OOOPS! 08.14

Tredje Advent

Det var med förvåning jag såg hur mycket klockan var när jag kisade mot klockradion. Katten hade buffat och ganska hårt kört in sitt huvud under min haka så det var bara att ge henne kred, det vill säga lyfta på huvudet som tecken på att jag förstått vinken. Det blev ett uppvaknande, i dubbel bemärkelse kan jag säga, hur kunde det vara möjligt att jag sovit så länge i godan ro. Nåväl, fort upp och det var brutalt, egentligen skulle jag just vid den tiden börjat göra mig klar för att gå ut till busshållplatsen för att åka ner till stan. En träff med släktforskningskursen halv tio var planerad men snart nog insåg jag att det skulle gå i stöpet så jag messade om mitt dilemma. Jag som behöver två timmar på morgonen för att vara fit for fight skulle ju inte kunna vara där annat än för att säga hej då och önska God Jul! 

Försova mig, näe det är ingenting som hör till mina vanor men troligen byggde jag upp det redan i går kväll när jag såg till att komma mig i säng vid 22-tiden, mest för att hinna läsa några sidor och sen sova gott. Jo, pyttsan, vaknade strax efter tolv, omöjligt somna, en mugg varm mjölk kanske hjälper, näe, mera läsa och släckte lampan id tretiden. Brukar såna gånger sova ca fyra timmar så det var i princip ingen fara på taket. Meen.... På det här sättet fick jag ju en alldeles förträffligt skön förmiddag, dagen var ju egentligen för späckad  med kursen och fika med gympagänget. Dessemellan skulle jag ju egentligen hunnit vara på gymmet också men det inser väl alla att jag så att säga tagit vatten över huvudet. Nu blir det bara att se till att jag passar tiden för fika på Stigs kl 14.00! Så det får bli min dag.

Om jag fortsätter hålla mig till försovningen så slår mig tanken att den också är ett tecken på att jag börjar slappna av lite inombords. Tömningen av snickarboa pågår för fullt, det är oväntat jobbigt och sliter i hjärtat fast jag försöker verkligen att inte vara där i onödan. Tacksamt nog så arbetar gubbarna mycket lugnt och varsamt med respekt och jag får väl tillstå att det var tursamt att de just nu drabbats av förkylning och inte kunde komma idag. Man får göra valet att se de små positiva tingen i tillvaron! Det nya året  får visa hur fortsättningen blir.

För övrigt så är mitt fokus fullt ut  på släktforskningen nu, harvar vidare i den jämtländska myllan, många och långa telefonsamtal med nyupptäckt släkt ar väldigt trevligt fast om jag når mitt mål står ändå fortfarande i stjärnorna. Jag gjorde dessutom ett DNA-test under hösten och fick analysresultat för drygt en vecka sen. Det som var överraskande var den stora inblandningen av finska anor, det hade  jag inte räknat med men det kan ju vara mitt samiska arv plus att jag lagt märke till hur många skogsarbetare som under slutet av 1800-talet kom från Värmland (=skogsfinnar?) till Jämtland. Man vet ju inte alltid var haren har sin gång! Spännande om än tidskrävande och jobbigt att bearbeta analysresultatet. Men å andra sidan kan man säga att jag passar in i bilden av vad man kan förvänta sig. Antingen kommer anorna i stort från Skelleftetrakten ... eller Finland. Anledningen lär vara en sk "begränsad genpol"  p g a många nära ingiften. Eftersom allt fler testar sig kommer också nya träffar d v s ev släktingar, men släktskapet kan ligga onåbart lång tid tillbaka, de skrivna källorna före 1600-talet finns i ytterst begränsad omfattning om man inte har präster och adel i släkten. Det fascinerande är ändå att få den historiska insikten om folkvandringarna som pågått och fortfarande pågår. I dessa dagar till stor förtret för en del. Karin Boijs bok ligger på önskelistan nu.

Men åter till verkligheten, med tio dagar kvar till Julafton bör jag väl tänka JULBAK. Ska göra en liten lista och handla i morgon det som behövs för kak- och bullbak. Jag har tittat igenom mina julrecept och jag som är en listmänniska fann listan för förberedelserna inför sista julen tillsammans med Börje. Så länge sedan det känns och som en helt annan tid och värld som aldrig kommer tillbaka. Det är ledsamt att inse och kunde man vrida tillbaka tiden finns det ingenting hellre jag skulle vilja göra. Jag har med andra ord fortfarande anpassningssvårigheter att tampas med. Samtidigt som jag är så oändligt tacksam för  underbara och omtänksamma människor som finns för mig i omgivningen. 

Framtidshopp