PÅ GÅNG

Ska jag verkligen tro att någonting händer nu och kan det i så fall bland annat vara följden av Stockholmsbesöket, det känns som det bokstavligen blivit lättare andas, känner energi att företa mig saker och ting och någonting som liknar livslust. Det har liksom varit dåligt beställt med den känslan, trögt och glädjelöst, men det var till och med roligt ta sig an köket idag som mer eller mindre försummats vilket tydligt märktes  på dammiga olje- och vinägerflaskor som fått stå oanvända under lång tid. Det har varit si och så med matlagning också, för att inte uppriktigt säga att det har inte förekommit någon matlagning alls annat än enklast möjliga. Ätit har jag, menyn har varit spartansk men jag har i alla fall suttit ner vid matbordet och ätit min mat till skillnad från det jag hörde om någon som under mer än ett halvt års tid stått vid diskbänken och ätit. Sorgens ansikte varierar! Jag tror säkert att jag ska komma tillbaka till min vana med planerade måltider och varierad mat, det tar bara tid att återhämta det regelbundna vardagslivet samtidigt som det måste kännas rätt och naturligt - och jag ska orka . Men just nu känner jag mig verkligen tillfreds med min lust.

Däremot så är min koncentrationsförmåga skör, efter den lilla svackan jag märkte av i slutet av januari har jag haft problem att läsa igen, jag läser ett stycke och upptäcker att jag vet inte alls vad jag läst och får ta om det igen och igen. Det stör mig eftersom jag tyckte mig kommit igång med läsningen på ett bra sätt och faktiskt läst ut den bok jag började första dagarna i oktober.

Den här boken passade alldeles utmärkt att läsa med sina tänkvärda noveller, varje ord tycks vara vägd på guldvåg innan det fått ta plats i berättelsen. Tursamt för mig ligger fler böcker av Munro på bordet och väntar på att  läsas. Kanske lämplig sommarläsning!

Igår var jag ner till Akademibokhandeln och bytte till en ny bok i Låna och läs abonnemanget, Det blev Den sanna historien om Pinocchios näsa av Leif G W Persson. Han skriver ett lättläst språk så det borde gå bra komma igång med den. 

Då det var Alla hjärtans dag igår tänkte jag att jag skulle passa på att med lite blommor visa tacksamhet och uppskattning till mina goda vänner som på ett alldeles makalöst sätt varit ett stort stöd för mig de här svåra månaderna .....och det slutade med att jag blev bjuden stanna kvar på middag. Så trevligt med en stunds avspänt umgänge, och min tänkta middagsmat finns ju kvar till dagens måltid. 

En som tog det lugnt under gårdagen var Lila, månne trött efter nattpasset och hon vilade ut på mattes kudde!

 Själv såg jag bara hjärtan överallt t o m på lunchmackan!

Om någon lyssnade på Spanarna i radions P1 kanske ni uppmärksammade Jessica Gedins spaning Tala är silver, teckna är guld där hon nämnde ett konstverk på Liljevalchs Vårsalong av Linnea Dudley (reservation för stavningen) Ompaketering av ett SMS.

Jag råkade ta en bild av det av en lite mer privat anledning, men hon (Gedin) såg och talade om ett annat raffinerat budskap, lyssna gärna på inslaget.

Sen har ju dagen bjudit på otroligt spännande OS-rapportering. Damstafetten ofattbar det gick absolut inte sitta tyst när Kalla drog fram på treans växel nästan hela loppet och knäckte allt motstånd. Hur kan människan åka in mer än 25 sekunder på bara en mil? Ooootroligt starkt! och efter kom hockeyn med straffläggningen i matchen USA-Ryssland. Det var i och för sig det enda jag såg av den matchen men det räckte i alla fall för spänningen som blev på topp - igen. 

Nu återstår dagens middag och sen blir det stickningen, TV-soffan och OS kanske, mer tveksam om Melodifestivalstittande. 

Molnet av Prins Eugén