitt, är den kommande gallring av kringliggande skog som markägaren beslutat. Det blir spännande se resultatet och hur det påverkar solen på min veranda. Nu skuggar de stora träden redan vid sjutiden och allt eftersom solen går lägre och lägre kommer också skuggan tidigare och fördärvar möjligheten att njuta i solvärmen där.
Jag tittar ut på det enda träd som står på min tomt = i stan, en än så länge tämligen liten rönn helt fylld av röda bär som lär ska tyda på en snörik vinter. Jag vet att det finns två skolor men jag tycker nog att det som stämmer bäst är mycket rönnbär=mycket snö. Den andra uppfattningen tycker jag inte håller, nämligen att rännen inte kan bära två bördor, klart den kan det!
Jag tycks ha svårt avsluta inlägget idag så jag tar en genväg över lite kattpoesi!
KÄRLEK UTAN GRÄNS
Jag masserar dig med vassa klor
För min kärlek är gränslöst stor
Jag biter dig i armen, vill aldrig lägga sv
Jag beundrar dig, jag är din slav
Vill bara säga hej, här är jag, katten
Jag störtdyker ner i knät helt apropå
Jag sitter på din näsa så du knappt får luft
Min ömma låga trotsar allt förnuft
Jag fäller dig i trappan, jo det händer
Vår passion den växer, en dag i sänder
Jag är alltid - ganska - nära
Så tänker katter som är riktigt kära
Därför blir jag faktiskt lite brydd
När du rusar undan och tar skydd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar