SENA KVÄLLAR, STRULIGA NÄTTER OCH.........................

............ lite annat smått och gott.

Det blir långa uppehåll mellan inläggen, en anledning är att jag tycker mig ha en del annat som tar min tid i anspråk och som jag blir så in i nordens trött av och inspirationen att skriva uteblir. Gör sålunda ett försök att att samla mig nu och ta en snabbtitt på en del som inträffat senaste tiden. Alltså .............. i mitt liv är det tomt på stora sensationella händelser och jag tror inte heller att livet i allmänhet är fyllt av ett sådant ständigt race. Vardagen kan vara nog så underbar ändå om man håller sinnet och korpgluggarna öppna för det pågående livet.

Julgardin 1

Julgardin 2

Dessutom har ju den heliga julstädningen tagit fart och det gällde att få upp gardiner, adventsstjärnor och dito ljusstakar före första Advent. 





I går var en sån dag när egentligen ingenting hände men som ändå slutade med en mycket god känsla inombords. Dagen började med att jag tog bussen in till centrum för ännu en kursdag, släktforskningsföreningens kurs som handlar om DNA i släktforskningen. Det är ett ämne som är enastående intressant inte enbart  som hjälp i släktforskningen utan ännu mer historiskt sett och det är så oerhört mycket att ta in att jag känner mig dränerad på kraft efter varje kurstillfälle. En promenad genom hela stan var uppfriskande skön, jag besökte ännu en gång datafirman och utgöt min frustration över den krånglande datorn. Jag ger snart upp och skaffar en bärbar som ersättning fast det känns också väldigt fel men jag tycker nog att jag alltid ska kunna känna mig trygg och belåten  när jag använder datorn inta bara när jag lägger patiens! Vad det hela utmynnar i har jag ingen uppfattning om. 

När jag så småningom satte mig på bussen hem var jag ordentligt trött och dessutom hungrig. Den sena lunchen och vilan på soffan med det sedvanliga korsordet gjorde gott. Lite fortsatt pyssel med utebelysningarna som jag fortfarande inte fått på plats, en del fick kasseras men jag bryr mig inte om att kompletteringsköpa i år. Idag ska iaf allt komma på plats medans det är dagsljus. 


Under sena eftermiddagen ringde en bekant, mannen till min väninna som gick bort tidigare under hösten, och undrade om det passade att han tittade in. Han ville visa bilder från begravningen och får säga om det tillåts, att det var trevligt se men det blev också upphov till ett bra samtal runt allt det tråkiga. Jag tycker att det initiativet var ett fantastiskt fint tillfälle att tillsammans få prata om tankar och reaktioner man upplever i tomrummet efter en  närstående som gått ur tiden. Dessutom i högsta grad ett värdefullt steg för honom i hans sorgebearbetning. Han hade även varit hemma hos de andra personerna som varit med på begravningen och visat bilderna vilket jag tycker var både klokt och starkt gjort av honom.  Bönderna på TV fick sen sin beskärda uppmärksamhet, pauserna och resten av kvällen i släktforskningens tecken vid datorn och då går klockan väldigt fort, sent om sider blev nattsömnen god.

I natt fick jag dessutom sova utan avbrott. Jag tror Lila ha funnit ett nytt sätt att överlista mig  när hon vill ha uppmärksamhet under nätterna. Jag brukar alltid låta sovrumsdörren stå på glänt så att hon kan gå en nattrunda när hon vill. Men se det passar inte damen ifråga, ibland tror jag hon tycker sällskap är uppiggande, alltså vaket sällskap! Dörren är inåtgående och fast hon utan hinder kan passera har hon tagit sig för att hoppa på handtaget med följd att dörren åker igen en lite bit och hon kan då inte bruka vare sig tassen eller huvudet för att få upp dörren utan fortsätter hoppa tills jag vaknar!! Hon har nått sitt mål, överlistat mig och fått mig att tro att hon behöver gå på lådan eller nåt annat för henne livsviktigt. Jag vacklar upp och tar mig hela vägen till hennes toa och det är fritt fram hela vägen men då visar hon sin plan fullt ut och rusar i racerfart med svansen i vädret genom hela huset i glädje över att ha fått upp mig på benen. Tillbaka i sängen kommer hon och kryper ner fort igen spinnande i högan sky som tack för uppmärksamheten. Jag är helt och fullt i tassarnas våld!

Annat som stör nattsömnen för mig som annars inte har några som helst sömnproblem, tvärtom sover jag som en stock utan problem men jag tror ändå att månen triggar igång mig. Jag tycker mig se ett mönster, emellanåt blir en natt helt galen, en eller två timmars sömn och sen helt klarvaken, måste upp för att bryta tankemönstret, lägger mig igen, somnar så småningom till ett par timmar och vaknar återigen vilket också betyder en oherrans tidig morgon och dimmig dag. När jag sen ser tillbaka  så har jag nu förstått att detta inträffar de nätter då det är fullmåne. Mångalen alltså!

Nå det blir ju en del läsning också de där långa nätterna som extra plus till kvällsläsningen. Ännu en Danielle Steel-bok har hamnat i den lästa högen, Blixt från klar himmel.

Nu ligger en spänningsroman av Nora Roberts på nattduksbordet, men det är med pirr i magen jag läser i oro för vad som komma skall i handlingen, jag vill egentligen aldrig att människor om än fiktiva, ska utsättas för våld, olycka eller andra otrevligheter.

För snart fjorton dagar sen gjorde jag ett kort besök hos min svägerska i Sundsvall eller egentligen i Timrå där hon nu fått tag på en liten trivsam lägenhet. Då hon dessutom fyllde år blev det kalas och hennes barn, barnbarn och två barnbarnsbarn var där. Ett glatt och spontant öppet gäng som det alltid är roligt att träffa.

Födelsedag

Amelia yngsta gästen

Det kändes skönt att det ordnat sig så bra för henne, att jag sen lurade henne när jag skulle åka hem blev en extra krydda.

Tack för den här gången

Vi hade egentligen tillräcklig tid på oss när vi åkte iväg men en nödvändig tankning av bilen tog sin tid, värre ändå var dock en felkörning, ända ner till Birsta för att vända, innebar uppenbar tidsnöd, och det gick fort tillbaks efter motorvägen, gas i botten med andra ord.. Vi kom dock fram till tåghållplatsen i tid, i mycket god tid till och med. Det var jag som orsakade den utmaningen, jag hade tagit fel på avgångstiden med tio minuter som i slutändan blev till vår fördel och vi kunde andas ut i väntan på tåget. Tablå! Och ett gott skratt, rallydrottningen klarade biffen väl!

De här veckorna har det dessutom varit en del annat också som tagit min tid i anspråk och jag har valt att skippa både träningen på gymmet och motionsgympan. Det får jag nu betala för, min höft gör sig illa påmind och jag vet nu att tre veckor mellan träningstillfällena är för lång tid. Jag har under hösten tydligt märkt att det ger resultat med regelbunden rörelseträning och kände nästan inte alls av något från höften. Kunde börja röra mig både obesvärat och snabbt, men nu är jag på ruta ett igen. Som tur är vet jag nu också var hjälpen finns.

Träningen ger omedelbar energi också, när jag kom hem i måndags satte jag igång med den planerade fiskgratängen, alla pannor fick sig en rejäl omgång för att förvälla purjo, koka fisk, ägg, potatis till moset och slutligen såsen

Det tog sin rimliga tid med mycket grytdisk som följd,  men gott blev det. Dagen efter toppade jag med purjo-och potatissoppa, eller om man nu ska fjädra sig, Vichyssoise. I och med det var också några dagars måltider framöver avklarade, numera heter det kanske restfester. God hjälp hade jag också av min nyförvärvade vän.

Som extra krydda i tillvaron håller dessutom snickarboa på att tömmas på sitt innehåll och det är väl ändå vad man brukar säga ett fall framåt.

Lite ångestfyllt dock, men mest ändå hopp om att få till stånd ett välbehövligt förråd för att i fortsättningen slippa vindsstegen. Fast egentligen tänker jag också att det finns en liten risk att jag hängt upp mig på den tanken så mycket att när jag  till slut har nått målet inte  känner mig tillfreds. Att jag ändå inte blivit av med min inre stress och kan landa i det tillstånd av lugn och trygghet som jag vill komma tillbaka till. 

Fast hoppet är att jag hittar moroten till framtidstro, till naturlig och självklar delaktighet av och intresse för livet i allmänhet. Jag tycker mig ha tappat tillräckligt mycket hår från mitt huvud nu.

Stjärnorna ger hopp!