OMSVÄRMAD

Innebörden i rubriktexten kommer längre in i inlägget, men först en liten resumé av de senaste veckorna som bjudit på ett underbart soligt och varmt högsommarväder. Någon dag dimmig morgon som ganska snart klarnat och slutet på dagen har varit solig och till och med varm och skön. Då finns bara ett acceptabelt läge nämligen att njuta av det som tillvaron bjuder.

När jag avslutade senaste inlägget var planen på den kommande inlandsresan högaktuell och några dagar senare drog vi väg, min väninna Eva och jag, en tidig solig morgon. Målet med resan ca 30 mil rakt västerut låg framför oss, där det egentliga uppdraget väntade, nämligen besöket vid den gamla, ensligt belägna kyrkan för att plantera rosor på mina föräldrars och morföräldrars gravar. Efter en kort fikapaus ungefär halvvägs, vid Nölviken utanför Malå,  kom vi fram  även då i soligt väder efter en liten regnskur under vägen. Jag hade berättat för Eva att under alla år (några och 30) jag åkt dit upp hade det aldrig någonsin regnat den korta stund jag varit där! Efter fullgjort updrag och en kortare vandring i området åkte vi vidare upp till Ammarnäs där vi lyckades få oss lunch strax innan Värdshuset stängde för dagen. Och ...... den sedvanliga turen upp till sjän Tjulträsket där vägen tar slut och fjällvärlden ligger tillgänglig för andra färdmedel eller naturligtvis vandring. Norska gränsen ligger uppskattningsvis 15-20 mil bort. 

När vi vände för återfärd kontaktade jag min kusin i Sorsele och talade om för hennaé att hon skulle få det stora näjet att bjuda på eftermiddagskaffet! Hon tog emot erbjudandet på stående fot (vad skulle hon annars ha gjort) och vi fick en mycket trevlig, avkopplande stund tillsammans. Utvilade och glada satte vi oss i bilen, nu med Eva vid ratten,  för en färd på ca 25 mil som denna gång gick via Arvidsjaur. Åter i stugan på sena kvällen avslutade vi dagen med  te och sen väntade sängen. Vaknade till ännu en solig, klar morgon då solstolarna utnyttjades till fullo!

Då Eva med familj sedan tidigare var bortbjudna den dagen erbjöd jag mig att skjutsa henne till Kallviken för enkelhetens skull. Det slutade med att även jag helt oväntat  bjöds stanna kvar vilket jag tacksamt lät mig övertalas till och fick på det sättet en helt fantastisk dag. Trevliga människor, god mat, vackert väder och framför allt en glad och avslappnad stämning. Tusen tack till alla som var där och framför allt värdfolket Viveka och Stig! Jag trivdes väldigt gott, men på kvällen när jag kom tillbaka till stugan tog jag soffan i besittning för en stunds vila i avvaktan på ett TV-program jag ville se. Baaah!!! Vaknade tre timmar senare då det redan börjat skymma och det var bara att ta stegen upp på loftet för fortsatt drömsömn. 

Det där skåpbytet som jag tidigare skrev om satte verkligen fart på min fantasi, det blev äntligen roligt att börja ställa i ordning och ändra lite i stugan för trevnads skull, bl a fick jag till slut bort alla flyttkartonger från loftet. Det i sin tur ändade i en ommöblering där uppe och nu känns det återigen riktigt trevligt att både lägga sig och framför allt vakna däruppe, se solens strålar titta in genom fönstret och höra havsbruset. Bättre början på dagen kan jag inte föreställa mig!

Det är väl så att när något positivt händer föder det flera positiva saker och en är att jag faktiskt fått lite energi att bjuda folk att komma till mig, så det har blivit både enkla fikastunder och nu senast i söndags middag på verandan. Det blev särskilt roligt eftersom precis när maten var klar svängde en bil in på gården och ut klev en tidigare, mycket uppskattad stuggranne med sällskap. De stannade kvar och åt med oss till glädje både för mig och min närmaste stuggranne som var där tillsammans med ett styskonbarn. En underbar kväll då man kunde sitta ute ända tills solen övergick i skugga vid sjutiden och det blev något kyligare men fortfarande behagligt sitta ute. 

Men jag lärde mig ett och annat under kvällen också, nämligen att inte ta upp kampen med en fyraåring med mycket spring i benen. Mina 20 gånger slöare ben hann inte med, jag snubblade på stortån och det blev platt fall på gräsmattan  - utan några som helst skador bara lite öm. Men gladare ändå blev jag att känna att det fortfarande finns driv i benen, att jag kunde få till ett ordentligt löpsteg, hurra, hurra! Jag som tidigare i livet gärna sprungit när jag gått så att säga.

Vi kom att samtala om hur stuglivet egentligen förändrats under årens lopp. Vi var alla överens om att det för många år sedan var mer spontant umgänge mellan stugfolket, man kom och gick till varandra, tog en kaffetår tillsammans eller bara pratade bort en stund i all anspråklöshet. Numera tycks seden gått över till bjudning, att bara stanna och titta in  till varandra förekommer sällan,.  På ett sätt verkar det som stadslivet flyttat ut i stugorna med de krav som man egentligen vill komma ifrån.

Måndag eftermiddag åkte jag hem eftersom mina hjälpande händer hört av sig för att titta på det jag ville ha åtgärdat. Så igär var den stora dagen då projektet påbörjades, elektrikern kom och monterade ner allt som jag inte behöver i fortsättningen och det känns verkligen som ett fall framåt - igen haha! Men det var bara början på aktiviteterna, strax kom gubbar från glasmästeriet för att byta några fönsterrutor som tappat vaccumet, jag har väntat bara sen maj månad. Det ringde ännu en gång på dörren och där stod gräsklipparen, ja, jag menar personen inte maskinen, och gräsmattan fick sig en duvning. Det blev så många gubbar runt mig och jag översvallades av kramlusta. Det slutade dock med verbalt utdelade känsloyttringar! Däremot gick den planerade häckklippningen om intet, det blev regn under eftrmiddagen så nu får det projektet anstå ett tag till.

Det verkar inte som det blir någon mer aktivitet idag i fd snickarboa och jag tar nog chansen att ta till vara solskenstimmarna ute vid havet. Enligt prognos kommer några dagaröver helgen att regna bort innan  en ny solperiod.

På både läs- och handarbetsfronten har det i sommar gått lite trögt. Läser fortfarande samma böcker både hemma och i stugan men jag har i alla fall stickat 6 par sockor i varierande storlekar av det garn, två 100.grams nystan, jag köpte i början av sommaren. Sen råkade jag se en bild på nätet som verkligen startade min lust att virka och på Skördemarknaden i Lövånger fanns en garnförsäljare som lyckades "pracka" på mig ett passande garn och nu är jag i gång. Projektet får förbli hemligt tills det är klart, men känns väldigt spännande! Det blir kanske bild så småningom.

Efter en undrbar sommar kommer ju inte hösten som någon överraskning och nu börjar bli dags att tänka över hur tiden ska planeras i stora drag i alla fall. Den tidigare vanan med gympa och ett veckobesök på gymmet ska jag fortsätta, jag hoppas också hitta någon trevlig kurs att gå till, jag ska också bättre ta till vara teater- och musiktillfällen som bjuds, kanske mer regelbundna biobesök även på filmstudion. Jag kan inte förbli totalt initiativlös, inget kommer som bekant flygande direkt i munnen och soffhörnet blir ju ändå nött tillräckligt mycket. Jag ser framåt en inspirerande höst!